• Anonym och livrädd

    Förtjänar jag att bli lämnad?

    Hej!

    Första gången jag skriver härinne. Nu är situationen som sådan att jag är i en relation med en kille som är helt underbar. Vi båda har missbruk bakom oss men inget vi pysslat med ihop och vi delar verkligen inte samma huvuddrog eller administreringssätt. Jag har varit ren nu strax över ett år och har såklart varit livrädd att ta ett snedsteg då han sagt att han kommer lämna mig ifall jag gör det en enda gång. När jag blev oplanerat gravid sa han också att han skulle lämna mig ifall jag ville föda barnet men sen ångrade han sig och sa att jag fick göra som jag ville. Valde dock abort eftersom jag inte litade på hans ord.

    Hur som helst. Igår kom snedsteget när jag var på visit i staden jag bott i en del förut. Det var helt oplanerat och ingick inte i mina planerade aktiviteter för dagen. Kan tillägga att jag inte har en så stark beroendeproblematik utan tog mer droger i syfte att skada mig när jag var yngre så att slänga bort sprutorna och göra mig av med vänner som använder var enkelt. Men igår fick jag en impuls och tog kontakt med en gammal vän från missbruket vilket resulterade i att jag tog en enda dos amfetamin sen la jag benen på ryggen omedelbart. Efter intaget började jag hata mig själv och bli livrädd för att bli lämnad. Har inga planer på att börja ta droger igen liksom men ångrar mig totalt. Ringde min bästa vän och hon anser att jag bör berätta och stå för konsekvenserna. Mitt samvete klarar nog inte att undanhålla. Jag känner mig genomrutten!

    Så vad skulle ni gjort och vad bör jag göra? Ska jag erkänna och riskera att bli lämnad? Jag har varit ren helt på egen hand i över ett år förövrigt och vi har haft en relation i snart ett år.

    Ponera att ni har en relation med en person som agerat som mig. Skulle ni göra slut?

    Tacksam för råd och svar!

  • Svar på tråden Förtjänar jag att bli lämnad?
  • Anonym (Ex missbrukare)

    Du förtjänar inte att bli lämnad, men eftersom din kille känner så är det tyvärr bara att acceptera. 

    Om jag var tillsammans med en fd missbrukare så skulle jag aldrig tillåta något återfall. Tuff kärlek! 

  • Anonym och livrädd
    Kriya skrev 2015-06-25 09:33:45 följande:

    Vet inte riktigt hur jag ska tolka ditt svar; Upplever du att du saknar drogberoende och att återfallet egentligen inte var så allvarligt - förutom vad gäller risken att bli lämnad av din kille?


    Det har konstaterats vid en SoL-placering på öppet behandlingshem att jag saknar beroendepersonlighet fast jag injicerade tunga droger frekvent men att jag har ett missbruk och ett självdestruktivt beteende. Jag använder då alltså för att bryta ner mig när jag mår för bra. Lite som att jag innerst inne inte anser mig vara värd att ha det bra. Jobbigt förflutet och komplext traumatiserad förövrigt.
  • Anonym och livrädd
    Anonym (Ex missbrukare) skrev 2015-06-25 09:40:18 följande:

    Du förtjänar inte att bli lämnad, men eftersom din kille känner så är det tyvärr bara att acceptera. 

    Om jag var tillsammans med en fd missbrukare så skulle jag aldrig tillåta något återfall. Tuff kärlek! 


    Fast varför drar man alla missbrukare över en och samma kam när just droger kommer på tal? Det finns individuella skillnader även bland missbrukare precis som det finns individuella skillnader hos personer med exempelvis ADHD.
  • Anonym och livrädd
    Anonym (Inte konstigt) skrev 2015-06-25 09:35:00 följande:

    Jag tycker att preventivmedel använder man mestadels för att slippa göra en onödiga aborter vid en eventuell graviditet. Till skillnad från många andra här anser jag inte att det är rätt att tvinga någon att bli far mot sin vilja även om personen nu skulle varit lite slarvig med preventivmedel någon gång.

    Föräldraskap är en för stor sak för att tvinga på någon annan anser jag.


    Han har valt att ingå i en relation med mig. Han vet att jag inte kan äta preventivmedel av medicinska orsaker. Då får han och jag tillsammans komma överens om en lösning. Han valde att skippa kondomen vid några tillfällen och jag har inte blivit gravid nånsin på mina tio år som sexuellt aktiv innan jag träffade honom så jag lät honom. Har en smärtsam åkomma som minskar chansen att kunna bli gravid. Funderar dock på att sterilisering då jag precis har åldern inne nu.
  • Anonym och livrädd
    Anonym (Inte konstigt) skrev 2015-06-25 09:37:12 följande:

    Kan dock tillägga att jag tycker han borde närmat sig det hela försiktigt och inte börjat med att dra upp ett ultimatium.

    Såvida du inte sa något i stil med "Jag kommer behålla barnet!" utan att ha pratat igenom situationen med honom ordentligt först och frågat hur han ville att ni gjorde i situationen.


    Nej det sa jag absolut inte till honom. Är ingen psykobitch precis. Jag vill inte ha barn ännu då jag vill ha mer stabilitet i tillvaron först. Både ekonomiskt och mentalt.

    Men det första han reagerade med när jag droppade nyheten om om graviditeten var ilska och sen ett hot om att dra. Sen vände det och han hade inget emot att jag behöll det vilket gjorde mig lite känslomässigt involverad i det som växte inuti. Så jag tvingade mig själv till abort för att jag inte kände att jag kunde lita på honom fullt ut med tanke på hans reaktion initialt. Jag har ett stort behov av trygghet och ännu större om ett barn väntas.
  • Anonym och livrädd

    Tack till er som svarat och gett råd hittills! Jag har beslutat mig för att berätta ikväll. Så rädd nu men kommer att tänka på det här oavbrutet annars. Återkommer med resultat.

  • Anonym (Inte konstigt)
    Anonym och livrädd skrev 2015-06-25 10:43:55 följande:
    Tack till er som svarat och gett råd hittills! Jag har beslutat mig för att berätta ikväll. Så rädd nu men kommer att tänka på det här oavbrutet annars. Återkommer med resultat.
    Lycka till och hoppas han är förstående och förlåtande!

    Bra att du är ärlig i alla fall för ett förhållande där man börjar ljuga eller hemlighålla en massa saker är inte mycket värt som jag ser det.
  • Presens
    Anonym och livrädd skrev 2015-06-25 09:49:44 följande:
    Det har konstaterats vid en SoL-placering på öppet behandlingshem att jag saknar beroendepersonlighet fast jag injicerade tunga droger frekvent men att jag har ett missbruk och ett självdestruktivt beteende. Jag använder då alltså för att bryta ner mig när jag mår för bra. Lite som att jag innerst inne inte anser mig vara värd att ha det bra. Jobbigt förflutet och komplext traumatiserad förövrigt.

    "Jag använder det altså för att bryta ner mig när jag mår för bra. Lite som att jag innerst inne inte anser mig vara värd att ha det bra"

    Tror du att detta är orsaken till ditt återfall? Att du försöker bevisa att du inte är värd kärlek och egentligen har ett behov av att testa din killes kärlek?


    Har du någon form av samtalskontakt?

  • Anonym (*)
    Snigelkott skrev 2015-06-25 08:23:50 följande:

    Oj vad svårt. Jag måste erkänna att jag har svårt att sätta mig in i situationen MEN jag kan nog tycka att den där karln skulle du nog kanske överväga att lämna på eget initiativ.

    Säga vad man vill om ultimatum att hålla sig drogfri men att hota att lämna någon för att man gjort denna gravid tycker jag är så lågt att jag skulle dra öronen åt mig och att kärleken skulle tyna bort. Helt enkelt för att jag ser det som att ifall han inte respekterar att en abort är DITT val utan att ägna sig åt hot så respekterar han inte dig.

    Och om han respekterade dig skulle han heller inte vara så stenhård med ultimatumet om drogerna, för i en kärleks- och respektfull relation tar man sig igenom kriser tillsammans! Det verkar mest som att han vill hålla dig rädd och därmed för upptagen med att hålla honom kvar för att du ska inse vilken otrevlig typ han är.


    Eh, hot?

    Naturligtvis har han rätt att bestämma sina villkor för att ha ett förhållande med TS.
  • Anonym och livrädd
    Presens skrev 2015-06-25 20:41:26 följande:

    "Jag använder det altså för att bryta ner mig när jag mår för bra. Lite som att jag innerst inne inte anser mig vara värd att ha det bra"

    Tror du att detta är orsaken till ditt återfall? Att du försöker bevisa att du inte är värd kärlek och egentligen har ett behov av att testa din killes kärlek?


    Har du någon form av samtalskontakt?


    Det var så förut att jag bröt ner mig på ett eller annat sätt återkommande gånger men har växt ifrån det mer och mer. Denna gång trodde jag däremot för mycket på min förmåga att stå emot helt enkelt. Hade vägarna förbi denna droganvändande vän och kikade in. Efter lite övertalning blev det som det blev och jag tänkte att en gång inte spelade någon större roll. Var väl också nyfiken på hur pass kraftfull effekten skulle bli efter ett längre uppehåll.

    Nej, kan inte känna igen mig i att jag testar hans kärlek till mig faktiskt. Kan dock erkänna att jag har svårt att förstå att han gillar just mig av alla därute men det ligger ju i min självkänsla som inte är den bästa men jobbar aktivt på att förbättra den. Har en riktigt bra psykologkontakt till min hjälp och jag ser till att min psykiska ohälsa inte går ut över killen.
  • Anonym och livrädd

    En liten uppdatering. Det gick finfint! Jag berättade som det var i detalj och vad som troligtvis föranledde handlingen. Han tyckte det var bra att jag berättade och han reagerade definitivt inte som jag trodde. Han blev varken arg eller avvisande utan snarare omhändertagande.

    Är lite förvirrad då han hävdat att han tänker lämna om jag tar ett återfall men nu är han kvar. Dessutom fixade han hälsosam mat och frukt till mig och såg till att jag vilade då jag berättade att jag inte sovit på hela natten och slarvat med kosthållningen lite. Konstigt. Egentligen borde jag vara glad nu att det gick så smärtfritt men jag blir fundersam nästan.

    Hur som helst kommer jag sova gott denna natt. Föregående natt grät jag oavbrutet för att jag verkligen trodde att jag skulle vara singel vid denna tidpunkt idag.

  • Kriya
    Anonym och livrädd skrev 2015-06-25 23:06:40 följande:

    En liten uppdatering. Det gick finfint! Jag berättade som det var i detalj och vad som troligtvis föranledde handlingen. Han tyckte det var bra att jag berättade och han reagerade definitivt inte som jag trodde. Han blev varken arg eller avvisande utan snarare omhändertagande.

    Är lite förvirrad då han hävdat att han tänker lämna om jag tar ett återfall men nu är han kvar. Dessutom fixade han hälsosam mat och frukt till mig och såg till att jag vilade då jag berättade att jag inte sovit på hela natten och slarvat med kosthållningen lite. Konstigt. Egentligen borde jag vara glad nu att det gick så smärtfritt men jag blir fundersam nästan.

    Hur som helst kommer jag sova gott denna natt. Föregående natt grät jag oavbrutet för att jag verkligen trodde att jag skulle vara singel vid denna tidpunkt idag.


    Vad starka ni är båda två. Du vågar vara ärlig och han ger 'rätt' respons på ärlighet. Grattis, ni har en fin relation. Kram
Svar på tråden Förtjänar jag att bli lämnad?