TÅLAMOD

tålamod, tålamod och åter tålamod......
känner igen det begreppet. har två barn med social nedsatt förmåga och det kan ställa till stora utmaningar i vardagen och bete sig som treåringar, precis som du beskriver. dock är mina barn 10 och 12 år. 

vi hittade en helt fantastisk lösning, att ignorera utbrotten tills barnet lugnat ner sig och då direkt berömma det lunga beteende som positivt. det har gjort stor skillnad i vår vardag. 

mitt barn kan bli så otroligt arg och han låser dig, det spelar ingen roll vad man säger för han är inte kontaktbar. när han själv kommit till insikt att det inte lönar sig att få utbrott, lugnar han ner sig och då går det att prata. jag tror även att han testar gränser med sitt beteende. som förälder behöver jag vara lugn och trygg i mitt förhållningssätt och förklara, förklara och förklara. det krävs tålamod så håll ut!
kram till dig.

mina barn har diagnoser och det krävs extra mycket av föräldrarna när man har barn med speciella behov. det gäller att vara uppfinningsrik och hitta lösningar som fungerar, inte det enklaste och man kan behöva stöd och tips emellanåt =)

Vad har din son för diagnos? min upplevelse av att ha fått mina barn diagnostiserade är att det skapar en bättre förståelse för deras behov. samt att man får tillgång till stödinsatser såsom habilitering m.m.