Är i sorg, men så himla arg

Ta kontakt själv. De är inga tankeläsare.

Men för helvete! Har man någon uns av empati i kroppen hör man av sig till sin vän när dennes förälder gått bort. Vad är det med en del? Så ego så man blir mörkrädd.

Förstår att du är besviken ts. Även på din sambo som vände sig om och somnade om när du behövde honom som mest. Försök att sörja och släpp ilskan. Beklagar verkligen din pappas död.

Åh tack! Blev så himla ledsen när jag läste kommentaren ovan. Tänker att man inte behöver vara tankeläsaren för att fatta att någon är ledsen när deras pappa dött?!

Aka försöka att inte vara så arg... vet inte hur bara.

Beklagar verkligen!

Om du vill så kan du googla på "six stages of grief" så kanske du får mer förståelse för dina egna känslor.

Ta hand om dig!

Jag var också extremt arg efter att min pappa dog. Länge. Det är ett väldigt vanligt uttryck för sorg. Svinjobbigt, men helt normalt. Beklagar din sorg!

Jag har ju hört att det är vanligt att vara arg, men jag är så arg på min man och vänner att det är svårt att hantera. Trodde väl att det vanliga var att vara arg på den avlidne.

Min man är redan trött på att jag är så snäsig, även fast jag verkligen försöker att inte vara det. Dock blir jag ännu surare på honom då eftersom jag tycker han kan vara lite jävla förstående. Gaaaah!

Beklagar sorgen.

Var också arg på allt och alla helt utan anledning senare fick jag reda på att det blir så vid sorg och känslorna måste ut på ett eller annat sätt tyvärr klarade inte min man av det utan träffade en annan och han tog ut skilsmässa, hoppas din man är mer förstående än vad min var och säg till honom att det är pga sorgen du känner såhär.

Man kan inte hjälpa att känslorna kokar över när det kommer till sorg.

Ta hand om dej.

Din sambo är ett pucko.

Dina vänner med eller ja så kallade vänner.

Det gör ont att förlora någon, helt sjukt ont.
Man blir arg, ledsen mm och det är okej.

När min pappa dog, ja herregud som jag grät och det blev värre när mannen kramade mig.
Såklart ville han trösta mig men jag ville bara gråta.
Den kvällen skulle han och en vän träffas.
Jag sa till honom att gå, han frågade om han verkligen skulle men jag sa ja, ville bara vara ifred.

Men din sambo och dina vänner, de är fan inte kloka.
Jag förstår dina känslor och de är de som borde kontakta dig(Nu antar jag att de vet om att din pappa dött?).

Stor kram.

Beklagar din förlust ts :(

Miste också min pappa för några månader sedan.

Många vet inte vad man ska säga och tar tyvärr avstånd pga det. Tyckte också att min man var "känslokall" vissa dagar. Antar att det var min sorg som gjorde mig så känslig för han bryr sig verkligen och vill mitt bästa.

Andra däremot kan gå och slänga sig i väggen..

Min mans syskon kom och beklagade sorgen och hade blommor med sig. De stannade en stund och åkte sedan. Min egna släkt och vänner visade däremot sitt riktiga jag och jag har tagit avstånd från många av dem efter detta. EN person frågade hur jag mår och insisterade på att komma hem till oss och ge mig en kram annars har ingen brytt sig om att beklaga sorgen eller fråga hur jag mår.

Blev otroligt ledsen över detta.

Vet ju idag vem jag ska lägga min energi på framöver.

Kramar till dig ts i din stora svåra sorg < 3

Jag förstår att du är arg. Dåligt och svagt av dina vänner att inte höra av sig. Antagligen vet de inte vad de ska säga och är rädda för att säga fel. De kan vara goda vänner ändå, bara dåliga på att hantera den här situationen.

Min man var sur och arg väldigt länge när hans mamma gick bort. Han grät inte mycket men blev ofta arg för småsaker. Efter ett år sa jag till mig själv att jag ger honom ett år till. Blir det ingen bättring så skulle jag lämna. Det tog ungefär ett halvår till och sen vände det. Han blev mer sitt gamla jag igen. Det var alltså ett och ett halvt år efter hans mamma gick bort. Hon hade varit sjuk i ungefär ett halvår innan.  

Jag hade inte klarat att vara förstående hur länge som helst men jag tycker du kan förvänta dig mer av din man. Prata med honom och förklara hur du känner. 

Varför tyvärr med om samma sak. De som hade förlorat någon själv var helt underbara och hörde av sig och kollade om jag behövde hjälp med något de förstår hur man mår och de vänner som tur nog inte varit med om förlora någon hörde inte av sig, något undantag fanns det dock.

Många verkar bli rädda el svårt att relatera så de hör inte av sig.

Tack för alla svar <3

Jag är ännu argare på min man nu. Vi har varit tillsammans i snart tio år och vi har alltid haft en nära relation med min far. Men han verkar inte ens vara ledsen! Allt han gör blir fel, så jag håller tyst. Men hur kan han inte vara ledsen? De hade en god relation och min man talade ofta varmt om pappa.

En kompis har ringt under kvällen och det betydde otroligt mycket. Imorgon ska jag umgås med mina syskon utan våra respektive. Ska bli skönt att få gråta och kramas och mysa utan några oförstående utomstående.

Det hjälper också väldigt mycket att läsa era berättelser och tröstande ord! <3

Det är oerhört mkt begärt, men försök ha i åtanke att alla sörjer på olika sätt. Din man kanske knappt ens har "fattat" att din pappa faktiskt gått bort än. Det är supersvårt med sorg, alla måste få göra på sitt vis - men inte sällan krockar de olika sätten. Håll ut! Och ta vara på stunderna med dina syskon, de är guld värda. Väldigt fint att kompisen ringde också. Usch, döden och sorgen är så förfärlig :(

Jag har oroat mig för det här länge. Min mamma är väldigt sjuk och har blivit väldigt gammal. Jag vet att dagen närmar sig men jag vet inte hur jag ska klara det. Jag förväntar mig inget stöd av min man då jag aldrig fått hans stöd när det hänt något jobbigt. Snarare tvärtom.. 

Beklagar sorgen ts! Inte samma sak men min farfar gick bort för 1 1/2 månad sen. Jag har precis börjat fatta att han är borta och det gör så ont när jag tänker på det. Hans död var inte alls oväntad så jag hade gråtit mycket även innan. Beklagar att din man och vänner inte stöttar dig!

Men tänk på att din man kanske sörjer annorlunda, jag höll själv mycket inom mig.

<3