• Anonym (Frustrerad)

    När den andra blir nykter?

    Jag har barn med en kvinna som har alkoholproblem, och vi har ett litet barn ihop. Det har varit jobbigt i flera år mer eller mindre, med vissa perioder som har varit jobbigare än andra. Nu har hon dock börjat gå på antabus, och har varit nykter en tid och det verkar hålla i sig. Jag är jätteglad och lättad med tanke på vårat gemensamma barn, men nu är det jag som börjar crasha. Jag fattar ingenting. Det är som att jag efter dessa år har blivit helt söndertrasad innombords och jag har bara hållt det inom mig. Det kan yttra sig i att jag säger riktigt elaka saker till henne, går omkring och är arg och frustrerad hela tiden osv även fast hon är nykter. Hon har ju fått massa hjälp och stöd hit och dit, men ingen har frågat hur jag mår, INGEN! Jag har hela tiden tvingats vara den duktiga men nu när allt är lugnt med hennes drickande så vet jag knappt var jag ska ta vägen...

    Finns det några andra som har varit i samma sits som kan ge tips hur man kan hantera sådana här känslor? 

  • Svar på tråden När den andra blir nykter?
  • Anonym (medberoende)

    Det kallas för medberoende. Finns hjälp att få.

  • Hoppfull84

    du bör ta kontakt med en kurator eller terapeut, finns det inte stödgrupper för medberoende. Googla!
    det gör ju inte saken bättre att du går och bär på all denna frustration

  • Anonym (ojdå)

    Jag har varit i din kvinnas sits. Jag levde med mitt ex och våra barn (ej gemensamma) i drygt 4 år.
    Jag hade alkoholproblem av och till under alla dessa år. Till slut tog jag dock emot hjälpen, tog antabus och blev stabilt nykter.
    Nu skulle vi "börja om" och allt skulle äntligen bli jättebra till 100% och inte bara till 99% av tiden.
    Vi åkte på en underbar utlandssemester där vi hade det fantastiskt! Allt var frid och fröjd trodde jag.

    Men så kom vi hem och hösten kom. Han blev som förbytt. Fick världens utbrott mot mig och var jätte elak, både mot mig och mitt barn.
    Utbrotten kom oftare och oftare och alltid helt oprovocerat. Jag var ju nykter, han borde känna sig trygg och nöjd med det. Han hade fått som han ville, som han bönat och bett om.
    Jag mådde äntligen bra, barnen mådde bra. Men ikke - han blev bara värre och värre.

    Till slut flyttade jag och barnen och vi skulle leva ihop men som särbos istället, bara en tillfällig tid inte för alltid. Jag hade därför alla mina saker kvar där och bodde där minst 6 dagar per vecka. Lägenheten hade jag som tillflyktsort när hans utbrott kom.

    Tog dock inte lång tid innan han inledde en relation med en annan kvinna och plötsligt var det slut.

    När jag gick i behandling (mot en diagnos som gjorde att jag tog till alkohol) så var han medbjuden många gånger. Han valde att aldrig gå med dit. Ändå klagade han precis som du gör nu

    "du får all hjälp, jag får ingenting, ingen bryr sig om mig........ "

    Hon har inte fått något gratis utan har fått jobba hårt för sin nykterhet, för att bli frisk. Det fick jag göra. Det får du också göra om Du vill må bra. Ingen kan göra det ÅT dig.

  • Anonym (Frustrerad)
    Anonym (ojdå) skrev 2014-06-19 12:05:07 följande:

    Jag har varit i din kvinnas sits. Jag levde med mitt ex och våra barn (ej gemensamma) i drygt 4 år.
    Jag hade alkoholproblem av och till under alla dessa år. Till slut tog jag dock emot hjälpen, tog antabus och blev stabilt nykter.
    Nu skulle vi "börja om" och allt skulle äntligen bli jättebra till 100% och inte bara till 99% av tiden.
    Vi åkte på en underbar utlandssemester där vi hade det fantastiskt! Allt var frid och fröjd trodde jag.

    Men så kom vi hem och hösten kom. Han blev som förbytt. Fick världens utbrott mot mig och var jätte elak, både mot mig och mitt barn.
    Utbrotten kom oftare och oftare och alltid helt oprovocerat. Jag var ju nykter, han borde känna sig trygg och nöjd med det. Han hade fått som han ville, som han bönat och bett om.
    Jag mådde äntligen bra, barnen mådde bra. Men ikke - han blev bara värre och värre.

    Till slut flyttade jag och barnen och vi skulle leva ihop men som särbos istället, bara en tillfällig tid inte för alltid. Jag hade därför alla mina saker kvar där och bodde där minst 6 dagar per vecka. Lägenheten hade jag som tillflyktsort när hans utbrott kom.

    Tog dock inte lång tid innan han inledde en relation med en annan kvinna och plötsligt var det slut.

    När jag gick i behandling (mot en diagnos som gjorde att jag tog till alkohol) så var han medbjuden många gånger. Han valde att aldrig gå med dit. Ändå klagade han precis som du gör nu

    "du får all hjälp, jag får ingenting, ingen bryr sig om mig........ "

    Hon har inte fått något gratis utan har fått jobba hårt för sin nykterhet, för att bli frisk. Det fick jag göra. Det får du också göra om Du vill må bra. Ingen kan göra det ÅT dig.


    Ja det är så knepigt, jag hatar att känna så här eftersom jag egentligen är rätt lugnt och schyst. Jag känner inte igen mig ibland. Det är som att det brinner inombords ibland. Jag får väl gå o prata med nån...
  • Anonym (***)
    Anonym (Frustrerad) skrev 2014-06-19 13:43:11 följande:
    Ja det är så knepigt, jag hatar att känna så här eftersom jag egentligen är rätt lugnt och schyst. Jag känner inte igen mig ibland. Det är som att det brinner inombords ibland. Jag får väl gå o prata med nån...
    Du har hållit allt inom dig nu i flera år, varit stöttande och hjälpt till. Inte velat bli arg (det är ju en sjukdom osv).

    Nu när hon brutit med det gamla så kommer alla instängda känslor fram, de du inte fick visa innan, för då hade du ju inte stöttat henne.

    Som andra skrivit, sök hjälp Solig
  • Anonym (Prata)

    Sök hjälp OCH prata med henne skulle jag säga. Berätta hur förvirrad du är, att du märker hur du beter dig men inte vet varför. Att du vill ha hjälp, att du inte mår bra. Hon undrar ju säkert vad hon gör fel osv. Bättre med öppenhet.

Svar på tråden När den andra blir nykter?