Bebis i säte V.34 - vändningsförsök?

Nej, så tidigt är det inget problem. Inget av mina barn har legat med huvudet nedåt i v.34. Mina har vänt sig i v.36-37. Sista vände sig tidigast -  i v.35+ någonting. I v.37+ brukar vändningsförsök ligga. Vänta du i alla fall två veckor till innan du börjar oroa dig .

Och även då finns det tid och plats för liten att vända sig alldeles själv  

Jag gjorde vändningsförsök V.36+1 med första barnet och 36+4 med andra.
Så det är nog ingen brådska. 

Så sent alltså. Vet att andra, tredje osv barnet kan vända sig så sent som vid förlossning. Men att första barnet i regel ska ha vänt på sig vecka 35. Det är kanske olika beroende på vad ens bm anser..?

Det är vanligast, men mitt första barn vände sig senast. Han föddes spontant och okomplicerat i v.37+2. Han vände sig rätt ett par dagar innan bara.

I min andra grav upptäcktes det bara några dagar innan bf att bebisen satt i säte. Hon var fixerad med tydligen. Men dom vände henne dagen efter.

Ojdå. Tur att dom kunde vända henne. Trodde inte det gick när dom är fixerade.

Nej, det trodde inte dom heller. Men hon var ganska liten. Men idag hade jag aldrig gjort om ett vändningsförsök.

Varför inte? Har hört att det ska va ganska jobbigt, men hur går det till och hur känns det egentligen?

Jag tycker inte att det var så jobbigt som jag förstod att det kunde upplevas. Hade inte läst något om det innan, och när jag fick reda på det så sent så gick det ju ganska snabbt. Morgonen efter var det dags. Fick lite snabb info på ultraljudet. Att man kunde uppleva det väldigt obehagligt när man fick det här (minns inte vad det heter) medlet för att livmodern ska slappna av, fick det via venkateter. Hjärtklappning och illamående var det som hände.

Min upplevelse. Kom in, läkare samt sköterskor och flera barnmorskor kom in (brukar inte vara så många, men dom undrade om dom fick närvara). Ultraljud gjordes, bebisen kollades noggrant. Alla skulle känna om dom kunde avgöra om bebisen låg i säte. 1 av barnmorskorna sa att hon kände att bebisen låg fel, de andra trodde genom att känna att bebisen låg som den skulle. Dvs med huvud neråt. Sedan pratade läkare och bm om att det var ett inte allt för ovanligt misstag att barnmorskor inte hade rätt angående den saken alltid. Bla bla.

Fick medlet, låg raklång med benen uppdragna, massor av glidmedel på magen och sedan kände jag att jag började få lite hjärtklappning (trodde att det skulle vara hemskt) och då körde hon på. Hon hade en hand nere vid magen, och en uppe. Sedan vred och vred hon. Kändes som tusen nålar i skinnet. Annars var det inget obehagligt alls. Gjorde inte ont, och mådde inte illa.
Barnet fastnade på tvären, så hon fick köra på igen. Men sedan kom bebisen rätt. Dagen efter var jag öm i magen, som blåmärksöm. Men bebisen mådde bra, jag mådde bra. Gick över tiden, bebisen fixerade sig aldrig men snurrade hej vilt där inne efteråt. Så igångsättning blev aktuellt. Och det gick åt pipan, bebisen hade navelsträngen 3 varv runt halsen.
Och efteråt sa läkaren att det förmodligen var pga vändningen. Vem vet? Skulle inte göra om det just pga hur det blev i slutet.

Men vändningen var mest långtråkig, ont gjorde det inte förutom i huden, och det tog ca 15 minuter att vända henne. Då gjorde läkaren en liten paus där när hon fastnade på tvären också.

Se till att få ordentlig information angående detta, det är mitt bästa tips! Men nu utgår jag från personliga erfarenheter.