Ångest över att ha farföräldrar till barnvakt

Ingen av er nämner hur pappan känner för sin mamma och pappa som barnvakt? Har de ingen talan?

Jo det är väl klart de har men här handlar det ju om hur jag känner mår över det. Han vet ju hur hans mamma ä och han kan stänga av henne som han säger det kan inte jag och han säger heller inte ifrån till henne när han vet hur jag känner för han blir mer j men dina föräldrar så är pajkastningen igång sen

Jag skulle ALDRIG lämna mitt barn till mina svärföraldrar om det inte var något super akut... liksom att jag ligger i ambulansen eller något i den stilen.. svärmor är extrem självisk och svärfar är inte frisk i huvudet. så jag förstår vad du går igenom....

Ligger själv och har ångest sen min man berättade för mig idag att hans föräldrar vill träffa barnen utan mig för att de tycker att jag är ett hinder i deras relation till barnen då barnen är för fästa vid mig... Alltså hur fan tänker de? Faktumet är att de också lägger sig i extremt mycket samtidigt som de sällan träffar barnen, kanske 2 ggn om året, de bor dessutom 3 timmar ifrån oss! Och nu vill min man ta med sig barnen dit själv en helg för att hålla de lugna. Jag har sagt NEJ! Vi är en familj, barnen är små och den yngsta ammar! Det här tär på vårt förhållande så illa är det.

Välj en barnvakt som du känner dig trygg med oavsett vem det är.
Att farmodern verkar ha någon slags kontrollbehov hjälper nog inte till när du sedan kommer hem från sjukhuset med ett nyfött barn och förmodligen vill ha lugn och ro och bara vill vara med din familj utan att behöva lyssna på något  otrevligt eller annan negativitet..

Usch det är hemskt att läsa egentligen att fler har problem med sina svärmödrar samtidigt som jag känner mig lugn för att inte bara jag som har det problemet. Min svärmor tjatar om att hon vill gå med min dotter och gunga och massa och de ska hitta på massa skoj när bebisen kommit men jag väljer ju inte bort mitt äldsta barn för det minsta och jag kommer inte vilja ha hjälp inte av henne iaf jag menar jag är ju inte ensam om att skaffa fler det är ju människor innan mig som gjort och det har ju gått bra menar svärmor har själv 3 barn och tjatar om hur hon kommer ihåg att det var och jobbigt ibland och man vill ha egen tid men när hennes barn var små bland annat min man så de lämnade ju aldrig bort sina barn och då tycker jag hon borde förstå mig att jag inte vill göra det om jag absolut inte måste eller är man egoistisk? Likadant när vi är och hälsar på dom och vi ska åka hem och dottern säger nej då hjälper hon ju inte heller till direkt att få henne till hallen utan blir mer Nej men kom här vi kan måla eller göra något annat och detta tjat så fort hon rör sig eller om hon är i ett annat rum med sin pappa t.ex. skriker svärmor NI kollar väl henne nu så hon inte slår sig eller stoppar något i munnen. Min dotter är 2 år och jag vill absolut inte att det ska hända henne något men de måste väl få undersöka? Det är väl det denna tiden går ut på och jag har sådan ångest den dan jag kommer hem ifrån BB. Sambon och jag har iaf kommit överrens om att så fort bebisen är född ska han åka hem till vår dotter vill inte ha barnvakt längre än nödvändigt. Suck... Hoppas ni hänger med på vad jag skriver.

Nej inte när de tror att barnbarnet är deras barn och hon tror hon är mamman och knuffar undan mig som är hennes mamma!

Men hur osäker kan man vara på sin mammaroll? Om du är med ditt barn 24/7 och farmor gungar med barnet i två timmar, hur tror du att barnet ska börja se farmor som mamma??

Ja det känns väldigt mycket som din egen osäkerhet Ts gör att du på något sätt ser farmor som ett hot?

Det är klart man inte har samma relation till svärmor som till sin egen mamma och ibland tycker man såklart olika men jag tycker att man får se lite genom fingrarna. Så länge farmordern är uppriktigt intresserad av din flicka och vill henne väl så tror jag du får släppa lite hur du känner. För din dotters skull!

Är väl jättebra att hon passar dottern så att hon inte ska göra sig illa (hellre det än en som brister i det) och vill hitta på roliga saker med henne. Och jättesnällt att erbjuda sig att vara barnvakt när bebisen är född! Även om du såklart kommer klara det ändå så kan det väl vara skönt med avlastning ibland? 

Hur är din dotter med farmor? För om hon är mest trygg med henne tycker jag det är själviskt av dig att välja någon annan barnvakt som dottern inte känner lika väl bara för att du inte vill att hon ska "ta över". 

 

Om svärmor tar bra hand om barnet så ser jag inte problemet med att backa ett steg och låta henne göra på sitt sätt när hon är med. Jag och min svärmor har en jättebra relation men om jag tyckte det var viktigt att allt alltid gjordes på mitt sätt så skulle den vara åt helvete. Här är det negativa med min svärmor: 1) Lyssnar inte på mig 2) Gör allt på sitt eget sätt och struntar fullständigt i vad jag säger 3) Kör över mig om jag säger något 4) Rättar mig om dottern och datten vad gäller barnuppfostran oavsett om vi är hos henne eller hos mig. Och här är vad som är bra 1) Hon älskar sina barnbarn 2) Hon ställer alltid upp om hon har möjlighet 3) Mina barn älskar henne 4) Barnen har kul med henne. Jag backar ett steg och låter henne göra på sitt sätt. Ser ingen skada i det, alla är glada och lyckliga och jag ignorerar det jag stör mig på.

När du ska till förlossningen kommer du ju inte ens träffa svärmor. Hon tar hand om dottern medan du och mannen är upptagna, sen åker han hem och tar över. Svärisarna åker hem och mannen med dotter hämtar dig på BB... Ingen skada skedd och du slipper svärmor.

Barnvakt är ju toppen att ha sen. Visst klarar man av två barn men det kan ju vara kul att göra nåt annat än klara av vardagen ibland. Jag tror nog att du kommer uppskatta att få en eller ett par ensamma timmar med bebisen.