Vad är rimligt? Skilsmässa, arv etc.

Så som jag tror att jag och min man hade löst det så hade lånet från din pappa gå till er både. Vid skilsmässa så skulle ni ha lika mycket var kvar att betala på lånet. Eventuell vinst, eller skuld på husförsäljningen skulle ni dela på. Eventuellt arv skulle jag ha fått. Hade vi haft det bra skulle jag lagt den på huset, och inte förväntat mig att få ut något extra av detta vid skilsmässa.

Vad det gäller att mannen lägger ner arbete på huset så ser jag det som att det är självklart att han ska göra det om han kan, orkar och vill det. Det finns ingen anledning att låta någon annan göra det om man kan göra det själv, annat än att man prioriterar tiden med familjen. Men jag anser inte att han ska få betalt för det! För ska han ha lön för det så ska du få ersättning för förlorad inkomst från när du vabbar, är föräldraledig etc. Och så får ni sätta en timpenning på andra sysslor med huset/hushållet. För inte ska du jobba gratis medan han får lön!

Vad det gäller ekonomi så har jag och min man ända sedan vi flyttade ihop delat kostnaderna så att vi betalat procentuellt av våra inkomster till de gemensamma utgifterna.

Saken ör som sådan att vi ska titta på ett hus nu, möjligtvis köpa det och pappa står för kontantinsatsen. Jag vill ju förstås skriva nåt. Om vi går isär återbetalar vi givetvis pappa vid försäljningen men om pappa går bort under tiden vill jag inte att sambon "får" låt säga 200.000kr som är hälften av den obetalda kontantinsatsen.. Men när vi diskuterar detta börjar han argumentera med ovanstående argument, om "det jobb han gör i huset" vill han få återbäring för i form av värderat till kontanter vid en eventuell försäljning..

Känns så jävla fyrkantigt och vi mot varandra typ.

Kan tillägga att ett tag efter att vi hade träffats ombildades hyresrätten vi bodde i till bostadsrätt och då jag var arbetslös vid det laget kunde jag inte ta några lån. Hade vi då gått skilda vägar så hade lägenheten och allt med den blivit hans. Däremot inte de saker vi i övrigt köpt tillsammans. Nu sålde vi istället lägenheten och vinsten gick till handpenning på huset vi bor i idag. Skulle vi nu gå skilda vägar så skulle alla våra skulder och tillgångar slås samman och delas lika mellan oss

Tack! Jag vill bara lösa det somså att vi gör det som är juridiskt rättvist beträffande arv och så.

Vad gäller övrigt, som jobb med hus, hemma med barn, löner osv skiter jag fullständigt i. Vi lever tillsammans och delar på allt. Går vi i sär gör vi rätt för oss rent juridiskt utifrån vad vi skrivit, att gåva och arv är enskild egendom. Jag håller med dig alltså.

När han resonerar såhär tappar jag lusten..

Ni kan ju skriva ett äktenskapsförord innan ni gifter er. Då bestämmer ni hur allt ska delas vid en skilsmässa.

Jag är nyfiken: vad räknar ni som enskild gåva?
Jag gör bodelning nu med min make och det r jättejobbigt. Huset ska värderas, vi ska ev dela på bilen och ha den varannan vecka i ett år, och barnen såklart varannan vecka. Idag tjafsade vi om sofforna. Det känns som att det tar aldrig slut! Man behöver ha vara ledig från sitt jobb för att orka göra en bodelning. Dessutom kostar jurister ca 1500 kr i timmen.

Det viktiga är att ni varken köper hus eller gifter er förrän ni är ense om hur det ska fungera med det ekonomiska vid en eventuell skilsmässa. Är det omöjligt, tycker jag inte ni ska göra vare sig det ena eller det andra.

Kanske kan ni boka ett möte med en jurist för att höra lite om vilka lösningar som är vanliga/gängse när man är i samma situation som ni. Om det nu finns några sådana lösningar. Det viktiga är som sagt att båda känner sig nöjda, och att ingen känner sig lurad. 

Jag och min sambo ska gifta oss inom en snar framtid och har inför detta skrivit ett äktenskapsförord. För oss var det dock enkelt, då båda anser att alla våra tillgångar ska vara våra egna också i händelse av en eventuell skilsmässa. Både de banktillgångar vi redan har, och framtida arv, alltså. 
Efter att allt var skrivet och klart (vi gick till en jurist trots att det var ett så enkelt förfarande, bara för att vara helt säkra på att det inte skulle råda några tveksamheter) fick jag dåligt samvete.
Då kom jag nämligen på att äktenskapsförordet innebar att bilen vi köpt gemensamt (jag lade in lite mer, men han bidrog också med en betydande summa) därmed är min och bara min vid en skilsmässa. Självklart skulle jag ändå aldrig lura min blivande man, men det kändes ändå inte rätt. Men min sambo.. han bara skrattade och sa "herregud, tänk inte på det!"

Vi har alltid varit helt överens om allt när det gäller ekonomin. Sedan vi fick barn (ingen av oss har barn sedan innan) har alla de pengar vi fått in varit bådas. Så tänker vi leva så länge vi lever tillsammans, vilket förhoppningsvis blir tills en av oss går bort. Men OM vi ändå går skilda vägar, då vill var och en ta sina pengar och sticka. 

Vad det gäller eventuellt köp av bostad, så bor vi i dag i vår drömhyresrätt. Om marknaden skulle störtdyka är det dock inte omöjligt att vi köper något, och då får vi lösa hur ägandet ska se ut när den dagen kommer. Om en av oss vid den tidpunkten har avsevärt mer pengar än den andra, kanske vi skriver något slags förbehåll om att den som lagt in pengarna har rätt till dessa, men att den andra kommer lägga in en lika stor summa så snart det är möjligt. Rent krasst är det så att vi båda kommer att få ärva tillräckligt mycket för att betala varsin (framtida) halva i ett hus. 

Tja om ni inte kan komma överens nu innan ni ens har gift er så kanske det är lika bra att gå skilda vägar redan nu. Inse att det inte är ni som ska gå vidare med varandra i livet. Om det är helt omöjligt att komma överens så är nog varken giftermål eller husköp aktuellt skulle jag sett det som.