Är i sorg, men så himla arg
Min pappa dog för en vecka sen. Han har varit döende en tid. Så det har varit jobbigt såklart. Nu är han borta och jag är ömsom helt förtvivlad, ömsom kan jag inte fatta att det är sant. Men framförallt så är jag så jävla arg. Så fort min man pratar vill jag bara att han ska vara tyst. Jag är arg på alla mina kompisar eftersom ingen har ringt och hört hur jag mår. Inte någon. När jag fick telefonsamtalet mitt i natten att pappa somnat in gav mannen mig en kram och sen somnade han om. Senare den dagen var han sur pga nån skitsak. Jag tittar på honom och känner som att jag aldrig kan förlåta honom. När han ser att jag blir ledsen vill han krama mig men jag vill bara knuffa bort honom.
Är jag helt knäpp eller? Och varför hör ingen av sig??? Om man tänker att jag vill vara ifred kan man väl skicka ett sms??? Jag känner mig ensammast i världen 