Inlägg från: mandelskrutten |Visa alla inlägg
  • mandelskrutten

    Min man sätter käppar i hjulet till mina drömmar om utlandsflytt!

    Är gift och har ett barn i skolåldern. Mitt dilemma är det som följer dvs. att min man är helsvensk vilket innebär att han är helt ointresserad av att resa, visst har vi gjort ett par utlandsresor men då har jag varit drivkraften och tjatat. Han trivs bäst i Sverige och kan bara lite engelska medan jag har gått i skola utomlands och kan många språk, rest massor världen runt. Har även syskon som bor i Australien och har familjer bla.

    Kan nu känna att jag under mina trettio år känner att jag någongång vill låta vårat barn få gå utomlands i internationell skola och låta mig få jobba i annat land och berika oss med erfarenheter.

    Då jag vet att min man aldrig kommer vilja det och då han jobbar inom ett helsvenskt företag känns mina drömmar oförverkliga.

    Det känns som att först när vårat barn är vuxen och lever sitt egna liv, då jag är runt 46 år gammal,  först då, kan jag få göra det jag vill, dvs. jobba utomlands och börja om på nytt, det liv som jag vill ha.

    Visst är det sorgligt att jag inte få vara lycklig.

  • Svar på tråden Min man sätter käppar i hjulet till mina drömmar om utlandsflytt!
  • mandelskrutten
    Fläderblomster skrev 2015-05-19 21:34:19 följande:
    Fast din lycka kan ju inte vara det enda som räknas? Dessutom började min pappa jobba utomlands förra året, då var han 55 år gammal.

    Ta diskussionen med min man och se vad ni kommer fram till. Enligt mig så är varje människa själv ansvarig för sin egen lycka så häng inte upp den på din man.
    Flyttade din pappa med din mamma utomlands eller själv?
  • mandelskrutten
    Dixie skrev 2015-05-19 21:39:24 följande:
    vilka konstiga slutsatser du drar - du menar alltså att alla "helsvenskar" är ointresserade av att resa? 

    du ansvarar för din egen lycka, detta ansvar kan du inte lägga på din man! vill du så gärna bo utomlands ett tag får du ju titta på detta - med eller utan din man! 
    Uttryckte mig fel. Min man är en sådan person som inte är intresserad av att resa. Han tycker det räcker med att titta på Discovery på tv i princip så vet han mycket om landet ifråga. Han är inte för att resa helt enkelt och skulle aldrig flytta utanför Sveriges gränser vilket bromsar min lycka och jag vill ge vårat barn andra perspektiv på saker och nya kulturer, vänner osv.
    Inte roligt att trampa i samma fotspår år ut och pr in men jobbigt då min man är så nöjd med situationen vilket jag inte alls är.
  • mandelskrutten
    Dixie skrev 2015-05-19 21:39:24 följande:
    vilka konstiga slutsatser du drar - du menar alltså att alla "helsvenskar" är ointresserade av att resa? 

    du ansvarar för din egen lycka, detta ansvar kan du inte lägga på din man! vill du så gärna bo utomlands ett tag får du ju titta på detta - med eller utan din man! 
    Jag kan ju inte lämna mitt barn och min man skulle aldrig tillåta mitt barn att bo med mig utomlands då han vill vara med henne han med under vårat barns uppväxt.
  • mandelskrutten
    Dixie skrev 2015-05-19 22:05:23 följande:
    måste du bo utomlands då? varför inte planera en längre resa på ett sommarlov, hälsa på släkten i Australien.
    Om dottern vill när hon är äldre kan hon ju gå ett år på highschool och på så sätt få utlandserfarenhet! 
    Men jag då, min man och jag har ingenting gemensamt ihop knappt förutom vårat barn.
  • mandelskrutten
    viseversa skrev 2015-05-20 06:23:40 följande:
    Skilj er då?! Som jag trodde detta handlar endast om DIG ingen annan.
    Man har rätt att vara lycklig trots att sitt barn kommer i första hand. Känns som att jag kan bli lycklig först den dagen då mitt barn flyttar hemifrån och jag kan ge mig ut på nya äventyr, sälja bostaden osv. 
  • mandelskrutten
    a no nym skrev 2015-05-20 09:23:08 följande:

    Men det är inte din man som sätter käppar i hjulet för dig, det gör du själv. Du kan inte lasta någon annan för att du är olycklig. Skilj dej om du inte tycker att ni har något gemensamt. Sök utlandsjobb om det är det du vill. Barnet får du kanske inte med dig, men det är konsekvensen av ditt eget beslut, inte din mans/exmans.

    Gör dig inte till ett offer. Gör en plan. Satsa på långresor eller tillfälliga utlandsjobb om du inte vill flytta utan ert barn.

    Personligen känns det som att du bara vill fly från något. Uppleva saker kan man göra utan att nödvändigtvis bo i Australien i ett par år. Har du funderat över det ?


    Väldigt klok är du. Skrattande
  • mandelskrutten
    puss skrev 2015-05-20 10:15:54 följande:

    Försök f förståelse på fl liksom.... Ts, jag förstår dig.


    Jag känner mig liksom fast ett par år till och jobbigt då min man tycker allt är så bra. Ha är så nöjd trots inget samliv på ett år, inga kramar ingenting. Sover inte ens i samma säng då jag sover dåligt brevid honom. 
  • mandelskrutten
    aleydis skrev 2015-05-20 15:43:47 följande:

    Har släkt i nz och förstår absolut längtan att bo utomlands ett tag. Det blev aldrig aktuellt för mig som barn att åka dit ett år i skolåldern eftersom mina föräldrar var skilda och hade delad vårdnad, utan det blev några långresor. Min förälder, Nya partnern pch mitt syskon i ny relation åkte däremot dit ett år i skolåldern.. Tror det är jättebra erfarenhet!

    Min man är helsvensk, inte så jättebra på eng. Osv. Men vi har hela tiden pratat om att flytta dit nåt år, kanske i samband med föräldraledighet, jag har alltid sagt att jag vill det och att han måste vara beredd på det om han vill leva med mig. Och han har sagt att han är beredd att åka varsomhelst där man pratar engelska, däremot inte nåt land där man måste lära sig ett nytt språk.

    Det jag funderar på är om ni aldrig pratat om gemensamma tankar och drömmar tidigare? Det här kan ju inte vara nåt nytt? Sen verkar det som det r mer saker du inte trivs med i relationen och att det här inte är enda problemet...


    Precis för vi har växt ifrån varandra och det har liksom visat sig nu. Verkligheten kommer ikapp. Han kan vara så elak mot mig men lämnar mig inte heller då han just nu startar eget företag och kan ej ta lån till ny bostadsrätt. Det känn så lågt. Och sex hade vi senat nio månader senast! Kramas inte alls längre och han är sur för att jag ej är med hans släkt då det ej känns bra när det är som det är.
    Jag får känna av det av min dotter också som blir sur på mig när jag ej följer med för att umgås med dem. Men finns ingen kärlek till honom så finns det ej..
Svar på tråden Min man sätter käppar i hjulet till mina drömmar om utlandsflytt!