Begravning för någon jag inte kände

En begravning är alltid en begravning. Den upplevs av många som väldigt känslosam, en ovan situation och en ganska obekant plats. Du går dit för att din fästman behöver ditt stöd, och förmodligen hans mamma också. Du behöver inte oroa dig, blir du rörd till tårar så är det OK, det blir inte fel, oavsett vad som händer.

Själv har jag hittills alltid gråtit, men upplever ändå inte själva begravningen som det värsta, utan minnesstunden efteråt är i mitt tycke ännu jobbigare.