• banerry

    Det är inte synd om er bonusföräldrar

    Ni bonusföräldrar som skriver här på fl och tycker synd om er själva för att ni har så jobbiga bonusbarn, förstår ni inte att ni har ett val att lämna er partner? Ni måste inte leva som ni gör, ni är vuxna människor och har friheten att välja vem ni vill leva med.

    Den friheten har tyvärr inte barnen.

    Hur kan ni vara så själviska att ni stannar med en partner vars barn ni avskyr?

    Hur kan ni med att stänga barnen ute från deras egen familj och få dom att känna sig mindre värdiga som familjemedlemmar?

    Att inte få vara med på riktigt i sitt eget hem, att inte få vara med på samma villkor, att känna sig som en börda i sitt eget hem....förstår ni vad det gör med en människas självkänsla?

    Alla barndomsminnen kommer du, bonus förälder påverka, alla födelsedagar, högtider så finns du där. Kommer du ihåg själv hur det var att vara barn? Hur viktig familjen var? En doft, en känsla kan påminna så starkt om barndomen. Människor som fanns där glömmer man aldrig,en barndomsvän kan kännas som ett syskon, personerna man växer upp med formar en på ett eller annat sätt.

    Barndomen är minst sagt en väldigt viktig tid i en människas liv,man lär sig hur relationer fungerar, man utvecklar självkänsla, identitet.

    Om man inte får vara med i sitt eget hem vad tror ni då man tänker om sig själv ?

    Barn tar alltid på sig skulden, barnen tror att det är deras fel att de inte får vara med i familjen, de tänker att det måste vara något fel på dom....

    Men egentligen är det dom vuxna det är fel på, vuxna som är oförmögna att tänka utanför sig själva.

    Det är inte synd om er, hur jobbiga era bonusar än är så är dom bara barn. Ni kan välja att lämna, men ni gör det inte och väljer istället att sitta och tycka synd om er själva. Det ni inte verkar fatta är att det är ni som har makten, ni är dom vuxna som styr och med makt kommer ansvar. Hur kan man tycka synd om sig själv när det är man själv som har satt sig i situationen? Sluta spela martyr som ett hjälplöst offer, lämna om det inte passar! Barnen klarar sig bättre utan er.

  • Svar på tråden Det är inte synd om er bonusföräldrar
  • BioBonus
    Anonym (BRA TRÅDSTART!!!) skrev 2015-05-07 08:27:04 följande:
    Så går det inte till. Här triggar de varann. Detta är ett riktigt vidrigt, gnälligt kärringforum egentligen.

    Hur kan du veta vad som händer i folks liv ute i verkligheten?


    Om du tycker det är så vidrigt, så häng inte här då. Problem solved.

  • Sous

    Jag skulle kunna svara på ts med orden: det är inte synd om biologiska föräldrar heller. Generellt. Och vi klagar och gnäller ändå. På trotsiga barn, otacksamma barn, barn som bråkar med sina syskon, barn som inte sover etc. Och väldigt sällan är omgivningens första reaktion att skrika: "du visste vad du gav dig in på!" eller "det märks på hur du skriver att du avskyr barnet, klart barnet reagerar!". Det händer, men inte så ofta.

    Den första anklagelsen är dessutom ganska osann. Visste jag, innan jag skaffade barn, vad jag gav mig in på? Nej. Jag kunde inte föreställa mig omställningen. Så hur ska en människa utan barn kunna förstå hur det är att kliva in i kanske flera större barns liv? Omöjligt, säger jag.

    Visst det finns väldigt otrevliga bonusföräldrar, men ibland undrar jag om de kanske skulle ha lättare att ta till sig bonusbarnen om omgivningen inte var så fördömande.

  • Brumma
    Sous skrev 2015-05-07 08:41:37 följande:

    Jag skulle kunna svara på ts med orden: det är inte synd om biologiska föräldrar heller. Generellt. Och vi klagar och gnäller ändå. På trotsiga barn, otacksamma barn, barn som bråkar med sina syskon, barn som inte sover etc. Och väldigt sällan är omgivningens första reaktion att skrika: "du visste vad du gav dig in på!" eller "det märks på hur du skriver att du avskyr barnet, klart barnet reagerar!". Det händer, men inte så ofta.

    Den första anklagelsen är dessutom ganska osann. Visste jag, innan jag skaffade barn, vad jag gav mig in på? Nej. Jag kunde inte föreställa mig omställningen. Så hur ska en människa utan barn kunna förstå hur det är att kliva in i kanske flera större barns liv? Omöjligt, säger jag.

    Visst det finns väldigt otrevliga bonusföräldrar, men ibland undrar jag om de kanske skulle ha lättare att ta till sig bonusbarnen om omgivningen inte var så fördömande.


    plus en på den...
  • hsh
    Sous skrev 2015-05-07 08:41:37 följande:

    Jag skulle kunna svara på ts med orden: det är inte synd om biologiska föräldrar heller. Generellt. Och vi klagar och gnäller ändå. På trotsiga barn, otacksamma barn, barn som bråkar med sina syskon, barn som inte sover etc. Och väldigt sällan är omgivningens första reaktion att skrika: "du visste vad du gav dig in på!" eller "det märks på hur du skriver att du avskyr barnet, klart barnet reagerar!". Det händer, men inte så ofta.

    Den första anklagelsen är dessutom ganska osann. Visste jag, innan jag skaffade barn, vad jag gav mig in på? Nej. Jag kunde inte föreställa mig omställningen. Så hur ska en människa utan barn kunna förstå hur det är att kliva in i kanske flera större barns liv? Omöjligt, säger jag.

    Visst det finns väldigt otrevliga bonusföräldrar, men ibland undrar jag om de kanske skulle ha lättare att ta till sig bonusbarnen om omgivningen inte var så fördömande.


    Word.
  • BioBonus
    Sous skrev 2015-05-07 08:41:37 följande:

    Jag skulle kunna svara på ts med orden: det är inte synd om biologiska föräldrar heller. Generellt. Och vi klagar och gnäller ändå. På trotsiga barn, otacksamma barn, barn som bråkar med sina syskon, barn som inte sover etc. Och väldigt sällan är omgivningens första reaktion att skrika: "du visste vad du gav dig in på!" eller "det märks på hur du skriver att du avskyr barnet, klart barnet reagerar!". Det händer, men inte så ofta.

    Den första anklagelsen är dessutom ganska osann. Visste jag, innan jag skaffade barn, vad jag gav mig in på? Nej. Jag kunde inte föreställa mig omställningen. Så hur ska en människa utan barn kunna förstå hur det är att kliva in i kanske flera större barns liv? Omöjligt, säger jag.

    Visst det finns väldigt otrevliga bonusföräldrar, men ibland undrar jag om de kanske skulle ha lättare att ta till sig bonusbarnen om omgivningen inte var så fördömande.


    Tumme upp på den!
  • Brumma

    Här är ett bra exempel på skillnaden hur en biologisk mamma bemöts när hon "klagar" över sin situation.. Några enstaka nötter som låter ungefär som mobben i styvfamiljsforumet. Resterande inlägg är stöttande och förstående.

    Jag GARANTERAR att det låtit totalt annorlunda om TS varit bonusmamma vars bonusbarn plötsligt flyttat in på heltid. Inte en chans att det varit förstående inlägg mestadels utan tråden hade drunknat i "du visste vad du gav dig in på". "Det är bara att lämna". "Hoppas han förstår vilken häxa du är". osv osv...

    TS (och ni andra som anser att bonusföräldrar inte får känna såhär) - anser ni att mamman här är en sådan hemsk människa som ni anser att bonusmammor är?

    www.familjeliv.se/forum/thread/75263210-langtar-tillbaka-till-tiden-da-jag-inte-hade-barn-varje-dag-hjalp

  • Anonym (L)
    Brumma skrev 2015-05-06 22:15:05 följande:
    Så - för att hon skrev om en situation där ett bonusbarn betett sig illa - alltså INTE bonusföräldern - så tar du dig rätten att tolka fritt vad hon skriver. Även när hon ifrågasätter hur folk här beter sig?

    Sedan - bara för att man inte är biologisk förälder så får man inte be om råd eller släppa lite ånga?

    Skall man hålla sig ifrån det som förälder också.

    Det är PRECIS det du skriver som gör mig så trött, ledsen och arg. Att man skall behandlas sämre bara för att man har en man som har barn sedan tidigare. Att man inte har samma rättigheter som människa.

    Jag bryr mig inte det minsta om vad randomiserade människor säger om MIN roll som bonusförälder, eftersom jag vet att vårt sätt funkar bra för oss. Men att vuxna människor sitter och anser sig ha rätten att nedvärdera, särbehandla, döma och bete sig som en hysterisk mobb gör mig illamående och förbannad.
    Ja, jag tar mig rätten att tolka sådant jag hör eller läser - vad menar du annars att man ska göra med information man får? Jag tolkar den precis som du gör, inget konstigt med det.

    Det är för mig stor skillnad på att be om råd och att bara klaga, och det har inget att göra om personen är bonusförälder eller biologisk förälder - jag tycker inte det är okej att klaga på sina barn alls. Däremot är det bra om man ber om råd från andra när man själv hamnat i en situation som man inser att man inte har verktyg för att hantera, vilken slags förälder man än är.

    Du får gärna förtydliga hur du uppfattar att jag behandlar bonusföräldrar sämre än andra människor, för det är nämligen inte sant.

    Den sista meningen du skrev är precis det som får mig att må dåligt och bli arg också, speciellt när det riktas mot barn.
  • Penida
    Sous skrev 2015-05-07 08:41:37 följande:

    Jag skulle kunna svara på ts med orden: det är inte synd om biologiska föräldrar heller. Generellt. Och vi klagar och gnäller ändå. På trotsiga barn, otacksamma barn, barn som bråkar med sina syskon, barn som inte sover etc. Och väldigt sällan är omgivningens första reaktion att skrika: "du visste vad du gav dig in på!" eller "det märks på hur du skriver att du avskyr barnet, klart barnet reagerar!". Det händer, men inte så ofta.

    Den första anklagelsen är dessutom ganska osann. Visste jag, innan jag skaffade barn, vad jag gav mig in på? Nej. Jag kunde inte föreställa mig omställningen. Så hur ska en människa utan barn kunna förstå hur det är att kliva in i kanske flera större barns liv? Omöjligt, säger jag.

    Visst det finns väldigt otrevliga bonusföräldrar, men ibland undrar jag om de kanske skulle ha lättare att ta till sig bonusbarnen om omgivningen inte var så fördömande.


    Jättebra inlägg!
    Något som jag som sagt reagerar på i dessa trådar är att det är bonusföräldern som döms ut och sällan den person som är förälder. Skitsvårt att veta så klart hur jag skulle tänka som lever med mina barns far men om jag var i samma situation är väl mina barn mitt ansvar och med det ser jag till att barnen mår bra? Det är fullt möjligt att jag hade blivit en bitter biomorsa, vad vet jag. Tänker såhär spontant att det hade berott på hur mina barns far hade hanterat situationen, inte lika mycket bonusmamman. Jag hade nog gillat TS mer om den riktades mot bioföräldrar då de faktiskt har det främsta ansvaret för barnet och dess välmående.


    Avskyr CIO-metoder
  • sextiotalist
    Anonym (L) skrev 2015-05-07 19:58:52 följande:

    Ja, jag tar mig rätten att tolka sådant jag hör eller läser - vad menar du annars att man ska göra med information man får? Jag tolkar den precis som du gör, inget konstigt med det.

    Det är för mig stor skillnad på att be om råd och att bara klaga, och det har inget att göra om personen är bonusförälder eller biologisk förälder - jag tycker inte det är okej att klaga på sina barn alls. Däremot är det bra om man ber om råd från andra när man själv hamnat i en situation som man inser att man inte har verktyg för att hantera, vilken slags förälder man än är.

    Du får gärna förtydliga hur du uppfattar att jag behandlar bonusföräldrar sämre än andra människor, för det är nämligen inte sant.

    Den sista meningen du skrev är precis det som får mig att må dåligt och bli arg också, speciellt när det riktas mot barn.


    Ibland måste man bara få ur sig din frustation. Få en kram utan fördömande.

    Nu har jag egna säkerhetsventiler så jag kräkas ur mig i mer slutna sammanhang. Men alls har inte den lyxen.

    Så ja, ibland behöver man bara klaga.
  • asta66
    sextiotalist skrev 2015-05-07 21:16:12 följande:
    Ibland måste man bara få ur sig din frustation. Få en kram utan fördömande.

    Nu har jag egna säkerhetsventiler så jag kräkas ur mig i mer slutna sammanhang. Men alls har inte den lyxen.

    Så ja, ibland behöver man bara klaga.
    Så sant och så klokt! Själv har jag varit ute och cyklat och gjort av med både energi och frustration.
Svar på tråden Det är inte synd om er bonusföräldrar