Hur förfar man med detta?

Ja, om han motsätter sig att komma kan det vara negativt för honom. Däremot kan han kräva lite riktlinjer.
Han kan börja med att begära ett enskilt samtal. Att där förklara att han vill ha hjälp med att få ett umgänges schema framtaget och undertecknat. Vägrar hon att skiva på ett umgängesschema så ska han stämma henne på det. Om han blir tvunget att stämma blir umgänget fastslaget i tingsrätten.

Han ska också själv ta upp med familjerätten hennes agerande och att han vill ha hjälp med att förklara för henne att han inte längre har några förpliktelser gentemot henne. Att han tycker det är besvärande om hon ringer om saker som inte rör barnet. Att han vill minimera kontakten med henne till att endast röra barnet.

Det kan vara svårt för honom att få någon att lyssna men jag tycker han ska stå på sig.

Han ska heller inte ge upp sin del av vårdnaden. Gör han det får hon hela det legala ansvaret fram tills dess att barnet är myndigt. Man ska tänka lite längre än problemen som finns just nu. Hon kan tex träffa någon om ett år och i så fall flytta 100 mil utan att han har något att säga till om. Det kanske han inte räknar med....

Men även om man har gemensam vårdnad så berättigar det henne inte till att ringa om det inte är något som rör barnet.

Hon verkar ha svårt med separationen och därför bör han ta hjälp av familjerätten.

Han måste sätta ner foten hårdare. När hon börjar prata om saker som inte rör barnet ska han direkt svara:

"Jag förstår att du inte ringer angående XX så därför avslutar jag nu samtalet - hej då."

Han MÅSTE då lägga på oavsett vad hon börjar gapa om. Ringer hon upp igen, då ska han svara i telefon, uppge samma mening och lägga på. Ja, han kommer att få göra detta om och om och om igen men på sikt lönar det sig.

Att ge henne enskild vårdnad kommer i det här fallet inte att hjälpa. Hon tror att det är ett sätt att komma åt honom att hon kan styra mer men vårdnaden har inte med umgänget att göra.

Egentligen förstår jag inte vad det är för problem du tar upp mer än att HAN inte har lust med samarbetssamtalen men HON tycker att dom behövs.
Men ändå - han måste börja vara konsekvent, begära stöd i att han inte vill ha någon kontakt med henne som inte berör barnet och kräva svar på vad samtalen ska leda till. Han kan helt krasst säga att han inte tycker att det finns några samarbetsproblem utan att problemet ligger i hennes kontrollbehov som hon själv får reda ut.

Hejsan!

Då tycker jag att han ska begära byte av handläggare. Det är han i sin fulla rätt till. Han ska säga som det är, att han uppfattar henne som partisk.

Det är inte han som har rätt till umgänge utan barnet som har rätt till umgänge med pappa och mamma.
Om dom säger att han är "samarbetsovillig" så leder det snarast till att hon får enskild vårdnad. För att hon ska kunna begränsa umgänget krävs det mer eller mindre att han är olämplig som förälder.

Han får nog börja räta på ryggen och vara den som ställer krav istället. Det gör honom inte till samarbetsovillig.
Han ska säga som det är och fråga vad målet är med samtalen. Att han inte är intresserad av att prata med henne mer än om det som rör barnet, att barnet är det enda intresse han har.

Det låter ändå som om det är något han inte säger till dig av vad som framkommer...