lillahallonets skrev 2013-09-26 21:26:59 följande:
Jag har inte läst vad ni övriga skrivit, bara TS, men här är iaf min mjölkstockningshistoria; Min son föddes i juli i år och jag gjorde ett försök att amma honom i ca 3 veckor. Han opererades samma dag som han föddes och sen ytterligare en operation när han var 7dgr. Därimellan gjorde vi några tappra försök men han var för det mesta väldigt trött. Dock åt han riktigt bra när han ville. Han fick annars min mjölk från flaska eller via sond. Jag pumpade ur med medelas elektriska pump var tredje timme för att lagra mjölk och för att hålla igång produktionen. Jag pumpade till brösten kändes tomma. Det fungerade kanon tills en natt när jag vaknade med 40graders feber, bröst som RANN och som gjorde såååååå fruktansvärt onda att jag ville bara dö. Sängen var som att jag tömt ut ett badkar där! Detta var 9 dagar efter förlossningen. Jag fick rådet att pumpa ur varannan timme hela dagen efter men jag minns knappt något av den dagen, sambon sa jag knappt gick att prata med eller förstå. Jag hade tre knölar i varje armhåla som jag helt seriöst trodde skulle explodera om jag rörde dem. Men det var bara bosätta sig i duschen i två dagar i hundra grader och försöka knåda ut knölarna i bröstvårtans riktning. Jag bara skakade och grät, kändes som febern bara steg. Var såklart extra jobbigt för sonen låg på IVA men jag kunder verkligen varken stå eller sitta på en stol, så jag kunde bara stanna på rummet, i duschen. Det var dödsångest och jag minns jag tänkte att förlossningen var INGENTING i jämförelse med detta helvete! Summan av detta var att jag på tredje dagen blev körd till akuten för febern steg till 41 grader och jag knappt var kontaktbar. Jag hade sån migrän, kräktes och svimmade tre gånger. Vet inte vad för piller jag fick men det var flera olika och läkaren skrev även ut antibiotika. Eftersom kroppen var så dålig och i kombination med antibiotikan började jag producerade mindre mjölk redan dag 7 efter stockningen börjat. Så den natten låg jag och tänkte att det är nu jag har chansen att sluta amma, annars kommer det här jobbiga fortsätta i en ond cirkel och jag kommer inte kunna ta hand om min son för jag är sjuk. Nu när han verkligen behövde mig! Men jag var så ledsen över detta, över hela situationen. Jag tyckte jag följt alla regler men ändå åkte jag på stockningen. Jag hade även utvecklat bröstböld så kanske det kändes ännu värre, vad vet jag. Men jag trodde då aldrig en skulle må så fruktansvärt dåligt av att få ont i brösten!? I vilket fall så pumpade jag ur mindre för varje gång, fortfarande med 3-4 timmars mellanrum i början. Slutar man tvärt stockar det sig igen. Jag fortsatte massera brösten i duschen en gång per dag för att inga mjölkgångar skulle proppas igen. Jag fortsatte pumpa ur i ytterligare ca 1-3 gånger per dag i kanske 2-3 veckor och till slut en dag så kom det knappt någon mjölk. Vilken lycka!! Helt ärligt kändes det som jag blivit av med pesten!! Jag har i efterhand hört om några mjölkstoppanden piller som jag önskar jag haft tillgång till då det begav sig. Jag är ledsen min amning gick åt skogen men det känns som ett helt rätt val att lägga ner, min son har idag en lyckligare och frisk mamma!
Men gud vad hemskt! Jag förstår att du inte ville fortsätta, och jag har ju som du förstår varit inne på samma tankar själv. Fyra mjölkstockningar på 6 veckor kan verkligen knäcka en, och just som du säger att man blir oförmögen att ta hand om sitt barn. Det funkar ju liksom inte i längden. Bröstböld har jag också haft, och jag kan ju skriva under på att det inte gör saken bättre. Nu har jag trappat ner samt att jag äter spc-flingor varje dag. Det känns som om det fungerar, och om amningsproblemen släpper så kanske jag försöker öka på produktionen igen. Vi får se, jag tar en dag i taget. Antigen funkar det eller så lägger jag ner. Ingen kan säga att jag inte försökte i alla fall :)