Hur förfar man med detta?

Min man har ett barn med en kvinna som inte riktigt har några gränser så jag är givetvis färgad av min åsikt om henne och av hans mående när hon härjar som värst.

Just nu är hon relativt lugn, inte en massa samtal och ännu inget kallande till nytt samtal hos familjerätten efter förra misslyckandet.

Orsaken till att min man inte kunde närvara vid förra tillfället var att hon sålt bort bilbarnstolen, så min man var tvungen att i all hast skaffa en ny så att han kunde ha umgänget med barnet samma helg då mötet var. (Mötet var på fredag em)

Min man är less på dessa tröstlösa samtal som hon kallar till, det enda som händer är att hon klagar på umgänget som hon varit en stor del i att bestämma oxch att hon tycker att han inte bryr sig om barnet när han vägrar stå till h ennes tjänst när hon kallar.
Nu tycker hon att umgänget är för lite vilket vi kan hålla med om, samtidigt som vi håller med bup att för barnets bästa är det bäst att ha det så här, men att det inte spelar någon roll VEM av föräldrarna som har det huvudsakliga boendet.
Vi har erbjudit att ha heltid och hon en helg i månaden vilket hon inte vill.

Pga avstånd är det omöjligt att ha varannan v även om barnet nu har 'åldern inne' om man ska gå på rekommendationerna som är. Varannan helg fungerade inte för barnet. (Barnet kan ha någon diagnos men är för litet för att de ska göra en utredning än) Barnet rä också mycket känsligt för sinnesstämningar och mår dåligt om mamman ojat sig en massa för att barnet ska till oss, eller om mamman gapat och skällt på pappan när han hämtar vilket hon tyvärr gör ganska ofta. Hon ser inte själv att barnet mår dåligt när hon säger: Åååååh ska du till pappa, vad jag kommer att saaaaaaakna dig med ledsen min.
Pappan har tagit upp detta vid samtalen men upplever att han viftas bort och sås äger de att han inte ska fokusera på hennes föräldraskap utan på sitt eget. Samma svar får dock hon när hon grumsar om att umgänget idag inte fungerar för henne och att hon vill veta mer om vad vi gör när barnet är här. Men de kommer aldrig framåt på något vis, inget ändras eller bestäms under samtalen.

Ingen vet eg vad exakt det är hon vill mer än att hon anser att hon ska kunna ringa så ska min man åka dit och göra det hon nu vill att han ska göra åt henne, vilket han inte gör. Han gjorde det till viss del innan jag fanns med i bilden, men nu har han inte längre någon lust att åka 1½ tim för att sätta upp en tavla, passa barnet för att hon ska handla (vilket eg betyder att han ska skjutsa henne till affären och hem igen, och helst också betala hennes varor). När han säger nej är han en dålig pappa.

Hon vill ha egen vårdnad, han har inget emot att hon får det, ju mindre han behöver ha att göra med henne desto bättre men soc säger nej så om jag inte uppfattat det helgalet så spelar det ingen roll om hon stämmer honom för detta för de lyssnar på soc?

Nåväl, han har nu sagt att han inte orkar gå på fler samarbetssamtal eftersom han ädndå inte kommer att vilja ha mer kontakt med henne än vad han nu har. Han anser att kontakt enbart behöver ske vid umgänge och om något 'större' händer i barnets liv. Att han och barnet talar i telefon då och då och att det enda hon då behöver säga är Hej XX vill prata med dig och så ger hon luren till barnet om min man kan prata just då. Ofta ringer hon när han är på jobbet och ibland är det svårt för honom att avbryta det han gör.

Förut har hon ringt 5-6 ggr om dagen och sagt att XX vill prata fast det eg är hon som velat säga något, oftast om ingenting, hon har tråkigt helt enkelt. (Inget fast jobb, timvik) Hon får underhåll och vi delar på en del av de större inköpen. Ibland delar vi efter uppvisande av kvitto, ibland köper vi en sak och hon en annan eller så säger hon att XX behöver regnställ/vinterjacka eller vad det nu är och så ger vi pengar för det. Oftast försöker hon få mer pengar än sakerna kostar, hon tror att vi inte kollar, men det gör vi numera eftersom hon tidigare när hon enbart haft med pappan att göra har lurat i honom att vinterkläderna kostar 1000 kr, stövlarna kostar 1000 kr och regnställ, det billigste 500 och han har haft noll koll.

Nu till min fråga, om han meddelar att hädanefter kommer han inte att komma på dessa ändlösa samtal om inget nytt framkommer som de måste diskutera, dvs han vill veta vad samtalet han kallas till kommer att avhandla och om det inte handlar om det som är sagt så kommer han resa sig och gå. Han får ta semester/ledigt utan lön varje gång eftersom restiden är så pass lång och varje samtal är minst 1½ tim per gång.

Kommer detta att påverka hans rätt till umgänge?

Anonym (***)

Äldre 1 Mar 11:32

#1

Ja, om han motsätter sig att komma kan det vara negativt för honom. Däremot kan han kräva lite riktlinjer.
Han kan börja med att begära ett enskilt samtal. Att där förklara att han vill ha hjälp med att få ett umgänges schema framtaget och undertecknat. Vägrar hon att skiva på ett umgängesschema så ska han stämma henne på det. Om han blir tvunget att stämma blir umgänget fastslaget i tingsrätten.

Han ska också själv ta upp med familjerätten hennes agerande och att han vill ha hjälp med att förklara för henne att han inte längre har några förpliktelser gentemot henne. Att han tycker det är besvärande om hon ringer om saker som inte rör barnet. Att han vill minimera kontakten med henne till att endast röra barnet.

Det kan vara svårt för honom att få någon att lyssna men jag tycker han ska stå på sig.

Han ska heller inte ge upp sin del av vårdnaden. Gör han det får hon hela det legala ansvaret fram tills dess att barnet är myndigt. Man ska tänka lite längre än problemen som finns just nu. Hon kan tex träffa någon om ett år och i så fall flytta 100 mil utan att han har något att säga till om. Det kanske han inte räknar med....

Men även om man har gemensam vårdnad så berättigar det henne inte till att ringa om det inte är något som rör barnet.

Hon verkar ha svårt med separationen och därför bör han ta hjälp av familjerätten.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 1 Mar 11:46

#2

Anonym (***) skrev 2013-03-01 11:32:46 följande:

Ja, om han motsätter sig att komma kan det vara negativt för honom. Däremot kan han kräva lite riktlinjer.
Han kan börja med att begära ett enskilt samtal. Att där förklara att han vill ha hjälp med att få ett umgänges schema framtaget och undertecknat. Vägrar hon att skiva på ett umgängesschema så ska han stämma henne på det. Om han blir tvunget att stämma blir umgänget fastslaget i tingsrätten.

Han ska också själv ta upp med familjerätten hennes agerande och att han vill ha hjälp med att förklara för henne att han inte längre har några förpliktelser gentemot henne. Att han tycker det är besvärande om hon ringer om saker som inte rör barnet. Att han vill minimera kontakten med henne till att endast röra barnet.

Det kan vara svårt för honom att få någon att lyssna men jag tycker han ska stå på sig.

Han ska heller inte ge upp sin del av vårdnaden. Gör han det får hon hela det legala ansvaret fram tills dess att barnet är myndigt. Man ska tänka lite längre än problemen som finns just nu. Hon kan tex träffa någon om ett år och i så fall flytta 100 mil utan att han har något att säga till om. Det kanske han inte räknar med....

Men även om man har gemensam vårdnad så berättigar det henne inte till att ringa om det inte är något som rör barnet.

Hon verkar ha svårt med separationen och därför bör han ta hjälp av familjerätten.

Allt detta är gjort. Umgänget som är nu är fastställt med hjälpa av soc och famrätten utifrån barnets bästa. Det är en av sakerna som gör att han inte anser att dessa samtal leder någonstans, barnets behov har inte ändrats, det som är, är ju hans behov av att slippa höra av henne stup i kvarten.

Hon har fått förklarat för sig, och det står i utredningspappren också, att hon ska släppa honom osv men det går inte in. Det hjälper ett tag, sen är hon igång igen.

Han vet att hon kan flytta hur hon vill med barnet, risken att hon flyttar längre bort från sin släkt är dock inte troligt, snarare tvärtom vilket isf bara ger oss närmare till barnet. Hon är i stort behov av sin släkt kan man säga.

Det var hon som gjorde slut, men hon trodde han skulle komma springande redo att lyda hennes minsta vink om han fick klart för sig att han kunde förlora henne, istället blev det tvärtom.

Anonym (***)

Äldre 1 Mar 12:40

#3

Han måste sätta ner foten hårdare. När hon börjar prata om saker som inte rör barnet ska han direkt svara:

"Jag förstår att du inte ringer angående XX så därför avslutar jag nu samtalet - hej då."

Han MÅSTE då lägga på oavsett vad hon börjar gapa om. Ringer hon upp igen, då ska han svara i telefon, uppge samma mening och lägga på. Ja, han kommer att få göra detta om och om och om igen men på sikt lönar det sig.

Att ge henne enskild vårdnad kommer i det här fallet inte att hjälpa. Hon tror att det är ett sätt att komma åt honom att hon kan styra mer men vårdnaden har inte med umgänget att göra.

Egentligen förstår jag inte vad det är för problem du tar upp mer än att HAN inte har lust med samarbetssamtalen men HON tycker att dom behövs.
Men ändå - han måste börja vara konsekvent, begära stöd i att han inte vill ha någon kontakt med henne som inte berör barnet och kräva svar på vad samtalen ska leda till. Han kan helt krasst säga att han inte tycker att det finns några samarbetsproblem utan att problemet ligger i hennes kontrollbehov som hon själv får reda ut.

Anonym (?) Trådstartaren

Äldre 1 Mar 14:23

#4

Anonym (***) skrev 2013-03-01 12:40:46 följande:

Han måste sätta ner foten hårdare. När hon börjar prata om saker som inte rör barnet ska han direkt svara:

"Jag förstår att du inte ringer angående XX så därför avslutar jag nu samtalet - hej då."

Han MÅSTE då lägga på oavsett vad hon börjar gapa om. Ringer hon upp igen, då ska han svara i telefon, uppge samma mening och lägga på. Ja, han kommer att få göra detta om och om och om igen men på sikt lönar det sig.

Att ge henne enskild vårdnad kommer i det här fallet inte att hjälpa. Hon tror att det är ett sätt att komma åt honom att hon kan styra mer men vårdnaden har inte med umgänget att göra.

Egentligen förstår jag inte vad det är för problem du tar upp mer än att HAN inte har lust med samarbetssamtalen men HON tycker att dom behövs.
Men ändå - han måste börja vara konsekvent, begära stöd i att han inte vill ha någon kontakt med henne som inte berör barnet och kräva svar på vad samtalen ska leda till. Han kan helt krasst säga att han inte tycker att det finns några samarbetsproblem utan att problemet ligger i hennes kontrollbehov som hon själv får reda ut.

Ja, problemet är ju eg att han inte vill ta semesterdagarna eller ledigt utan lön en dag i månaden för att hon vill ha samarbetssamtal och är rädd att det på något sätt ska vara dåligt för honom framöver om han itne går dit. Tex om umgänget ska utökas vartefter barnet blir äldre.

Ja, han måste bli mer konsekvent när hon ringer, han har svårt för det.

Ang att han inte tycker de har samarbetsproblem, jag vet inte om han sagt just så vid mötena, han har svårt att komma till tals där har jag förstått.
Dock har han sagt att så fort han sagt något om att hon är problemet så tystas han ner av handläggaren som menar att man inte ska hysa agg (?) och att de ju måste komma överens eftersom de har barn ihop.

Jag har sagt att han ska säga som det är, att han aldrig ville ha barn med henne men hon valde att sluta med p piller utan att säga till, men han är rädd att det ska vara ännu sämre läge för honom då.

Anonym (***)

Äldre 5 Mar 10:10

#5

Hejsan!

Då tycker jag att han ska begära byte av handläggare. Det är han i sin fulla rätt till. Han ska säga som det är, att han uppfattar henne som partisk.

Det är inte han som har rätt till umgänge utan barnet som har rätt till umgänge med pappa och mamma.
Om dom säger att han är "samarbetsovillig" så leder det snarast till att hon får enskild vårdnad. För att hon ska kunna begränsa umgänget krävs det mer eller mindre att han är olämplig som förälder.

Han får nog börja räta på ryggen och vara den som ställer krav istället. Det gör honom inte till samarbetsovillig.
Han ska säga som det är och fråga vad målet är med samtalen. Att han inte är intresserad av att prata med henne mer än om det som rör barnet, att barnet är det enda intresse han har.

Det låter ändå som om det är något han inte säger till dig av vad som framkommer...

Hur förfar man med detta?

INNEHÅLL