• banerry

    Det är inte synd om er bonusföräldrar

    Ni bonusföräldrar som skriver här på fl och tycker synd om er själva för att ni har så jobbiga bonusbarn, förstår ni inte att ni har ett val att lämna er partner? Ni måste inte leva som ni gör, ni är vuxna människor och har friheten att välja vem ni vill leva med.

    Den friheten har tyvärr inte barnen.

    Hur kan ni vara så själviska att ni stannar med en partner vars barn ni avskyr?

    Hur kan ni med att stänga barnen ute från deras egen familj och få dom att känna sig mindre värdiga som familjemedlemmar?

    Att inte få vara med på riktigt i sitt eget hem, att inte få vara med på samma villkor, att känna sig som en börda i sitt eget hem....förstår ni vad det gör med en människas självkänsla?

    Alla barndomsminnen kommer du, bonus förälder påverka, alla födelsedagar, högtider så finns du där. Kommer du ihåg själv hur det var att vara barn? Hur viktig familjen var? En doft, en känsla kan påminna så starkt om barndomen. Människor som fanns där glömmer man aldrig,en barndomsvän kan kännas som ett syskon, personerna man växer upp med formar en på ett eller annat sätt.

    Barndomen är minst sagt en väldigt viktig tid i en människas liv,man lär sig hur relationer fungerar, man utvecklar självkänsla, identitet.

    Om man inte får vara med i sitt eget hem vad tror ni då man tänker om sig själv ?

    Barn tar alltid på sig skulden, barnen tror att det är deras fel att de inte får vara med i familjen, de tänker att det måste vara något fel på dom....

    Men egentligen är det dom vuxna det är fel på, vuxna som är oförmögna att tänka utanför sig själva.

    Det är inte synd om er, hur jobbiga era bonusar än är så är dom bara barn. Ni kan välja att lämna, men ni gör det inte och väljer istället att sitta och tycka synd om er själva. Det ni inte verkar fatta är att det är ni som har makten, ni är dom vuxna som styr och med makt kommer ansvar. Hur kan man tycka synd om sig själv när det är man själv som har satt sig i situationen? Sluta spela martyr som ett hjälplöst offer, lämna om det inte passar! Barnen klarar sig bättre utan er.

  • Svar på tråden Det är inte synd om er bonusföräldrar
  • Anonym (BRA TRÅDSTART!!!)
    BioBonus skrev 2015-05-12 18:47:56 följande:

    Vore intressant att få höra den version om er relation och kommunikation som han har gett henne...


    Hon känns som tjejen som sitter och läser styvfamiljstrådar på familjeliv och som förutsätter att det ska vara på ett visst sätt. Dessutom är hon ung, har inga barn - således, i min värld, fruktansvärt omogen.

    Jag vet med säkerhet att mitt ex inte sagt ett dyft till henne. Vi har en toppenrelation, han och jag. Vi skildes åt som goda vänner och ser har aldrig varit några problem. Vi firar jul, påsk och födelsedagar tillsammans, osv.
  • Anonym (L)
    Brumma skrev 2015-05-13 07:00:27 följande:
    Du frågade hur jag uppfattade att du behandlade bonusföräldrar sämre än andra människor. Jag svarade på det och frågade om du behandlar andra människor likadant. Du får gärna svara på det Eftersom du påstår att du inte gör det.

    Är det alltså ok att man som bonusförälder inte vågar uttrycka sig för att man då får förvänta sig att bli påhoppad? För det var ju det du skrev..

    Trådstarten handlar om att många bonusföräldrar tydligen avskyr sina bonusbarn och bara borde lämna. Bara för att de inte vill ta ngt ansvar eller säger ngt negativt om sin sambos barn. Jag ifrågasätter det påståendet.

    Är det off topic att diskutera ämnet? Som faktiskt är "klaga på bonusföräldrar" Eller är det off topic om man inte håller med?

    Vad anser du om trådarna jag länkat till? Där klagas det och bes inte om råd. Är de dåliga föräldrar?
    Jag behandlar alla lika utifrån situationen. Försöker i alla fall, jag inser självklart att jag inte är mer perfekt än någon annan.

    Jag har inte sagt att det är ok att någon är rädd för att bli påhoppad, men personligen tycker jag att man förtjänar att bli påhoppad om man själv hoppar på ett barn, eller barnet ifråga förtjänar att ha någon på sin sida snarare. Man förtjänar inte att stå oemotsagd i alla fall.

    Du och jag tolkar trådstarten helt olika i så fall. Jag tolkar det som att trådstartaren står på bonusbarnens sida snarare än mot bonusföräldrar i allmänhet. Och jag tolkar därmed inte ämnet som "klaga på bonusföräldrar", utan snarare att försvara bonusbarn som behöver det.

    De två jag hittade som du länkat i där säger ts att den känner sig onormal och liknande och att den borde tycka om att vara med sina älskade barn och sånt, så visst, det är tråkigt att de beklagar sig över sina situationer men jag ser inte riktigt var påhopp eller illvilja mot barnen är i de trådstartarna? Du får gärna länka trådstarter där du anser att bonusföräldern skriver liknande men blir påhoppad så att vi kan jämföra det du upplever lättare.

    Återigen, jag har inget emot bonusföräldrar i allmänhet, bara dem som inte bryr sig om hur de påverkar sina bonusbarn.
  • Ess
    Anonym (BRA TRÅDSTART!!!) skrev 2015-05-13 07:10:37 följande:
    Hon känns som tjejen som sitter och läser styvfamiljstrådar på familjeliv och som förutsätter att det ska vara på ett visst sätt. Dessutom är hon ung, har inga barn - således, i min värld, fruktansvärt omogen.

    Jag vet med säkerhet att mitt ex inte sagt ett dyft till henne. Vi har en toppenrelation, han och jag. Vi skildes åt som goda vänner och ser har aldrig varit några problem. Vi firar jul, påsk och födelsedagar tillsammans, osv.
    Antingen måste hon ha en allvarlig beteende störning, eller så är toppenrelationen enkelriktad.

    Är det du som ringer honom eller han ringer dig lika ofta?
    Av hennes reaktion att döma så verkar det som om dom precis hinner sätta sig ner, sen ringer du igen.
    Uppdateringar från förskolan brukar gå ut till båda vårdnadshavarna via mail.
  • Anonym (BRA TRÅDSTART!!!)
    Ess skrev 2015-05-13 09:01:42 följande:

    Antingen måste hon ha en allvarlig beteende störning, eller så är toppenrelationen enkelriktad.

    Är det du som ringer honom eller han ringer dig lika ofta?

    Av hennes reaktion att döma så verkar det som om dom precis hinner sätta sig ner, sen ringer du igen.

    Uppdateringar från förskolan brukar gå ut till båda vårdnadshavarna via mail.


    Han ringer mig lika ofta, om inte mer.

    Jag är ensam vårdnadshavare och förskolan använder sig inte av mail.

    Dock menade jag uppdateringar gällande vad just vårt barn gjort, sagt, etc.
  • asta66
    sextiotalist skrev 2015-05-11 20:20:24 följande:
    Då har jag levt i en fantasivärld i 20 år, eftersom det har varit min sambo som tagit ansvar över sina tidigare barn. Vuxenansvar har man haft, men huvudansvaret har alltid legat hos sambon och allt som har med föräldrarollen till.
    Det är väl det normala. Precis som jag inte kommer ta huvudansvaret den dagen mina svärföräldrar inte klarar sig.
  • Ess
    Anonym (BRA TRÅDSTART!!!) skrev 2015-05-13 12:23:48 följande:
    Han ringer mig lika ofta, om inte mer.

    Jag är ensam vårdnadshavare och förskolan använder sig inte av mail.

    Dock menade jag uppdateringar gällande vad just vårt barn gjort, sagt, etc.
    Om kommunikationen går lika åt båda håll så verkar det va ett rätt udda beteende från hennes sida att rycka luren ur handen på honom och börja skälla.
    Är man missnöjd med kommunikationen, så tycker jag det är bättre att ta det med sin partner. Blir man inte nöjd med det, så väljer man bort partnern. Man rycker liksom inte luren och går lös på tredje person.
  • sextiotalist
    asta66 skrev 2015-05-13 15:19:18 följande:

    Det är väl det normala. Precis som jag inte kommer ta huvudansvaret den dagen mina svärföräldrar inte klarar sig.


    Inte om man läser trådarna här. Antingen ska man dela hela föräldrarollen med nattning, skjutsningar, läxläsning, VAB, hämtning och sin plånbok. Eller hamnar (inte alls ovanligt) sen nya kvinnan i en mammaroll där hon tar över allt och mannen.

    Men det ideala är att föräldrarna är kvar i sin föräldraroll och de nya stöttar
  • asta66
    sextiotalist skrev 2015-05-13 15:40:26 följande:
    Inte om man läser trådarna här. Antingen ska man dela hela föräldrarollen med nattning, skjutsningar, läxläsning, VAB, hämtning och sin plånbok. Eller hamnar (inte alls ovanligt) sen nya kvinnan i en mammaroll där hon tar över allt och mannen.

    Men det ideala är att föräldrarna är kvar i sin föräldraroll och de nya stöttar
    Men många verkar inte vara klara med separationen. Eller så har de aldrig fungerat bra som föräldrar! Det är ju inte alla som klarar den rollen.
    Jag skulle aldrig gå in som förälder när det finns två redan.
  • Novelli
    Fjäril kär skrev 2015-05-05 10:04:00 följande:
    Vad hände med att säga åt en vuxen människa att ta vuxet ansvar? Det blev som det blev för att ni/pappan tillät henne att bete sig så.

    Det kan aldrig enbart vara en persons fel att det blir fel.
    Jag vet att detta är ett tag sen du skrev detta men, jag håller med dig fullständigt i att det är pappans ansvar att sätta gränser om han inte vill fortsätta vara singel resten av sitt liv.

    Ett problem kan då vara biomamman, det kan till och med vara så att det var hon som 'övertalade' dottern att sabba äktenskapet. Om inte så kan en biomamma göra det på andra sätt genom att tex vägra pappan att träffa barnet annat än ensam hemma hos ex biomamman och vilken bonusmamma skulle stå ut med det i längden? Särskilt som de har fått ett gemensamt barn.

    Detta med bio- vs bonusmammor är inte lätt. En sak kan man dock avgöra och det är att om båda verkligen gått vidare med nya partners och är lyckliga så funkar allt annat också. Man har barnet varannan vecka och ska väl kunna lita på varandras omdöme tillräckligt mycket utan att behöva ha kontakt i tid och otid?

    Om ex biomamman inte gått vidare kan hon faktiskt ställa till en hel del problem och när bonusmamman reagerar så blir hon automatiskt den onda som vill förstöra. Pappan är konstigt nog aldrig den skyldige i folks ögon. 

    Personligen tycker jag att pappan borde sätta ner foten fast gör han det så riskerar tyvärr både han och barnet att bli offer.

    Bonusmamman kan lida ett tag men hon kan ju faktiskt tacka för sig och gå. 

    Aldrig mer en man med ett efterhängset ex skulle jag rekommendera. 
    5 barnsmamma, 85,90,98,99 och 11
  • Brumma
    Novelli skrev 2015-08-02 16:56:00 följande:

    Jag vet att detta är ett tag sen du skrev detta men, jag håller med dig fullständigt i att det är pappans ansvar att sätta gränser om han inte vill fortsätta vara singel resten av sitt liv.

    Ett problem kan då vara biomamman, det kan till och med vara så att det var hon som 'övertalade' dottern att sabba äktenskapet. Om inte så kan en biomamma göra det på andra sätt genom att tex vägra pappan att träffa barnet annat än ensam hemma hos ex biomamman och vilken bonusmamma skulle stå ut med det i längden? Särskilt som de har fått ett gemensamt barn.

    Detta med bio- vs bonusmammor är inte lätt. En sak kan man dock avgöra och det är att om båda verkligen gått vidare med nya partners och är lyckliga så funkar allt annat också. Man har barnet varannan vecka och ska väl kunna lita på varandras omdöme tillräckligt mycket utan att behöva ha kontakt i tid och otid?

    Om ex biomamman inte gått vidare kan hon faktiskt ställa till en hel del problem och när bonusmamman reagerar så blir hon automatiskt den onda som vill förstöra. Pappan är konstigt nog aldrig den skyldige i folks ögon. 

    Personligen tycker jag att pappan borde sätta ner foten fast gör han det så riskerar tyvärr både han och barnet att bli offer.

    Bonusmamman kan lida ett tag men hon kan ju faktiskt tacka för sig och gå. 

    Aldrig mer en man med ett efterhängset ex skulle jag rekommendera. 


    Tyvärr räcker det inte alltid med att mamman (oftast) gått vidare, bildat ny familj och är lycklig i det nya förhållandet. Inte helt sällan hör jag om fall där mamman lägger sig i och förstör ändå. Så även i vårt fall. Det blir jäkligt jobbigt i längden och visst såras jag och pappan men det är ju barnen som får ta den stora smällen - både deras barn och hennes syskon , mina o pappans gemensamma.

    Jag förstår det inte..
  • Novelli

    Jag skulle tippa på att hon inte gått vidare på riktigt. Eller så har hon problem i sitt förhållande som hon inte vill visa.

    Jävligt trist hur som helst för det är i det långa loppet de egna barnen som blir lidande. Att de inte fattar det övergår mitt förstånd.Obestämd


    5 barnsmamma, 85,90,98,99 och 11
  • Anonym (oförstående)

    Vilken tråkig inställning och vilket tråkigt antagande. Jag tror inte att det finns någon styvmamma som inte vill ha en bra relation med styvbarnet.

    I mitt fall så hade vi en jätte bra relation tills jag och min man gifte oss och det har hänt en massa saker med hennes biologiska mamma. Detta är inget jag valt, fick jag välja så skulle jag såklart gå genom eld och vatten för att fixa vår relation igen. Nu är vi gifta så det är inte så att de finns så mycket val just nu utan det är bara kämpa på och försöka att få tillbaka vår relation igen.

    På den här sidan är det väl meningen att vi ska kunna stötta och hjälpa varandra i en situation som är ny i våra liv. Vi står alla inför en helt ny relation och en ny situation som vi inte varit i tidigare. Vi måste  få ett forum där vi kan vara totalt ärliga och få ärliga svar. Vi gör det inte för att klaga utan för att vi faktiskt vill ha en lösning på situationen med styvbarnet. 

Svar på tråden Det är inte synd om er bonusföräldrar