• Anonym (Fästmö)

    Begravning för någon jag inte kände

    Min fästmans moster dog nyligen, snart är det begravning och jag ska såklart följa med som stöd (enligt min fästmans önskemål). Jag har träffat mostern vid ett tillfälle, då var hon redan sjuk och mådde dåligt - alltså har jag inte interagerat med henne mer än hälsat i princip (jag respekterade alltså hennes eget önskemål att bli lämnad i fred, med undantag för hennes make).

    Jag har tidigare varit på en begravning, som barn. Då för en person som stod mig närmre, så att sörja denne var inga konstigheter. Men hur hanterar jag denna begravning bäst? Jag kände ju inte mostern.

    Jag är en känslosam person, grät när jag fick veta att mostern dött (min fästman grät inte, utan visade sin sorg på annat vis). Bör jag undvika att gråta på begravningen? Ser det fel ut om jag gråter eller inte gråter? Jag vill visa respekt, såklart. Hur bör jag försöka hantera begravningen, mer än att vara ett stöd för min fästman?

  • Svar på tråden Begravning för någon jag inte kände
  • Anonym (L)

    Begravningar är "tråkiga" så tror inte någon skulle reagera så mycket om du grät lite. men att sitta och storgråta är kanske inte så passande om man inte känner personen. Men känn dig inte heller tvingad att gråta för att man ska gråta på begravning.

    Jag var på en begravning där ex-maken grät men inte dottern, alla är vi olika.

    Respekt visar du genom att följa med och stötta. Vem har hand om begravningen? Är det svärmor och ni har en bra kontakt kan du ju fråga om hon vill ha någon hjälp?

    Men först och främst är du ett stöd till din fästman. Det mesta faller sig nog naturligt när ni väl är där.

  • LängtansBlåaBlomma

    Ingen blir dömd oavsett om man gråter eller inte. Jag är som du,

    det är situationen som är sorglig. Tror säkert att många på begravningar tänker på någon annan anhörig som dött, och blir sentimental av stämningen, det finns inga rätt eller fel.


    kampenmotpco.blogg.se/ - äntligen gravid! BF 1/1 2015
  • Ensam hemma

    En begravning är alltid en begravning. Den upplevs av många som väldigt känslosam, en ovan situation och en ganska obekant plats. Du går dit för att din fästman behöver ditt stöd, och förmodligen hans mamma också. Du behöver inte oroa dig, blir du rörd till tårar så är det OK, det blir inte fel, oavsett vad som händer.

    Själv har jag hittills alltid gråtit, men upplever ändå inte själva begravningen som det värsta, utan minnesstunden efteråt är i mitt tycke ännu jobbigare.

  • dirty88

    Det är mer passande om du inte gråter än om du gråter, men jag tror ingen bryr sig oavsett. Yolo.

  • Anonym (Fästmö)

    Tack för era inlägg! Det gör det klarare för mig.

  • Tröttimössan

    Till och med begravnings entreprenörer gråter ibland på begravningar för att de blir rörda även om de inte kände personen. Det är empati  

Svar på tråden Begravning för någon jag inte kände