Dricker för mycket

Jag och min bror växte upp på samma sätt! Nu 30år senare önskar jag inget häller än att min förälder e död! Jag va sju år när jag torkade första fylle spyan åtta när jag försökte skydda h*n soc så vi inte skulle bli plockade, nu inser vi att det hade varit bäst! Och nä kommer inte gråta vid nån grav eller minneslund hen valde själv o supaihjäl sig! Så ja tänk på dina barn istället för dig själv!!!!!

Det är just sådant där prat som inte biter på mig (med all respekt för dina upplevelser, dock). Det är helt enkelt inte så illa med mig. Jag super inte så jag spyr och min son far inte illa.

Det är väl lite det som gör det så svårt. Det är svårt att hitta motivationen att inte ta det där vinet när det inte finns några egentliga problem. Det är också därför jag inte kommer att gå till AA.

Dock vet jag ju att jag borde dra ner för min hälsas skull, men det är som med rökningen. Jag kör liksom bara på även om jag vet att det är farligt.

Håller helt med dig!!!!!

Kanske inte nu, men det är väl vad jag vet få som har ett för vidlyftigt alkoholbruk/missbruk där det inte med tiden faktiskt eskalerar. Dessutom är människor som är under stor alkoholpåverkan inte riktigt närvarande, och barn har rätt till föräldrar som finns för dem. 

Jag är sällan under stor påverkan. Dock är jag ofta under påverkan av 1-2 glas. Jag dricker ganska långsamt och är inte ute efter fyllan, utan avkopplingen. Visst kanske det eskalerar med tiden, kanske, kanske inte. Det är inget vi vet och därför svårt att relatera till.

Jag har barn tillsammans med en kvinna som är precis som du. Så fort nån nämner att barnen inte mår bra av hennes drickande så blir hon galen. Det går inte att resonera eller kommunicera med personer som du, ni vill bara ha sympatier men ingen som säger att det ni gör är fel för "det vet ni ju redan". 
Så jävla dumt och jag tänker inte lägga energi på att föda din självömkan. Lycka till

tack, men ja de är så de 'är

Hej Det här är till dom två i tråden som erkänner, jag är i samma läge. Skillnaden att mitt barn är större. Men tro mig, jag vet exakt vad ni går igenom. Lyssna inte på någon annan för dom kan inte sätta sig in i eran situation. Det kan bara vi som är beroende. Jag kan inte sova utan alkohol. Känner ni att inte kroppen eller hjärnan har fått nog så sök hjälp hos dom som vet typ AA, själv har jag inte nått dit än. Njuter på kvällarna och sover bra. Så vill ni prata så finns jag här.

ÅÅh de haede kunnnat vara min tvilling som skrev, hade jätte gärnat villja ringa dig, äntligen någon goo som förstår!

Jag fattar att det är ett helvete att vara beroende av alkohol, jag skulle inte vilja vara med om det själv! Men om man har små barn, och om man blir en idiot när man dricker och barnen upplever att det blir otryggt och jobbigt, då ska barnen inte bo hos den missbrukande föräldern tills han/hon har tagit sig loss från beroendet. Punkt. Där är vi väl överrens? Barnen i första hand, missbrukaren kan gärna dricka sig till döds i min mening, bara barnen inte är i närheten.

Nu är jag snubbe, men vill du prata om alkohol så vet jag precis vad du känner. Har provat med terapeuter, en enda har förstått och han var en död alkis. Mitt råd är att prata med någon som vet vad du går igenom. En utbildad socionom har ingen aning. Jag använder fortfarande alkoholen för att jag känner inte att livet blir bättre när jag är nykter på kvällarna.

Du tänker som en vuxen, så tänker inte barn. Även om jag var berusad ville sonen vara med mig. Spela tv-spel och umgås.

Då kanske du är en av dom som inte blir aggressiva och jobbiga när dom dricker utan du kanske blir mer såsig, degig och trött. Och du har ett barn som är så pass gammalt att han kan spela tv-spel, vilket gör att risken för olyckor minskar då han klarar sig själv. Har man däremot barn som är 1-3 år blir risken stor att någon olycka händer med barnet, man tappar barnet, tappar hett vatten eller vad som helst. Min sons mamma blir aggressiv, ska börja bråka, skriker högt och gråter som ett litet barn, mitt framför ögonen på våran lilla 3-åriga son. Jag tror knappast han mår bra av det och jag har inga sympatier alls. 

Du har rätt, för det första kom min alkoholism när han var stor. Och nej jag använder alkohoholen för att slappna av och bli trött. Blir aldrig aggressiv av det. För mig är det en avslappningsdrog.

Det vore ju fantastiskt om alla med alkoholproblem bara blir lite dåsiga och lulliga som du. Dessvärre är det ju inte så. Jag hade varit överlycklig om min sons mamma var som du, inget bråk, inget skrikande, inga påhopp och kränkningar osv osv. Då hade jag inte ens tyckt att det var ett problem. 

TS , hur har det gått för dig?

Hej tack snälla för att du frågar :) en väldigt godhjärtad människa förstår jag!

Jag ringde faktiskt polisens nummer som kopplar en vidare till jourhavande, o jag har fått kontakt med en otroligt
fin människa, som jag beundrar jätte mycket, blir så berörd av hur fina människor de finns. O dessutom har hon vart en gammal alkholist, o druckit när barnen ser på, men idag är hon 54 o har vart nykter i 20 år o jag är så JÄTTE TACKSAM ATT VI FICK KONTAKT! Helt underbar, en sån människa skulle alla få ha i sitt liv, hon förstår, lyssnar, lätt o prata med, god hjärtad.

Hon kom i veckan o hälsade på oss :)

fortsättning följer, dock har jag ju ett beroende men nu har jag en jätte fin kontakt o "ögonen på mig"

Jag hoppas allt går som de ska o att jag blir helt fri från Alkoholen :)

Kram o tack igen fina människa för att du fråga hur de gick <3

Vad bra, gör det som är rätt för dig. Bara du kan känna dig redo att sluta. Jättebra om du vill sluta att du har träffat någon i samma sits.