Ger ni något annat, eller får de "äta det som bjuds" och sedan kanske en stund senare får de något annat?
Har en rätt kräsen ettåring,vill ju hon ska lära sig gilla mer saker och erbjuder och erbjuder, ikväll åt vi fisk och potatis, hon tog några tuggor sen fick det vara. I burkmat gillar hon dessa ingedienser och fiskpinnar gillar hon, men inte helt kokt fisk utan panering tydligen.
Hur gör ni? 
Vi har inte och kommer aldrig köra med tvång och hotelser så som vissa verkar göra i tråden. Som bäddat för att skapa problematik kring maten.
Truga och hota inte, låt barnet äta det den vill och gör ingen grej av det. Nästa måltid serverar du nåt barnet gillar mer. Mitt barn har ätit mycket i perioder och pyttelite i andra. Så länge vikt varit bra så har barnet själv fått reglera detta. Slår man ut allt över en dag så blir det ändå att de äter tillräckligt. Svälter gör de sällan. Bvc har sagt samma, i perioder krävs mindre energi/ont i tänder/annat som inte känns bra.
Erbjud ett extra mellanmål om perioden varar länge och se till att barnet dricker. Ge smoothie som mellanmål om barnet dricker och äter dåligt.
Viktigast: tvinga aldrig!
Jag har tre barn; 2,5 år, 4 år och 7 år. Samma regler för alla.
Plus nummer 4 på jäsning i magen!
Det räcker med en dusch för att bli ren...
Dom vill bada för att ha skoj men tiden räcker inte till då man sitter med maten i över 1½ timma--
Med en 1 åring så ja. Med äldre barn erbjuder jag inget annat.
Mina barn är jätte kräsna. Särskilt sonen. När han var liten var problemet så stort att han knappt åt alls vilket ledde till mycket ångest i familjen och ett ta trodde jag inte han skulle överleva. Han blev nästan apatisk. Efter vissa åtgärder började sonen må bättre. Men min ångest fanns kvar och sonens matproblem. Fick då börja gå hos en psykolog. Det första som hände var att hon sa åt mig att sluta lyssna på alla hobbyspykologer i parken och på forum som dessa. Nu ska jag bara lyssna på henne. Det viktiga är inte att göra som alla andra utan göra så att vi mår bra och kan leva ett hyfsat harmoniskt liv. Vill inte gå in på detaljer vad som hände för sonens skull men det var illa och kunde blivit värre om jag inte kapitulerat från alla krav som indirekt ställs från andra föräldrar. Idag mår vi bra. Sonen äter det han gillar och ibland smakar han på nytt. Ibland tycker han om det oftast inte. Långsamt långsamt ökar vi antal saker han äter. Han är 11 år nu och det funkar bra och för några år sedan kunde vi börja gå på restaurang och resa. Han vi tre-fyra år när det var som värst.
Vi andra i familjen äter det vi tycker om. Med andra ord. Vi lagar olika rätter.
Hej!
Jag har aldrig bråkat kring maten. Då jag själv är ätstörd kommer jag ALDRIG tvinga mina barn att ens smaka. Det är upp till dom själv. Äter jag kött och jag vet att dom inte tycker om kött så steker jag korv vid sidan av. 9 av 10 gånger äter dom korven, men mitt i allt vill dom ha kött istället.
Sonen får specialkost på skolan också. Inget vi bett om utan något dom själv styrt upp för att få han att äta. #hejaskolan
#ätstördafamiljen
Mina barn är jätte kräsna. Särskilt sonen. När han var liten var problemet så stort att han knappt åt alls vilket ledde till mycket ångest i familjen och ett ta trodde jag inte han skulle överleva. Han blev nästan apatisk. Efter vissa åtgärder började sonen må bättre. Men min ångest fanns kvar och sonens matproblem. Fick då börja gå hos en psykolog. Det första som hände var att hon sa åt mig att sluta lyssna på alla hobbyspykologer i parken och på forum som dessa. Nu ska jag bara lyssna på henne. Det viktiga är inte att göra som alla andra utan göra så att vi mår bra och kan leva ett hyfsat harmoniskt liv. Vill inte gå in på detaljer vad som hände för sonens skull men det var illa och kunde blivit värre om jag inte kapitulerat från alla krav som indirekt ställs från andra föräldrar. Idag mår vi bra. Sonen äter det han gillar och ibland smakar han på nytt. Ibland tycker han om det oftast inte. Långsamt långsamt ökar vi antal saker han äter. Han är 11 år nu och det funkar bra och för några år sedan kunde vi börja gå på restaurang och resa. Han vi tre-fyra år när det var som värst.
Vi andra i familjen äter det vi tycker om. Med andra ord. Vi lagar olika rätter.
Här lagar vi oftast sallad, potatis/pasta/gratäng/liknande med något slags kött eller ibland vegetariskt till. Är det något man inte tycker om får man äta mer av det andra för att bli mätt. Dottern är 2 år och äter det mesta. Tvingar aldrig att smaka, äta upp maten eller liknande. Att få en god relation till mat får man inte genom att tvingas i den.
Här har vi alltid ätit det som bjuds. Däremot är vi inte så dumma i huvudet så vi gör en maträtt där allt är äckligt. Om barnet till exempel inte gillar köttfärssås så kan man äta bara pasta.
Då slipper dom äta, men får vänta med mat till nästa måltid. Tvingar dem aldrig att sitta kvar om de inte vill, men går man från bordet är man klar.
Lagar jag något som jag vet att barnet inte gillar så fixar jag olika tillbehör till. Äter hon inte för att hon inte vill så får hon smaka och sedan äta tillbehör.
Innan jag fick barn sa jag att jag minsann aldrig tänker laga specialmat till mitt barn, han får äta det som bjuds eller låta bli. Det höll ju inte helt, för att uttrycka det milt, men så har jag också fått ett barn som aldrig intresserat sig särskilt mycket för mat, och som varit på gränsen till underviktig hela sitt liv (dvs bvc och dietist har legat på om att han behöver äta mer).
Nu är han 3,5 och det blir oftare och oftare vi äter samma mat, så skönt.
Ska tillägga att jag oftast väljer i förväg att laga något speciellt till honom om vi andra ska äta något jag vet att han brukar rata. T ex äter han inte köttfärssås, så då skär jag upp lite korv till honom. Äter han inte det han får, fastän det är något han brukar tycka om så ställer jag mig alltså inte i efterhand och lagar något annat, då kan han få en macka eller en frukt.
Tycker inte en 1 åring om maten så gör dom helt enkelt inte. Alla gillar inte alla smaker och konsistenser. Givetvis ger man annan näringsrik mat istället. Det är ju just så man gör med små barn. Man låter dom smaka på massor av olika smaker/konsistenser. Vänjer in det.
Men gillar dom inte det som bjuds så ger man något annat.
Här hemma får man ta en frukt eller en smörgås om man inte vill ha maten. Men är det maträtter som vi är sugna på som vi vet att något av barnen inte gillar alls så ser vi till att fixa något som vi vet att dom gillar.
Men det kan ju vara så att något dom gillade förra veckan totalvägrar dom idag. Men då får dom ingen annan mat istället. Utan får ta en frukt eller smörgås.
Någonstans runt 3 år kan väl vara lagom att vara lite "hård" gällande den saken tycker jag.
Men som sagt, vet man att barnet avskyr en maträtt så är det ju idiotiskt att göra en kamp av det. "Ät detta eller ät inget alls". Funkar kanske inte så bra.
Vi försöker att inte lägga några värderingar i maten. Inga straff eller hot, inga "ät upp så får du efterrätt" eller "åh vad duktig du är som åt alla köttbullar", inga skedar för mamma eller "här kommer grävskopan" och allt vad det nu är. Mat är något man äter om man är hungrig, är man inte hungrig så spar man den till senare. Under de perioder där sonen låtit bli att äta för att han vet att det finns godis eller annat gott har vi helt enkelt låtit bli att köpa hem sånt.
När det gäller nya smaker så brukade vi servera dem tillsammans med sådant som barnet äter sedan tidigare. Vi har exempelvis inte bytt ut köttbullar och potatismos mot kycklingbullar och palsternackspuré, utan då bytt ut antingen köttbullarna eller potatisen. Är barnet van vid att äta burkmat så kan man ju servera den tillsammans med den nya maten (tex på en tallrik med burkmaten på ena halvan och lite kokt fisk på andra halvan), så får barnet vänja sig i sin egen takt.
Tack för alla svar! Vi tvingar absolut inte i något, har aldrig gjort eller tänker göra såklart.