scrapparlotta skrev 2013-11-04 22:38:15 följande:
Jag har aldrig varit nån häst tjej....visst jag tycker hästar är jättefina, men aldrig att jag har haft nåt med hästar att göra.
Min dotter däremot är häst tokig. Hon började rida lite för snart 3 år sen, hon var då 6 år. Nu är hon snart 9...I början gick det bra, hon red sakta och fint....skrittade mest och ibland trav på en liten ridskola. Men det hände inte mer där och hon ville ha ut mer av hästarna och ridningen . Så vi har bytt till en större ridskola. Nu är hästarna större och dom travar, galopperar, och har börjat hoppa lite smått. Allt går så mycket fortare. Jag sitter där varje vecka och det händer då och då att ungar ramla av hästarna. Nu i fredags så ramlade en kompis till min dotter av ordentligt. Hon flög med hög fart in i väggen och sen fastnade i stigbygeln så hon hängde med hästen ett tag i ena foten. Som tur var skadade hon sig inte.....fick lite ont i baken bara.
Men jag har börjat bli riktigt rädd när Tindra rider. En dag är det hon som ramlar av och jag är livrädd att nåt allvarligt ska hända. Att hon ska skada sig för livet kanske.....skulle vara en mardröm.
Hur ofta händer det? Är även rädd när hon är inne i spiltan och ska krafsa hovar...rykta och sadla.....En spark på den lilla kroppen och det vore kört....eller att hästen trycker upp henne mot planket....
Nu har lillasyster börjat tjata om att rida åxå....vet inte om jag pallar att vara orolig för en till..
Jag har inte läst alla inlägg.
Jag förstår dig till fullo. Jag har haft häst sen jag föddes i stortsett, för mina föräldrar, ja hela familjen faktiskt, håller på med hästar. Jag är en av få hästmänniskor som inte uppmuntrar min dotter med hjärtans lust att börja rida eftersom jag vet att det kan hända olyckor. Vill hon så får hon såklart rida, men hon är inte så intresserad så då slipper hon.
Vi var aldrig tvingade att rida hemma, och min ena bror rider inte själv, men ett av hans barn gör det. Dock så är det tyvärr så att om man blir hästbiten så sitter det där. Det går inte att ta bort.
Det finns de, som vi säger hemma, som föds med ett hästskoformat hjärta, och de kommer aldrig att sluta med hästar. Det bästa sättet att undvika olyckor då är att uppmuntra och visa att det är ok att hålla på med hästar, och att hjälpa barnet att bli så kunnigt och duktigt som möjligt precis så som du gör. Däremot måste man inte vara med inne hos hästen om man är rädd, för det kan orsaka en farlig situation.
Tala med ridläraren eller stallpersonalen om din oro, att du helst inte vill vara med inne hos hästen, och att du gärna vill ha säkerhetsstigbyglar. Din dotter kommer inte att bli besviken om du inte är med hela tiden, sålänge du fortsätter att uppmuntra henne. Är det otäckt att titta på när hon rider, så gå ut. Hon är såpass stor att du kan förklara att du tycker det ser läskigt ut och ändå göra det till en komisk situation där du som mamma anses lite fånig.
Jag kan trösta dig med att trots, eller kanske pga, att jag hållit på nu i över 30 år med hästar så har jag aldrig råkat ut för något allvarligare än en hjärnskakning, och det var på äldre dar när kroppen inte längre är lika rörlig
. (plus att jag betedde mig jäkligt dumt åt...)
Jag hoppas verkligen att din dotter fortsätter och att du vänjer dig vid rädslan, för tyvärr tror jag knappt att den går över. Mina föräldrar följer nu två barnbarn varav den ena tävlar på elitnivå (utan en enda skada) och den andra, 6år, precis deltagit i sin första hopptävling. (Och tro mig, min bror ville INTE titta.) Hur mina föräldrar orkar vet jag inte men de är lika oroliga varje gång något av barnen eller barnbarnen ska rida.
Lycka till!
men samtidigt så skulle jag nog vara orolig. Detta för att jag sett konsekvenser med brutna ben hos barn och så under min uppväxt. Och för att jag har hört att sporten är farlig.
