Flyga själv??

Som förälder är man ju alltid lite orolig och nojig. Flyger man ensam när man är barn, har barnet en ledsagare (personal) och lämnas aldrig ensam. Min äldsta flög ensam vid sex års ålder och det var inga problem. Men, det beror ju på vad barnet säger också, om han eller hon vill eller blir rädd.

Barnet vill inte till pappan alls, och vill definitivt inte flyga.... Men min kompis kan säkert övertala och locka och pocka så det funkar. Däremot är hon orolig för själva flygningen och om de verkligen har koll på barnen osv. Men skönt att höra att du har bra erfarenheter! Precis sånt som behövs för att lugna en orolig mamma :) 

Jag skulle inte ha det minsta problem med det. Tvärtom så skulle jag föredra en sådan lösning eftersom det underlättar enormt mycket för barnet.

Barnet har som tidigare skrivits en ledsagare och lämnas aldrig ensam. Föräldern är med till incheckning där en personal hjälper till.
Har jobbat med ensamresande barn på Arlanda. Det har alltid gått bra och barnen tycker alltid det är jättekul och spännande. En del barn blir ju så pass vana att det inte är konstigare än att åka buss.

Dessutom är det ett tryggare färdmedel än bil, bara en sån sak.

Låter konstigt att barnet inte alls vill till sin pappa. Men flyga går bra. De har dunderkoll och lämnar inte ut barnen fel, är trevliga mm.

Tack för alla svar! Känns skönt att höra att andra har haft bra erfarenheter av det! :) Håller såklart med att för barnets del är det ju kanske lugnar och definitivt ger kortare restid om hon kan flyga själv. Ville mest höra lite om ni här hade bra eller dåliga erfarenheter av ensamåkande barn. 

Ang att barnet inte vill till pappan så är det helt enkelt så att alla människor är inte gjorda att vara föräldrar, och denna pappan är kanske inte så himla bra på att möta sin dotters oro och behov med annat än ilska och hårda ord. Men han är inte desto mindre pappa och har såklart rätt till umgänge med sitt barn. 

Tack för era svar!

hade aldrig skickat min femåring ensam på ett flyg med en ledsagare. Hade vi kommit upp i ålder kanske 8-10 år och barnet är van att flyga ja då hade jag gjort det. 

Det är även relativt vanligt att barn inte vill bryta upp "just nu". Dvs många barn säger att de inte vill åka till pappa när de är hos mamma och sedan vill de istället inte åka till mamma när de är hos pappa.

Min bonus gjorde så och mamman var 100% säker på att barnet inte ville till pappa för hon fick lirka och locka inför umgänget. Vi å andra sidan fick lirka och locka för att det inte skulle bli katastrof när det var dags att åka till mamma igen. Detta såg inte mamman på samma sätt som hon såg sitt eget likande (naturligtvis eftersom vi tog det innan det var dags för byte) och hon trodde då inte att det inträffade. Idag, flera år senare, kommer det fortfarande upp hur hon fick "tvinga" barnet till pappan. Att barnet under samma period bland annat valde att vara kvar hos pappa sju veckor på sommarlovet har hon glömt. .

Kort sagt - det är inte alltid vara sidan som man ser som är sann..

Gällande flygningen - kan mamman tänka sig att flyga en weekend till Stockholm? Då skulle barnet under första flygningen ha med sig mamma och när det var dags att flyga med ledsagare så vore det lättare om hon redan gjort det en gång. Då kunde de gå igenom vad som händer. Åka lite tidigare tull flygplatsen bara för att kolla runt. Be att få prata med personalen som i sin tur kan berätta lite om hur det kommer gå till.

Jag kan absolut hålla med om dina tankar om att barn har svårt att bryta upp "just nu", och det skulle kunna vara en del av det. Nu är det en hel del annat som ligger bakom, misstankar om övergrepp och hot om våld som gör att barnet är rädd för sin pappa. Jag har inte tagit upp det då det inte är relevant för min huvudfråga, och soc och tingsrätt inte tyckte det var allvarligt nog för att ge mamman enskild vårdnad. Så nu handlar det istället om att hjälpa barnet att få positiva kopplingar till att åka till sin pappa, och då ville jag bara höra om andras erfarenheter om just ensamflygningar, så att inte det också blir ett stressmoment och ytterligare en sak att vara rädd för inför umgänge med sin pappa. 

Mamman har såklart tänkt att flyga med upp och ner första gången, och kanske någon gång mer, just för att ge barnet den tryggheten du beskriver. Det tror jag är en mycket bra idé. Det jag var nyfiken på var hur andra upplevt sen när barnet flyger själv. 

Är nyfiken på varför du inte hade gjort det? Har du dåliga erfarenheter eller ligger det annat bakom?

Nej jag har inga dåliga erfarenheter av detta men jag tycker inte en femåring är stor nog att fixa en sån grej. När man är fem år är man inte stor. Du går man ju knappt ut själv utan föräldrar, flyga genom halva landet? nej tack.

Men man flyger ju inte ensam utan har en person med sig hela tiden. Min son hade lätt klarat det som 5-åring även om inte ditt barn gör det, så det är nog olika på barn och barn.

Jag flög själv från åtta års ålder och det gick jättebra. Flygvärdinnorna är snälla och det går snabbt inom landet. Efter några år bytte jag dessutom flyg på Arlanda. Flygbolaget har koll och de få gånger mina föräldrar blev försenade vid hämtning på flygplatsen, fick jag sitta och vänta på ett speciellt ställe.

Med det sagt tycker jag ändå att det känns tidigt att låta en femåring flyga själv. En viss mognad är ju önskvärd när man ska klara sig själv. Jag vet inte ens om så små barn får flyga själv.

Är det inte så att alla UM:ar (barn) blir placerade på en viss plats. Sedan följer en person dem till planet. På planet har flygvärdinnorna ansvaret, även om de inte precis har tid att kolla till barnet så mycket. Vid landning kommer en person och hämtar alla UM:ar och eskorterar dem till ankomsthallen, där föräldern förhoppningsvis väntar.

Jag skulle vägra! Latmaskfarsa - först flytta och sedan tvinga sin unge att flyga.

Dock vet jag att flyger man som UM:are så har man det väldigt säkert och bra - från det att man kliver på planet, tills dess att man mött upp den som ska mötas upp.

Så har det varit alla gånger min dotter flygit själv. 10-15 gånger de sedan hon var sju. Aldrig en person med hela vägen eller suttit med dem, har det inte varit några andra barn har hon fått sällskapa med passageraren som hade platsen bredvid. En gång hade hon varit rädd för att landningen skulle göra ont. Då fick hon en kopp med varm bommul i att hålla över öronen och mer tid än så hade ingen så kvinnan i sätet bredvid tröstade henne. Hon flög inte själv på ett bra tag efter det. Skulle aldrig skicka en femåring själv.

Jag har inte barn själv, men flyger väldigt mycket inrikes. Nästan varje gång jag flyger är det ett eller flera barn som flyger själva. De blir väldigt väl omhändertagna av personalen. Föräldern får följa med ända till gaten och säga hej då och sedan följer en flygvärdinna med barnet till flygplanet. När de kommer fram följer flygvärdinnan med dem ut också dit föräldern väntar.