Ihopslagning av familj
Hej! Jag känner att jag behöver råd för att gå vidare här, jag är ensam med mina barn födda 02 och 04 sedan ett halvår, deras pappa lever sitt eget liv och barnen är inte välkomna där. Vi var ihop i väldigt många år och jag vet ärligt talat inte vad som hände, 40 års kris tror jag. Men vi hade inga känslor för varann kanske i nått år, vi var kompisar och höll en fasad. Jag var aldrig otrogen, jag tror inte han var det heller. Typ 2 veckor efter vi gjorde slut går jag på dejt, blir dökär och vi är fortfarande tillsammans, efter några månader introducerade vi barnen och den biten har funkat bra, mina barn älskar honom. Han har 3 barn själv från 2 olika förhållanden, de äldsta är i mina barns ålder och de har blivit bra polare sen är det en mindre. Så nu står vi här i fas 2 elller nått...
Exen: Mina barns pappa har träffat min nya, det funkade bra. Mitt ex säger inget negativt. Jag har träffat mamma nr 1 flera gånger, vi står och pratar hur bra som helst kan nog bli en kaffe en dag..men ex 2 där.. vi har träffats 2 gånger, det lyser anti mot mig
Hon har även en äldre dotter sen tidigare som av nån anledning inte vill vara hemma och så fort jag inte är där ska hon sova över, inte för att umgås utan duscha, äta osv. Hon tar även saker så jag vågar inte lämna något där. Då är det alltså 6 barn när hon är där
Min kille säger inte ifrån till sitt ex, äldte tjejen och minsta barnets mamma, hon tokytnyttjar att han är snäll.
Jag vet inte om jag kan stå och se på, och jag tänker inte vara den som säger något. Jag vill inte lägga mig i, bara se hur min och mina barns framtid ska se ut....
Sen barnuppfostran... 5 barn och jag känner att det behövs strikta regler, som det är nu hänger alla barn i vardagsrummet, bolllar far och flyger, alla kastar kuddar och för honom är det ok! Jag sa att vi kan väl fixa förutsättningar så de trivs med att leka på sina rum men han verkar inte så intresserad. Jag har alltid trott på teorin "hjälp mig hjälpa mig själv" så mina barn gör allt själva, har alltid gjort, jag försöker få hans barn göra det, plocka undan efter sig men då går dom till pappa och grinar. Det är liksom inget go, lillkillen och jag pratade om databord i hans rum och jag och han var på vippen att åka och fixa grejer till det, men pappa kollar bara mobilen
Jag är inte heller perfekt
Nu har jag åkt hem några dagar för att fundera, vi var där i 2 veckor...
Kan någon ge mig råd här... känner mig så vilse
Jag vill verkligen vara med min pojkvän men det praktiska måste ju funka