Någon mer som gått igenom komplicerad vårdnadstvist??

Om boendeutredningen fördröjs alltför länge på grund av ständigt nya polisanmälningar tycker jag att Ni skall anmäla till Länsstyrelsen att ni vill att boendeutredningens handläggning fortsätter, trots det! Ring åtminstone en socialkonsulent och prata om saken.
Det är inte självklart så att boendeutredningen måste invänta andra utredningar. Det är domstolens sak att avgöra inför en huvudförhandling.
Rådgör gärna med pappas ombud också om detta!

Tack för ditt tips om Länsstyrelsen och socialkonsulent, det var något jag inte visste om.. ska nämna det för min sambo. Dock tror jag att vi bara kan vänta nu, utredningarna snabbas på så mycket det går och allt är till vår fördel (så vitt vi vet) enligt min sambos ombud.

Det är bara denna väntan som är så otroligt jobbig... och mamman såklart, som är så fruktansvärt oberäknelig. Vi vet aldrig om flickan får komma hit varannan helg trots att interrimistiskt beslut finns från tingsrätten... (men nu är länsrätten inkopplad så det kan bli verkställighet av beslut omgående om hon fortsätter) och när hon väl får komma så blir det alltid tjafs och strul vid hämt/lämn och det märks att flickan mår dåligt av det. Vi också såklart.... Vet du hur det funkar om hon fortsätter polisanmäla gång på gång? Måste det till barnavårdsutredningar och förundersökningar varje gång eller kan polisen välja att inte inleda något sånt om de flera gånger lagt ner samma sorts anmälningar?

Barnavårdsutredningar och polisutredningar är två helt skilda saker. Den ena kan läggas ned och den andra kan trots det inledas. Polisutredningen utreder om brott förekommit. Barnsvårdsutredningen utreder om barnet lever i omsorgsbrister och behöver insatser av något slag...

Jag håller med föregående talare; polisens arbete påverkan inte möjligheterna att få igenom ett yrkande om umgängesutredning. Domstolen borde vara benägna att få expertis från proffs, eftersom mammans och pappans åsikter är olika, samt eftersom det finns polisanmälningar. Det låter som att mamman påverkar barnet i sina åsikter, så en umgängesutredning från Socialen vore nog på sin plats.

Jag tycker att 1: begär att domstolen förordnar om samarbetssamtal + umgängesutredning. 2. Tag hjälp av socialen att få ned ett upptrappningsprogram för umgänget inför ett varannanveckas boende. Socialens rekommendationer om hur umgänget gradvis kan trappas upp inför ett varannan-veckas-boende väger tungt i rätten. Domstolen är ofta benägna att följa socialens rekommendationer framför föräldrarnas egna åsikter.

... och slutligen så tycker jag är det är förfärligt med kvinnor som verkar sakna alla etiska gränser - vilket man saknar när man går till polisen och falskeligen anklagar någon för våldsbrott. Inte nog med att det är psykisk misshandel av mannen och att barnet påverkas att tro på fantasier om sin egen far - det undergräver tron på kvinnan hos myndighetspersonerna också. Verkligt behövande kvinnor får inte alltid den hjälp de behöver p.g.a dessa ljugande kvinnor.
Styrkekram Kriya

Tack för era svar!

Kriya, tack för dina tips.... några kommentarer bara... 1) det har varit samarbetssamtal för ca 1 år sedan som man avslutade då mamman inte var samarbetsvillig på nåt sätt, min sambo kopplade in sitt ombud, saken drogs till tingsrätten, de beordrade fler samarbetssamtal och de avslutades då hon ännu en gång inte ville samarbeta. 2) nu är alla förundersökningar nedlagda (för tillfället om ingen ny anmälan kommer snart alltså, man vet aldrig med mamman) och om hon vägrar låta flicka komma hit så går det till länsrätten ang verkställighet av beslut. Så då får hon vackert lyda...... eller betala....

Vårt ombud säger att han gör allt som går och att allt går sakta framåt... så det är väl bara att bita ihop..... Men det är så FRUSTRERANDE. Dessutom vill ju jag och min sambo skaffa barn tillsammans... men när blir det rätt tillfälle för sånt när det här håller på??

Tack för styrkekramen, den behövdes och värmde!

Jag avskyr vårdnadstvist.Jag har sett så många barn som hamnat i kläm,som inte fått "välja" just för att föräldrarna håller på och bråkar om sin "rättighet".

Jag och alla mina 5 syskon växte upp hos mamma,och det är jag evigt tacksam för.Jag älskar min pappa,men vi alla är tacksamma för att pappa aldrig har bråkat med mamma om detta,för att pappa aldrig har begärt varannan vecka eller varannan helg.
Jag är tacksam för att han satte oss före sina behov,före sina rättigheter.

Vi ringde han ändå.Vi firade jul hos honom varje juldagsmorgon,resten av dagen var vi hos mamma.Vi hälsade på pappa lite då och då.När vi var små hämtade han oss då och då.

Mina föräldrar skilde sig när jag var 4 år,och jag är glad att han aldrig bråkade om sin så kallade "rätt".

Varannan veckan tycker inte jag är bra.Skulle ni vilja flytta varannan vecka?

Hej Anonym (anonym). Jättebra att du är nöjd med din uppväxt och hur dina föräldrar hanterade det hela. Jag har bara en sak att säga, vi bråkar inte om någon vuxens rättighet utan barnets rätt till att få träffa och vara hos både sin mamma och pappa. Något som barnet i detta fall vill men inte får. Jag tänker inte gå in i nån djupare diskussion om det, men tack för din åsikt.

Sällan någon okynnesanmäler. Barn far illa och är tvungna att åka till den föräldern som utsätter dom ändå. Och jag tycker också föräldrar borde lyssna mer på barnen istället på sitt eget driv att "vinna"!