Bonus mamma, inte alltid lätt
Nu kommer jag med all säkerhet att irritera någon med detta inlägg. Kommentarer som... Men guuuudd Hur tänker du, det är ju bara ett barn! Jag är bonus mamma till en pojk på 8 år.. Har varit det sedan han var 4,5 år. Han bor hos oss nästintill jämt förutom varannan helg då han är hos sin mamma. Hans mamma saknar enligt mig flera hjärnceller då hon väljer att ha sin son varannan helg bara. Jag gör allt vardagliga med pojken.... läxor, skjutsar till kompisar, läser godnatt saga, hittar på roliga saker, köper kläder m.m. Allt som hans riktiga mamma ska göra..... Nu till saken..... Han avgudar allt som hans riktiga mamma gör, en godis påse som han har fått av henne är woooow. Ett par skor som hon köpt åt honom för 2 gången sedan han är 4,5 år är också wooow. Jag retar ihjäl mig på att allt som hon gör är gör honom värt allt medans jag kämpar på varje dag för att göra tillvaron så bra som möjligt för honom. Ibland får jag bita mig i tungan för att inte säga ngt om hans mamma!! Jag vet.... han förstår inte...det är ju hans mamma.... Men ibland kan även bonus föräldrar bli trötta på bonus barn!