Vill gärna höra lite historier om hur det gick till! Var det fint, jobbigt, barnet som ville sluta eller var det du, ja hur gick det till helt enkelt? Funderar på hur vårt kommer att se ut och kanske till och med kan bli lite inspirerad 
Min son är 13 månader och verkar inte redo att sluta riktigt än.
Jag har haft väldigt odramatiska amningsavslut. Båda har själva börjat tröttna/visat mindre intresse. Har trappat ner långsamt och sedan har det liksom bara runnit ut i sanden. Sista barnet var 13 månader. Ammade bara tills sömns då på kvällen, men han blev mest irriterad när bröstet erbjöds så en kväll slutade vi bara.
Vid åtta månader med första, hon tappade intresset helt. Vid tolv månader med andra, vi tog bort nattamningen och han tappade då helt intresset för amning dagtid, han tyckte vanlig mat var roligare.
Sonen slutade vid 11 manader. Mitt initiativ da jag var gravid och det gjorde ont. Han ammade 2 ggr (morgon och kvall) vid 9 manader, men at kanske 5min totalt varje gang. En kvall erbjod jag inte brostet och han reagerade inte. Efter det uppskattade han morgon maningen mycket mer. Att sluta var inget problem. En morgon bara myste vi istället och han insag inte att vi hoppade over amningen. Han ar mycket matglad generellt.
Här kommer vår berättelse;
Vi slutade när min pojke var 16 månader. Han sövdes aldrig med bröstet utan genom att vaggas, och när han somnat så la vi honom i egen säng. Han vaknade alltid vid 22:00, då tog jag upp honom och la mig tillsammans med honom i vår säng där han fick amma. Han vaknade då vid 22.00 och 05:00 för att amma.
På dagen ammade han fritt.
Jag började med att ta bort amning på dagen. Det kändes lättast, vi kunde enkelt distrahera honom med annat och han kunde tanka närhet på natten. Ganska snabbt inpå att jag slutade med amningen på dagen så försökte jag ta bort 22:00 amningen, men det möttes av stort motstånd.
Han grät och jag grät förstås medan jag vaggade honom, försökte lägga mig i sängen med honom och han fick kasta sig i förtvivlan, arg som bara ett barn kan vara fram och tillbaka. Första gången somnade han av utmattning, andra gav jag upp, tredje somnade han, men vaknade sen så fort jag la ned honom och så höll det på hela den natten. Fjärde kvällen flyttade han 22:00 amningen till 01.00 och då var jag för trött för att ställa mig upp och vagga, så då fick han amma. Vi fortsatte att amma vid 01.00 på natten och eftersom jag börjat arbeta och gick upp innan han vaknade så blev det bara det. Han började dock att sova mycket oroligt, från att ha sovit som en klubbad säl så vaknade han flera ggr på natten.
Jag var tillslut tvungen att byta rum och min sambo började ta honom när han vaknade 01.00. Det gick bra från första stund och vår son sov bara oroligt med min sambo i två veckor, och sen dess sover de nu tätt ihop som två klubbade sälar.
Första barnet började tappa intresset för amningen strax innan han blev 2 år och amningstillfällena blev färre och färre. Jag ammade honom bara om han bad om det själv och efter ett tag kunde det gå några dagar emellan och till slut rann det bara ut i sanden. Har för mig att sista amningen var ungefär 1 månade efter 2-årsdagen.
Andra barnet visade inga tecken på att vilja sluta amman när hon närmade sig 2 år och eftersom jag också tyckte det var mysigt fortsatte vi. Hon ville bara amma hemma i lugn och ro så det blev i princip bara morgon och kväll. När hon var 2 år och 7 månader blev jag akut sjuk och tillbringade 2 veckor på sjukhus. När jag kom hem igen verkade hon ha glömt bort amningen helt. Jag som verkligen saknat barnen och amningsmyset erbjöd henne bröstet men hon verkade inte veta vad hon skulle göra. Så på så sätt tog amningen slut.
Jag har bara possitiva upplevelser av att ha ammat mina barn och är glad över att ha fått amma dem så pass länge och att amningssluten gick av sig själv helt utan gråt och problem.
Jag började dra ner på amningen när jag började jobba, då var dottern ungefär 11 månader. Efter någon månad ammade jag egentligen bara någon gång på kvällen och någon gång på natten. Sedan gick det någon natt när hon inte ammade alls och efter det kom dom där nätterna när hon inte åt alls oftare och oftare och till slut ville hon inte amma på kvällen heller. Så ungefär när hon var 13 månader ammade jag för sista gången. Jag hade kunnat tänka mig att amma ett tag till om hon hade velat men nu fick hon bestämma själv. Det enda problemet var att det tog en lång och mycket smärtsam vecka innan kroppen fattade att den kunde sluta med mjölkproduktionen, trots att jag dragit ner på amningen under en längre period. Jaag fick mjölkstockning och det var överj*vligt under en vecka men efter det var allt bra.
Jag ammade min dotter fritt tills hon var ca 15 månader, och rätt ofta på nätterna eftersom hon aldrig haft napp. Jag skulle börja jobba igen och pappan skulle vara hemma 6 månader. Förstod att jag inte skulle klara av att vara "napp" på nätterna när jag började jobba igen och sov därför på soffan i två nätter, efter det var nattamningen över och jag morgonammade några månader till, sen blev hon mer och mer ointresserad och lagom tills hon började på förskolan vid 20 månader var hon liksom klar med amningen helt! För mig kändes det som ett perfekt avslut...:)
Vid 19-20 mån hade vi trappat ned från mysamning flera gånger om dagen till bara en liten stund vid läggdags och någon gång under natten. Men så kom sonen i någon fas, och plötsligt hade jag honom hängande i tutten nästan hela tiden igen. Jaja, tänkte jag, det ger sig väl snart. Jag hade ändå semester och hade tänkt vänta tills efter flytten några månader senare med att försöka fasa ut amningen. Så han fick snutta på bäst han ville... Men när han var drygt 22 månader började han gnissla tänder i sömnen, samtidigt som han skulle amma! AJ. Fick bända loss käkarna på honom, gjorde nåt helt djävulskt ont!
Så nästa morgon när han kom och började dra i min tröja, så sa jag "nej, det blir inget snuttat idag! Det är nån som har bitit i dem, så de har ont!" Varpå lilla kotten frågar "Plåster?" Ja, och sen var det bra med det! Det tog ett par dagar innan han släppte det, men han accepterade förklaringen utan knorr.
När vi slutade nattamma minns jag inte riktigt. Hon kan ha varit sju månader kanske. Pappan och hon sov utan mig ett par nätter och han kramade henne när hon vaknade. Helt problemfritt som jag minns det.
Mot slutet av amningstiden ammades hon på morgonen och kvällen. När hon var ett år ganska exakt bara slutade vi (på oss föräldrars initiativ). Inget gnäll, hon hade snuttat för gosets skull och kunde lika gärna gosa utan tutte i munnen. Hon har aldrig använt napp eller tumme.
Det kändes bra att vara överens, hon och jag (och pappan så klart), om när det var dags att sluta. Det måste vara jobbigt att behöva sluta mot barnets (eller mammans) vilja.
Mina pojkar har slutat själv, visat ointresse rätt så plötsligt från en dag till en annan faktiskt. Det var vid 8 resp 6 månaders ålder. Min dotter däremot är ett kapitel för sig själv 😉 Jag tänkte att det vore bra om hon kunde amma i ett år. Året kom och gick och vid 1,5 års ålder slutade jag men hon ville inte. Dagen innan hon fyllde 2 år slutade vi och då var hon redo. Det har känts tomt att sluta med alla tre men mest med pojkarna eftersom de var så små. Om du kan och vill, låt det komma av sig själv.
★*☆
Jag trodde att det skulle bli en kamp att vänja av. Hade tänkt amma 2- 2,5 år, men helt plötsligt en dag vid 19 månaders ålder var dottern nöjd och ville inte ha mer. Väldigt smärtfritt ;)
Amningsavslutet kom väldigt abrupt då jag hamnade på sjukhuset efter en bilolycka och inte fick komma hem förrän efter två veckor. Då var sonen drygt ett år och fram till dess hade jag nog ammat honom minst tre, fyra gånger om dagen, men när jag kom hem var han inte det minsta intresserad och det var egentligen bara skönt då jag hade väldigt ont i kroppen efter kraschen.