Hur får man tålamodet att räcka? När man säger till min 8 åring 1 gång för mycket läggar han sig på golvet och ålar sig ich och piper som en annan 3 åring,tar inte in någotsom man säger, rutiner och instruktioner är ett evigt tragglande, jag o min sambo är elaka så fort vi ger han en tillsägelse, ha har aldrig gjort något fel, det var aldrig han o vi ljuger..
Hur får man tålamodet att räcka till
tålamod, tålamod och åter tålamod......
känner igen det begreppet. har två barn med social nedsatt förmåga och det kan ställa till stora utmaningar i vardagen och bete sig som treåringar, precis som du beskriver. dock är mina barn 10 och 12 år.
vi hittade en helt fantastisk lösning, att ignorera utbrotten tills barnet lugnat ner sig och då direkt berömma det lunga beteende som positivt. det har gjort stor skillnad i vår vardag.
mitt barn kan bli så otroligt arg och han låser dig, det spelar ingen roll vad man säger för han är inte kontaktbar. när han själv kommit till insikt att det inte lönar sig att få utbrott, lugnar han ner sig och då går det att prata. jag tror även att han testar gränser med sitt beteende. som förälder behöver jag vara lugn och trygg i mitt förhållningssätt och förklara, förklara och förklara. det krävs tålamod så håll ut!
kram till dig.
Dinaa killar har inga diagnoser?
Varför måste det nästan alltid finnas någon sorts diagnos på barns beteende? Det där blir jag lite smått sur över! Oftast så är det hos föräldrarna felet ligger. Har du kanske någon diagnos?
Har jag sagt att alla barn har disgnoser? Nä jusr det.
Har du sett mitt barn i vardagen ..nä just det för skolan ser samma probkematik som jag.
. Ush för påhopp av nån som inte har en aning
Har jag sagt att alla barn har disgnoser? Nä jusr det.
Har du sett mitt barn i vardagen ..nä just det för skolan ser samma probkematik som jag.
. Ush för påhopp av nån som inte har en aning
Nä men va inte så snabb med att dömma då.
Du skrev att måste alla barns beteende ha dianoser.. nä det måste det inte.men med tanke på min släkt så har jag anledning till oro
Varför måste det nästan alltid finnas någon sorts diagnos på barns beteende? Det där blir jag lite smått sur över! Oftast så är det hos föräldrarna felet ligger. Har du kanske någon diagnos?
mina barn har diagnoser och det krävs extra mycket av föräldrarna när man har barn med speciella behov. det gäller att vara uppfinningsrik och hitta lösningar som fungerar, inte det enklaste och man kan behöva stöd och tips emellanåt =)
Vad har din son för diagnos? min upplevelse av att ha fått mina barn diagnostiserade är att det skapar en bättre förståelse för deras behov. samt att man får tillgång till stödinsatser såsom habilitering m.m.
Låter som min 7 1/2 åring fast han vrålar och blir antingen skit förbannad eller helt förtvivlad sen spelar det ingen större till i vi är hemma eller bland folk :-/
Känns som att jag ska explodera inifrån ibland och tålamodet räcker tyvärr inte alla gånger :(