Anonym (Trött...) skrev 2017-03-20 06:36:48 följande:
Fast riktigt så är det ju inte ...ibland skriver man av sig för att få idéer om vad sjutton man kan göra.
Och det är ju inte riktigt så att man bara har bonusen varannan helg eftersom det finns en biomamma som har ett behov av att ständigt höra av sig och tala om vad värdelös pappan är som inte skjutsar/ger pengar/låter bonusen göra som bonusen vill. Har du ingen förståelse för att det kan bli överjäkla jobbigt eller tycker du bara att det ska bitas ihop oavsett hur alla runtomkring påverkas?
Det tänds eld, ljugs, försvinns när det inte duger och bonusen vägrar svara på samtal/sms, pappan ringer sitt barn tiderna barnet inte är här nästan varje dag men det svaras inte i telefonen/rings inte upp.
Tror ingen människa dör av lite förståelse men din lösning ska tas i övervägande. Tack
Jag ber om ursäkt för mitt onödigt syrliga inlägg. Jag förstår att det är jobbigt för er och jag förstår att känslan av att inte orka mer. Men jag blev otroligt provocerad av att din man fått nog, kanske läste jag in mer i det än du menade, men jag uppfattade det som att din man inte ville mer och jag har mycket svårt att tycka att det är okej att ge upp sitt barn. Att du kanske vill ge upp och inte orkar mer kan jag förstå och tycka är helt okej.
Vill bonusbarnet komma och bo hos er varannan helg? Om inte tycker jag faktiskt att din man ska överväga att släppa på det och fokusera på en annan typ av umgänge med sonen. Det låter som att de behöver bygga upp sin relation.
Jag tror att din man måste förstå hur svårt det är att uppfostra ett barn man bara träffar varannan helg. Det är givetvis inte omöjligt men jag tror att det kräver att barnet ifråga är väldigt säker på att föräldern ifråga älskar barnet, och jag tror att det är där det har gått snett för bonusen. Man kan vara älskad utan att känna sig älskad, så jag påstår verkligen inte att din man inte älskar bonusen när jag skriver att jag inte tror att bonusen känner sig älskad.
Det är till att börja med svårare för ett barn som bara träffar sin förälder varannan helg att känna sig lika älskad som ett barn som bor varannan vecka eller heltid gör. Om föräldern dessutom bor med barnets syskon, kan det bli ännu svårare. Viktigt att komma ihåg är att känslor inte alltid är rationella, barnet kan känna sig oälskat även om det finns en logisk förklaring till att boendet är upplagt så som det är som inte handlar om att barnet har blivit bortvalt.
För det andra är det väldigt vanligt att mycket bråk får ett barn att börja tvivla på kärleken från föräldern. Återigen är känslor inte rationella, barnet kan känna så även om det är barnet som börjar bråket. Detta gäller även barn som bor heltid med sin förälder, men förstärks antagligen om barnet bara träffar sin andra förälder varannan helg.
Att bonusen inte respekterar er och behandlar syskonen illa kan vara för att han känner sig oälskad. Att gå på syskonen är ett effektivt sätt att skada pappan, dessutom kanske han är arg på dem för att han upplever det som att pappan älskar dem mer än vad pappan älskar honom. Det gör det givetvis INTE OKEJ för bonusen att bete sig illa, och syskonen måste så klart skyddas från att bonusen behandlar dem illa. Däremot spelar det roll när det kommer till att förändra bonusens beteende. Känner sig bonusen inte älskad räcker det inte med att skälla på honom, han behöver också få känna sig älskad och viktig.
I situationen ni befinner er i tror jag därför att det bästa vore om pappan och bonusen under en period umgås utanför ert hem på tu man hand. Där fokus ligger på att ha trevligt och att bygga upp ett förtroende för varandra, utan några krav. Det gynnar även bonusens syskon som slipper att bli illa behandlade och dig också kan jag tro.
