Min man sätter käppar i hjulet till mina drömmar om utlandsflytt!

Skilj er då?! Som jag trodde detta handlar endast om DIG ingen annan.

Man har rätt att vara lycklig trots att sitt barn kommer i första hand. Känns som att jag kan bli lycklig först den dagen då mitt barn flyttar hemifrån och jag kan ge mig ut på nya äventyr, sälja bostaden osv. 

Men det är inte din man som sätter käppar i hjulet för dig, det gör du själv. Du kan inte lasta någon annan för att du är olycklig. Skilj dej om du inte tycker att ni har något gemensamt. Sök utlandsjobb om det är det du vill. Barnet får du kanske inte med dig, men det är konsekvensen av ditt eget beslut, inte din mans/exmans.

Gör dig inte till ett offer. Gör en plan. Satsa på långresor eller tillfälliga utlandsjobb om du inte vill flytta utan ert barn.

Personligen känns det som att du bara vill fly från något. Uppleva saker kan man göra utan att nödvändigtvis bo i Australien i ett par år. Har du funderat över det ?

Väldigt klok är du. 

Försök f förståelse på fl liksom.... Ts, jag förstår dig.

Jag känner mig liksom fast ett par år till och jobbigt då min man tycker allt är så bra. Ha är så nöjd trots inget samliv på ett år, inga kramar ingenting. Sover inte ens i samma säng då jag sover dåligt brevid honom. 

Tack ! Och tack för att du tog det på rätt sätt !

Har släkt i nz och förstår absolut längtan att bo utomlands ett tag. Det blev aldrig aktuellt för mig som barn att åka dit ett år i skolåldern eftersom mina föräldrar var skilda och hade delad vårdnad, utan det blev några långresor. Min förälder, Nya partnern pch mitt syskon i ny relation åkte däremot dit ett år i skolåldern.. Tror det är jättebra erfarenhet!

Min man är helsvensk, inte så jättebra på eng. Osv. Men vi har hela tiden pratat om att flytta dit nåt år, kanske i samband med föräldraledighet, jag har alltid sagt att jag vill det och att han måste vara beredd på det om han vill leva med mig. Och han har sagt att han är beredd att åka varsomhelst där man pratar engelska, däremot inte nåt land där man måste lära sig ett nytt språk.

Det jag funderar på är om ni aldrig pratat om gemensamma tankar och drömmar tidigare? Det här kan ju inte vara nåt nytt? Sen verkar det som det r mer saker du inte trivs med i relationen och att det här inte är enda problemet...

Precis för vi har växt ifrån varandra och det har liksom visat sig nu. Verkligheten kommer ikapp. Han kan vara så elak mot mig men lämnar mig inte heller då han just nu startar eget företag och kan ej ta lån till ny bostadsrätt. Det känn så lågt. Och sex hade vi senat nio månader senast! Kramas inte alls längre och han är sur för att jag ej är med hans släkt då det ej känns bra när det är som det är.
Jag får känna av det av min dotter också som blir sur på mig när jag ej följer med för att umgås med dem. Men finns ingen kärlek till honom så finns det ej..

Snälla skilj dig... för barnets bästa. Jag är uppväxt i en familj där pappa inte älskade mamma, men han sa inget och han skiljdes inte. Istället hade han en affär i 10 år med en annan kvinna. Han har förstört mitt liv, mitt syskons liv och min mammas liv. Det bästa som nånsin hänt va när dom skiljdes.

du kommer förstöra relationen med din dotter.

När man får barn kommer ens egna behov att komma i andra hand i 18 år. Man får liksom se till att man är lycklig under dessa omständigheter. Visst jag har också saker jag skulle vilja göra men det är inte förenat med ett smidigt och harmoniskt familjeliv. Det är bara och tugga isig men inte är jag olycklig för det. Nä jag valde familjelivet och den lyckan är större än annat. När dottern är 18 är jag 48 och hinner troligen med mina andra drömmar.