Folk som TROR de är ofrivilligt barnlösa

Förstår inte vad du menar med att jag gnäller över att det tog 2,5 år? Jag skrev ju att det känns som kort tid nu i efterhand. Då faktiskt med tanke på alla som kämpar på år efter år. Men jag förstår din poäng. Allt är relativt. Jag tycker självklart att ni har det värre än mig. Många tycker inte man ska prata om vem som har det värst men vi är ju människor och Vi jämför oss alltid med varandra.

Det där med försäkringskassan var ju en bra förklaring. Varför är det så förresten? Det blir ju som att priviligera tätt mellan syskon. Förstår inte grejen. Kanske för att skydda ekonomin hos en utsatt grupp?

Jag menar ekonomin hos en utsatt grupp, vilket man skulle kunna bli ekonomiskt om inte SGI-skyddet fanns för tätt mellan syskon.

Regeringen ville få upp födelsetalen på 80-talet, därför infördes den regeln.

Vår första blev till exakt enligt planen. Vi ville inte ha tätt mellan barnen, så började försöka när hon var 3. Nu är hon fem och det har visat sig att mina äggledare inte har någon passage alls. Jag ser mig som sekundär barnlös och sörjer det. Tycker inte man kan jämföra. Alla får ha sina känslor, vare sig de försökt i 6 månader eller 16 år. Har 0 barn eller 10. Det finns folk som dör av hemska sjukdomar, hemlösa, krig, you name it. Men ska jag inte få ha MINA känslor och vad ledsen för mina saker?

Vad tråkigt, jag läste det i min tråd, där du är aktiv. Beklagar, jag vet precis känslan när man får ännu ett negativt besked, man blir besviken även om man inte vågat hoppas på något annat. Tack för dina fina ord. Vi följs vidare i andra tråden. Kram!

Jag var inne i en tråd för ofrivilligt barnlösa. Många där som hadeförsökt i MÅNGA år. Där var det en som skrev ungefär så här "Förstår er PRECIS. Vi har försökt med syskon i sex månader nu och jag är helt förkrossad". Det blev en livlig diskussion då där vissa tyckte hen skulle lämna tråden och vissa tyckte alla som ville skulle få vara med. Jag skrev inget men tyckte personen borde lämna i respekt för trådstartaren. Jag vet att det är tufft även efter sex månaders försök, men tycker en kan låta bli att kalla sig ofrivilligt barnlös innan en försökt över ett år.

Jag kan hålla med om att startat man en tråd för ofrivilligt barnlösa så kanske man bör lämna den åt de som faktiskt inte har barn. Alltså att de som fått barn (naturligt eller via IVF för den delen) kan hänga i andra trådar. För har man fått barn naturligt eller med assisterad befruktning så är man ju inte ofrivilligt barnlös längre. Men samtidigt är det ju så viktigt (enligt mig i alla fall) att man tillåter de som mår dåligt att må dåligt utan att dömma.

För övrigt ska man om man är över 35 år söka utredning efter 6 månader. Närmar man sig 40 ska man söka utredning snabbare än så.

Tycker alla ska få ha rätt till sina känslor.. sen kanske man inte behöver hänga i en tråd där folk försökt flera år om man "bara" försökt 6 mån.

Ang att skaffa barn tätt så kommer vi förhoppningsvis göra det.
Främst för att vi känner att vi är så pass gamla att tiden rinner iväg.
Eftersom medelåldern för förstagångsföderskor ökar tror jag också barn kommer födas tätare, man har inte flera år på sig alla gånger mellan barnen.

Jag förstår precis hur du menar, även om det inte stör mig så mycket.
För oss tog det också 2,5 år, inklusive två mf och jag tänker precis som du att det kändes som en halv evighet, men när man ser tillbaks på det så hade vi sån enorm tur som inte behövde kämpa längre än så.

Tre månader efter mitt andra mf, 19 mån efter vårt första försök, lunchade jag med en kompis, som kände till hela min historia. Hon berättade då att hon nu förstod hur jobbigt jag haft det. Jag trodde att hon kanske fått mf, men det visade sig att hon inte blivit gravid på tredje försöket. Jag blev inte arg, men det var början till slutet på vår vänskap. Hon blev gravid med sitt första barn månaden efter.

Alla måste få sörja det som de tycker är jobbigt, men man har även ansvar att inte förminska andra genom att hävda att ens egen sorg är samma som deras om de inte är jämförbara.

Jag förstår begreppet och sorgen kring sekundär barnlöshet, men att "bara" få ett barn är i mina ögon inte likställt med ofrivillig barnlöshet. Har man ett barn är man inte barnlös.
Ofrivillig enbarnsfamilj är inte lika överjävligt som ofrivillig barnlöshet, det har jag extremt svårt att tro att någon kan tro på allvar. 

Bra skrivet. Jag förstår precis det där med vänner som tror sig förstå ens sorg. Jag har också en vän som hade panik när det inte tagit sig på 3 försök. Sedan blev hon gravid men fick ett tidigt missfall vilket är supersorgligt. Men lyckades sedan snabbt igen (inom 5 försökt). Jag tröstade henne även om jag försökt många å. Det blev också början på slutet på vår vänskap för att jag måste värna om mig själv och ta hand om min sorg och min avundsjuka. När hon sedan väl blev gravid igen och gjorde ultraljud och såg att barnet var friskt men av "fel" kön kom hon åter till mig med sorgen. För hon kommer få ett barn med enligt henne "fel" kön.

Efter det vill jag inte ha med henne att göra. Även om jag tycker att hon har full rätt till sin sorg vet jag att jag inte är rätt person att ge henne stöd. Precis som hon inte är rätt person att ge mig stöd i min sorg.

Nu ska vi se. Du HAR barn och kallar dig ändå ofrivilligt barnlös och sen gnäller du på att andra kallar sig ofrivilligt barnlösa fast de har barn. Är det bara jag som ser ironin i det hela?

Nja jag skrev att jag har ett FÖFLUTET som ofrivilligt barnlös. Sen skrev jag att vi "är" oförklarat barnlösa. Det borde väl ha stått att det inte hittades någon förklaring till att vi då VAR ofrivilligt barnlösa. Förresten kan jag nog med gott samvete kalla mig sekundärt barnlös för vi har försökt på egen hand i över ett år med syskon nu. Om man har fastställda problem eller är äldre kan jag ställa upp på att kalla sig ofrivilligt barnlös redan efter några få försök. Eller om man börjar bli äldre och inte hittar en partner. Så jo det finns en massa personer som gärna får kalla sig ofrivilligt barnlösa i mina ögon.

Timo och Kasperina, ni lyckas beskriva detta så mycket bättre än jag gör! Det är precis det där att någon vill göra anspråk på att förstå ens situation fast de uppenbart inte gör det. Förstår att inte orkade behålle dem som vänner!

Hej jag och min man har velat ha barn i fyra år. Mem inte kunnat pga ekonomi och sjukdom. Min man fick nyligen diagnosen diabetes. Vi har nu försökt rent fysikt i ett år. För oss är de jätte lång tid. Så döm inte andra. De som är lång tid för mig är inte lång tid för dig. Osv.