Antag att du har två omyndiga barn som båda går i högstadiet/gymnasiet. Skulle du kunna tänka dig att låta dem vara ensamma hemma torsdag-söndag? Det handlar om ett enstaka tillfälle, och är alltså inte någon vana. Ungdomarna får själva ansvar för att ta sig upp på morgonen för att ta sig till skolan, fixa middagsmat och ta sig till eventuella träningar mm.
Mina barn skulle utan tvekan klara av det men jag skulle inte göra så ändå. Jag tycker det är mitt ansvar som förälder att fixa någon som passar dom om jag måste iväg.
Jag röstade "Annat" men svaret är ju egentligen "Nej, helst inte" eller "Under inga omständigheter" men det senare stämmer inte riktigt, man vet aldrig...
Om de själva kände sig bekväma med det, det finns möjlighet till telefonkontakt varje dag och det finns en "plan B" i form av till exempel farföräldrar som de kan åka till om det inte känns bra.
Nu är mina barn bara 3 år men jag tänker även tillbaks på mig själv som i den åldern varit ensam hemma en hel helg. Man växer av ansvaret och fungerar det inte så vet man till nästa gång. Sen vill jag ju att det ska finnas någon som de kan ringa, tex mormor eller någon granne som de känner väl, om något skulle hända. Skulle även informera grannarna om att vi är borta och be dem hålla ett öga på barnen.
Skönt att se att så pass många skulle vara bekväma med det. Ser jag till mig själv i den åldern så hade det inte varit något konstigt att vara hemma ensam en helg, men barnen har hittills aldrig gjort det. Visst känns det lite pirrigt att lämna dem, men det kommer att gå fint. Med tanke på hur deras sociala mönster ser ut så skulle jag säga att det är större risk att ett flygplan kraschar på huset än att barnen ställer till med fest.
När jag gick i 8:an och syrran var något år äldre, så var vi hemma ensamma en hel vecka när föräldrar och yngre syskon var på semester. Vi valde själva om vi ville åka med och missa skolan, träningar, mm.
Så det var inget krav, utan frivillighet.
Det var underbart!
Vi lagade mat själva, ut hemkunskapsboken. Skötte skolan och träningar, men latade oss mest hemma, kollade sent på TV osv.
Hela tiden med vetskapen om att om vi inte skött oss, tex inte gått till skolan, så var det sista gången som vi var betrodda med att vara hemma utan föräldrar.
Fantastiskt skönt att vara ensamma! och faktiskt skönt när de kom hem igen, man saknade servicen med matlagning och tvätt...
Jag skulle nog be en släkting eller vän kolla till dom varje dag i så fall, se till att dom ätit och mår bra typ.
Med tanke på att jag själv flyttade hemifrån med allt vad det innebär som 16-åring så ja, absolut. Jag upplever att många föräldrar håller sina ungdomar yngre än vad de är. Många av mina vänner hade föräldrar som fortfarande städade deras rum när de var i 20-års åldern, jag kan verkligen inte förstå sådant...
Går du i högstadiet/gymnasiet och inte kan laga mat till dig själv i några dagar, diska, tvätta och ta dig till skolan utan någon som tjatar på en så har du väldigt tråkiga förutsättningar kan jag tycka. Sen om ungdomarna inte VILL bli lämnade ensamma är ju en helt annan sak, då borde de inte behöva.
Absolut inte. Deras äldre syskon har haft kompisar, som varit ensamma hemma över en helg. Ryktet har spridit sig, de har fått oväntade och oönskade besökare och det har slutat med polis, förstörda prylar och någon på akuten.
Jag skulle nog be en släkting eller vän kolla till dom varje dag i så fall, se till att dom ätit och mår bra typ.
Min dotter på 16 år skulle klara det bättre än om jag är här tror jag bestämt. Mer ansvarstagande tjej får man leta efter.
Min son däremot. Njae. Han är 15 år och skulle INTE klara av det själv. Det skulle antagligen bli fest och vara ute hela natten då.
Är de tillsammans så skulle jag i så fall få lägga över ansvaret på dottern. Vilket inte är ett ansvar hon ska behöva ta gentemot sin 1 år yngre bror.
Men han skulle å andra sidan inte ställa till med fest och vara ute hela natten om hon är hemma och kan "skvallra"
men han kan under inga omständigheter ta sig upp ur sängen på morgonen utan att man fysiskt släpar upp honom och det skulle jag inte kräva av henne.
Men nu var det torsdag till söndag så då skulle det vara en morgon att behöva gå upp. och om jag ger henne en kanna med vatten att hälla på honom med en mask för ansiktet som föreställer mig så kanske hon hade gjort det.
Så ja och nej och kanske. Det beror på.
Ts, har de fått vara ensamma och hur gick det i så fall?
Bara om jag hade någon/några vuxna som kom och tittade till dem varje dag, och kan vara stand-by om behovet skulle uppstå. Beroende på individerna och deras mognad och ansvarskänsla också, så klart.
Ts, har de fått vara ensamma och hur gick det i så fall?
Beror på barnet/barnen, vissa klarar sig utmärkt andra inte. Har lämnat 2 nätter själv upp t skola hem och mat, då åkt med pappan till skolan samt granne vetat om situationen om det skulle vara nåt.