Separation, hur göra bäst?

Du kan inte bestämma detta.Det kan vara så att han försvinner från flickans liv,särskilt om ni inte är vänner när ni separerat.Tråkigt för dottern,men sånt händer i livet.Och det går vidare.

Du får nog ge honom lite tid. Du får säga till dottern som det är, att du har svårt att få ett svar på när de kan ses. Och att det, förstås, aldrig kommer bli som när ni var tillsammans. Kan du föreslå för ditt ex att de pratar i telefon, så att hon kan få fråga sina frågor direkt till honom?

Det tog slut i januari. Hur lång tid behöver han?

Ja, att det aldrig kommer bli som när vi var tillsammans, det vet hon. Efter mycken gråt och tandagnisslan har hon till slut accepterat det. Men det här gör det inte lättare. Jag vill absolut inte baktala honom framför henne, men det börjar bli svårt nu för hans agerande, att bara försvinna, han pratar inte med mig heller nämligen, gör mig arg. Jag förstår att det här är jobbigt för honom och att han kanske bara vill glömma och gå vidare, men jag tycker inte man kan agera så egoistiskt när det finns barn med i bilden. Samtidigt är det inte hans barn, men det är fortfarande ett barn som han byggt upp en relation till.

Blir ju konstigt om han skaffar en ny tjej o en egen familj. Nä fy, bryt kontakten, det kommer ändå inte bli en långvarig relation!

Jag tycker det var riktigt ruttet gjort av ditt ex. Även om det inte är hans barn tycker jag han har ett ansvar att separationen blir bättre för din dotter, han har ändå varit i hennes liv under flera år. Jag tycker man är ansvarig för när ens handlingar påverkar barn, men jag tycker inte han har ansvar att fortsätta en relation med din dottern en längre tid om han inte vill det. När jag separerade från en tidigare relation där det fanns ett barn i samma ålder som din dotter hade vi en utfasningsperiod. Jag träffade sonen själv några gånger med några veckors mellanrum så han hade möjlighet att ställa frågor, förstå vad som hände och få ett avslut av vår relation där han kunde välja lite mer . Det var fruktansvärt jobbigt för jag älskade fortfarande mitt dåvarande ex och hade själv ingen speciell relation med sonen, men för sonen var jag ändå en viktig person som funnits där en stor del av vad han mindes av sitt liv. Nu räckte det att vi träffades några gånger så var sonen nöjd. Hade det dragit ut på flera månader hade jag själv satt stopp för det. 

Ditt ex verkar inte vilja ha en relation med din dottern iom att han inte hört av sig. Frågan är om det vore en ok lösning för dig att han träffar dottern några gånger så hon får möjlighet till ett avslut? Mitt råd är isåfall att konkret föreslå det till honom, om han inte tror att du kräver livslångt engagemang kanske han iaf kan ge ett rimligt avslut för din dotter? 

Det får bli din sak att berätta för din dotter, och få henne att acceptera, att ni separerat och att han inte kommer finnas i hennes liv mer. Han verkar bevisligen inte ha något intresse av det och verkar, på dig, inte heller ha haft en så nära eller kärleksfull relation till henne. Du kan inte avkräva något av honom tycker jag, till skillnad mot vad personen ovan skriver. Du har liksom ingen rätt att bestämma det för honom och han har all rätt i världen att avsäga sig kontakt med både dig och din dotter. Han är trots allt inte hennes förälder.

Absolut, jag tror inte på tvång. Haha, dumt sagt av din sambo, tycker jag. Däremot tror jag nog att det, beroende på barnens ålder, skulle vara bra med en utfasningsperiod. Om inte för din skull, så för deras. Och det behöver inte ta år, men kanske någon månad när man kan träffas några gånger och bara få vänja sig vid läget.

Jag vet inte vad som kommer hända mellan mitt ex och min tös, det får de själva styra upp nu när de har kontakt. Och rinner det ut i sanden så gör det, men jag tror att det är lättare på det viset än ett abrupt slut som barnet inte kan påverka. Vi var tillsammans i mer än halva dotterns liv och han har för henne blivit en ersättningspappa. Och jag vet att kärleken är ömsesidig, för det har han visat tydligt. Men jag förstår också att den här typen av situation blir svårare för honom att hantera och jag tror inte att deras kontakt kommer vara för evigt. Men har barnet knutit ann till en person sedan späd ålder så anser jag att personen har någon form av ansvar för barnets välbefinnande. Och det ansvaret kan innebära att man sätter sig själv åt sidan ett litet tag och ger barnet ett avslut som det hinner bearbeta.

Blir ju konstigt om han skaffar en ny tjej o en egen familj. Nä fy, bryt kontakten, det kommer ändå inte bli en långvarig relation!