Ihopslagning av familj

Jag vet inte hur du ska göra, bara vad du inte bör göra _just nu_ när saker och ting är som de är och ni inte verkar komma överens; flytta inte ihop!

Avvakta, avvakta, avvakta! Det är mitt råd. Det är SÅ svårt detta med sk "nyfamiljer". Ibland får jag känslan av att det är bäst att bara låta bli att "leka familj", bo särbo och ses då och då - ibland utan barn, ibland med barn.

Det är iaf så jag valt att göra. Jag trivs bra med detta upplägg och kommer att fortsätta att leva som särbo ett bra tag framöver.

Det positiva med särbolivet är att jag alltid kan gå undan och få vara ifred - till och med låsa om mig, om jag så vill. Jag behöver inte ta hänsyn till någon annan - jag kan exempelvis ligga och prutta i soffan bäst jag vill hela kvällarna, haha! ;) Nä, men seriöst, det är faktiskt väldigt skönt att inte behöva ses varenda dag, - och att jag får så många tillfällen att få ro om min son och att det bara är han och jag ibland, det är guld värt.

En annnan sak som är positiv är att jag inte behöver stå ut med hans barn om jag inte orkar eller vill, och han behöver inte stå ut med min son - men framförallt så behöver inte min son och hans barn stå ut med varann dygnet runt.

Ja, detta passar som sagt mig och oss väldigt bra. Jag kan ju inte svara på huruvida det skulle vara den bästa lösningen för er, eller ej. Jag kan bara varmt rekommendera särboliv framför samboliv, när det är barn med i bilden.

Lycka till, hur än du eller ni väljer att göra.

Komminicera, kommunicera, kommunicera! Flytta INTE ihop innan ni löst detta, för det kommer att leda till totalt katastrof. 
De problem ni har är inte små, utan något som kommer att påverka hela livet. 

Sätt er ner och kom fram till en lösning. Hittar ni ingen lösning så flytta inte ihop. 

Tack, ja jag kände faktiskt.. och barnen också att det var riktigt skönt att komma hem :)

Tack, du har alldeles rätt, ska försöka få till att vi blir barnfria några dagar och prata, sen gäller det ju att det följs

Att slå ihop två familjer är inte lätt. 
Det räcker med att ett par ska flytta ihop för att det ska bli krångligt. Tex:
Jag och min partner ska komma överens. 
Min partner har barn, då ska jag och barnet komma överens. 
Jag har också barn. Då ska jag klicka med partnerns barn, han med mitt barn och barnen med varandra. 
Osv osv. Ju fler som är inblandade desto krångligare är det. 

Det räcker med att jag åker hem till mamma en helg för att förstå hur viktigt det är att verkligen prata ut innan. Hon ställer ju ALLT i köket på fel plats! :-P 

Så att sätta ihop familjer är inte lätt, och det måste bli rätt. 

Vi har slagit ihop två familjer. Vi har sammanlagt tre barn i samma åldrar. Innan läste vi en massa böcker om bonusfamiljer och skilsmässor. Innan vi flyttade ihop hade vi familjeråd och gjorde upp regler om allt möjligt stort som smått och skrev ner dem så att alla skulle kunna se vad vi kommit överens om. Efter att vi flyttat ihop hade vi familjeråd varannan vecka där alla kunde ta upp saker som inte funkat bra och vi la till eller gjorde om reglerna.
Vi var förberedda på att det skulle bli riktigt tufft att flytta ihop och kanske inte fungera men det har verkligen inte varit några stora problem.
Jag säger bara:

Hur/var är det tänkt att ni ska bo? Jag förutsätter att ingen familj flyttar in hos den andra.

OM det ska fungera behöver nog barnen ha ett gemensamhetsrum att hänga i där de kan kasta kuddar och bollar, om ni inte är strikta och håller bollar utomhus.

Men min första känsla är att ni kommer få svårt att få det att bli bra då pappan låter väldigt kravlös och inte heller verkar så intresserad av vad som händer runt omkring honom. Det kommer nog krävas en del uppoffringar från alla för att få det att fungera. Så jag hade nog ärligt talat avvaktat och kämpat med regler när ni alla är under samma tak. Blir det inte bättre nu lär det nog inte bli bättre sedan och du får tjata för döva öron och bli besviken och förbannad. Har du otur tar dina barn efter de mer släpphänt uppfostrade.

Så här är det också, ett av mina barn har adhd och lite till, så bara där krävs det ju rutiner och regler, och hon blir såklart "smittad"

Vi måste ju isåfall flytta till något större, jag tycker alla behöver varsitt rum. Den andra stora tjejen räknar jag helt bort