Förtvivlan - sitter bara och gråter

Ge honom en chans att bestämma själv vad han vill göra.
Det finns många lösningar på ditt problem, låt inte förtvivlan överta dina tankar helt.

Du får försöka lita på att han menar det han säger. Försök få tillbaka tron på dig själv, går du runt och har dåligt samvete över att han vill varacmed dig kan det förändra förhållandet till det sämre. Förstår det känns skitjobbigt, fråga vad han menar med lösa det senare.

Jag måste fråga dig vad du menar med att det finns många lösningar på mitt problem. Förstår inte riktigt vad du menar här?

Ja, jag ska fråga det. Jag är rädd att han tänker att IVF och liknande är något som kan lösa det, men det har läkarna sagt att det inte funkar. Och adoption är varken han eller jag intresserad av.

Beklagar att du inte kan bli gravid. Det "val" menar är väl att ni kan adoptera, bli fosterföräldrar eller liknande. Om nu graviditet är helt uteslutet, med äggdonation, ivf osv.

Om han är yngre så låt han välja själv. Vill han vara med dig så vill han ju det!

Skulle han känna efter några år att längtan är för stor så lämnar han väl dig. Killar kan ju skaffa barn sent upp i åldern. Kanske låter hårt, men så är det.

Jag tror du ska lita på vad han säger.

Ni kan väl försöka adoptera? Han kanske inte tycker det spelar så stor roll om det är biologiskt så länge han får skaffa barn med dig!

Först och främst tycker jag att du ska söka hjälp hos någon vårdgivare om din förtvivlan inte ger med sig.
Några samtal hos en kurator eller psykolog kanske kan vara bra.

Om din man säger att han älskar dig och accepterar att det är som det är - så lita på honom, han tar ansvar för det.
Olika lösningar; ja, det finns massor med underbara barn som behöver underbara föräldrar. Att adoptera kan vara en lösning som är alldeles nog underbar.

Men först behöver du ta hand om dig själv och din förtvivlan.
Var rädd om dig ! 

Han är ganska mycket yngre, men jag känner inte att jag vågar stanna i en relation om jag tror att han ska lämna mig för detta längre fram. Kan inte slappna av då. Jag vill kunna känna stabilitet i relationen. Har en lång och snårig relation bakom mig som fullständigt trasade sönder mig pga att den inte gav mig trygghet. Det är så jag funkar.

Han har sagt att han absolut vill ha biologiska barn och att han inte vill adoptera. Inte heller jag vill adoptera.

Det är i och för sig ur mitt perspektiv. Men jag tänker att ditt problem är inte att du inte kan få barn, utan dina egna tankar som begränsar dig. Det finns mycket annat man kan göra som gör livet värt att leva.