Att påpeka andra föräldrars attityd..

Det låter ju riktigt sorgligt! Jag skulle också vilja göra något, men är osäker på vad,. Kanske höra med andra om de hört samma sak, fiska lite och höra med personalen ( de kanske hört något med och de har anmälningsplikt). Säga till föräldrarna och studera deras reaktion. I slutändan skulle jag anmäla till soc om jag fortfarande var orolig.

Anmäla till soc är väl att ta i.... har en bekant som bara har ett tonläge mot sina tre (!!) barn; skrik. Totalt osmidig, sårande osv. Barnen kommer att växa upp en dag, förstå, höra och minnas henne och när de är stora nog kommer de att gå ut genom dörren och aldrig vända tillbaka. Hon gräver sin egen grav. Be my guest, pucko.

Jag har hört sådana föräldrar, de kanske låter mer än de bits, men ska barn behöva få höra sådant? Vad tycker du man kan göra för att skydda barnen, ostpaj?

Visa lite stake och ifrågasätt föräldern..

Fasen jag pratar mina barns kompisars föräldrar varje dag och kommenterar vad som sägs..

Försök visa att det är ett märkligt uppförande som känns obehagligt. Du behöver inte soc anmäla eller vara aggressiv eller ens särskilt fördömande. Satsa på objektivt observerande så neutralt det bara går. Om du tiger så visar det att du på något sätt tycker att det är ett ok sätt att tilltala människor.

Typ: "Oj det där lät inte snällt. Har du haft en stressig dag?" eller "Hoppsan, det var ord och inga visor. Visst kan barn vara frustrerande ibland." Är du arg så skippa den andra delen, men att försöka knyta an är ofta ett effektivt sätt att få folk att må bättre och folk som mår bättre uppför sig oftare som bättre versioner av sig själv. I min erfarenhet i alla fall...

Vi är alla bara människor som gör så gott vi kan och jag kan själv bli taskig när jag är arg på mina barn. Det som jag har bett om ursäkt för flest gånger till mina barn är att jag har varit sarkastisk. 

Om man tycker att en person upprepat ör otrevlig mot en annan kan man givetvis säga till. Vill man fortsätta ha en relation med personen får man väl tänka efter lite hur man säger till, vilka ordval och vilket tonläge man väljer. Men givetvis ska man säga ifrån.

om det inte är folk ni direkt känner utan bara ser på dagis, skulle jag ta upp det med personalen. Ge exempel på vad du hört och be dem prata med föräldrarna. 

Det där är ett väldigt känsligt läge. Lovar att om du säger till föräldern så kommer hon inte att ta emot dina synpunkter som informativa synpunkter utan som kritik och då kan hennes ilska gå ut över dig.

Jag hade i stället gjort personalen uppmärksam på detta och i deras profession i ryggen tala med föräldrarna vid ett lämpligt tillfälle.

Att kritisera en förälder och oftast då en mamma är alltid ett högriskprojekt.

Här verkar det redan som att föräldrarna redan är ur balans.

Det här är ju en känslig situation...

Det första jag hade gjort är att prata om min oro med förskolepersonalen. Så att de vet vad andra upplever. De har ju en helt annan insikt i hur barnet mår och fungerar. Om det finns fog för en anmälan så kommer de att göra den.

Sen kan man väl medvetet börja kommentera. Tycker inte att du behöver prata med dem ordentligt, utan bara markera att du hör och att du upplever det på ett negativt sätt. För ett sådant här beteende kan ibland växa fram sakta och man börjar tycka att det är normalt att vara irriterad och känslig och tänker inte på sitt eget tonfall (ja, jag pratar av egen erfarenhet...). Då tror jag det är jättebra att andra människor runt om reagerar och visar att det sättet att tilltala sitt barn inte ska vara det normala, utan tillhör ovanligheterna.

Sen måste man också komma ihåg att tonfall och känslouttryck ligger en del i personligheter. Det finns människor som aldrig höjer rösten, tysta, blyga, försynta. Sen finns det andra som brusar upp lätt och ofta. Tillhör man den ena ytterligheten rycker man kanske att dem andra ytterligheten är hemsk och kanske direkt skadlig för ett barn. Men det måste finnas utrymme för olika personligheter och olika uppfostringsmetoder (inom rimliga gränser såklart).

Att svära åt sina barn är inte okej. Däremot har jag varit med om att andra lagt sig i när jag uppfostrax min son. Ett ex. Är när vi var i en annan by och lillebror var superhungrig och bara skrek. Sa då till den stora att vi skulle gå direkt hem till svärisarna och sen gå tillbaka och köpa glass. Då börjar han gallskrika och stampa oc h så vidareatt han vill ha glass varpå jag då säger att nej det blir ingen glass nu. Då kommer två kvinnor och berättar för min älska son att jag är orättvis och att om de hade haft glass så hade han minsann fått. Behöver jag nämna att jag blev riktigt förbannad?

Tack hörrni, för era tankar och tips!

Tar gärna emot ännu fler.

Jag ska luska lite mer och sedan prata med personalen på dagis.

Kommer nog även göra föräldrarna uppmärksamma på att jag hör hur de pratar med sitt barn och att jag reagerar. Känns viktigt att visa barnet också att man som annan vuxen kan agera och "säga ifrån" när man tycker att något inte är ok. Visa att någon hör detta och ser barnet.

Som sagt, fortsätt gärna kommentera. ????

Börja med att prata med personalen på förskolan. Dom kanske också har hört föräldrarna. Och dom har ju koll på hur barnet mår och är under dagarna på förskolan.