JeanBillie

Äldre 22 Dec 18:11

37 svar

Hotfull mot min son och mig

Vi spenderar julhelgen på annan ort, på tåget på vägen hit är sonen glad och pratar mycket. Han är 4 år och ser fram emot att åka hem till mormor där vi inte varit sedan i November. Plötsligt kommer en kraftfull och arg röst från en stor man som ställt sig upp och vänt sig mot mig och säger "Kan du få tyst på din jävla ungjävel!"

Den här mannen kan inte vara mer än 37 och är enorm. Han beter sig hotfullt. Jag ställer mig genast upp och tar min son i försvar. Får ur mig frågan hur han kan tala så framför ett barn. Han säger att jag är en dålig förälder som inte kan uppfostra mitt barn, att han har betalat för tågresan precis som vi. Nu är det inte så att min son varken skrek eller sprang omkring, även fast jag inte tycker att ens sådant förtjänar hans hårda ord.

Jag blir avbruten varje gång jag försöker prata, men fick ur mig att jo hans föräldrar har ju gjort ett bra jobb. En kvinna står upp till mitt försvar vid ett par tillfällen. En ynkrygg till kille sitter med huvudet ner i hans mobil hela tiden. Min mors ögon fylldes med tårar hon kämpade med att hålla tillbaka. Min son som inte riktigt förstår allvaret pratade tillbaka emot han när jag gjorde det.

Jag var faktiskt rädd att han skulle slå min son och mig.

Under ungefär 10 minuter pågår detta, han säger ungjävel minst 6 gånger. Förklarat efteråt för min son att den där mannen inte har någon rätt att tala till barn och kvinnor på det sätter och att det är något fel på mannen.

Sonen lekte med flipsätena vid barnvagnsplatsen och ramla en gång på golvet. Inget jag anser vi förtjänade den behandlingen för.

När den här mannen var påväg mot dörrarna för att gå av säger en gammal man att det var bra gjort till honom varav den här mannen ger honom en klapp på axeln. Mannen vänder sig sen till kvinnan som stod upp för mig och min son och säger "Kan man inte ens säga till någon utan att någon lägger sig i", hennes svar uppfattar jag inte.

Vi gick av på samma hållplats och jag känner mig faktiskt otrygg.

Det här känns jobbigt, måste jag erkänna, fast jag försöker gå vidare. Tänkte att det kanske därför kan hjälpa mig att dela med mig att upplevelsen här. Undrar vad ni som läser detta har för synpunkt.

Överdriver jag? Borde jag bara strunta i detta?

Vet inte om jag har lagt posten i rätt kategori, valde det jag kände passade bäst.

YummyMami

Äldre 22 Dec 23:20

#21

Har lite funderingar över det hela.

Kan det vara så att Din son är kanske en av dessa högljudda rövare som lever fan hela tiden. Du kanske är en av dessa mammor med rubbad hörsel och känslonivå eftersom du har genomgått normalisering av det hela.

Eller kanske du har fri uppfostran?

viktsaklart.bloggplatsen.se virka.bloggplatsen.se dyslexiamaniac.bloggplatsen.se

alifewithoutme

Äldre 22 Dec 23:27

#22

Visst, din son kanske störde mer än vad du ansåg MEN inte katten går man och beter sig så, man får helt enkelt vara trevligt och påpeka att det störs. Inte komma och bete sig hotfullt.

TantMy

Äldre 22 Dec 23:29

#23

hrrmmm...inte schysst att vräka ur sig så som karln gjorde..han kunde ha sagt det lite bättre...

men...kanske han velat ha lugn och ro, kanske han försökte vila, kanske din son babblade och störde i ett...och du som är mamma hör nog inte själv hur det låter.
Tro mig, det jobbigaste som finns är när man själv inte har småbarn och man blir tvungen att lyssna/stå ut med pladdrande små ungar, det kan vara fruktansvärt frustrerande.

Ta inte åt dig så mycket men tänk nästa gång på att försöka få din son att vara tystare och lugnare.

Alisa

Äldre 22 Dec 23:43

#24

alifewithoutme skrev 2012-12-22 23:27:10 följande:

Visst, din son kanske störde mer än vad du ansåg MEN inte katten går man och beter sig så, man får helt enkelt vara trevligt och påpeka att det störs. Inte komma och bete sig hotfullt.

JeanBillie

Äldre 23 Dec 00:12

#25

YummyMami skrev 2012-12-22 23:20:32 följande:

Har lite funderingar över det hela.

Kan det vara så att Din son är kanske en av dessa högljudda rövare som lever fan hela tiden. Du kanske är en av dessa mammor med rubbad hörsel och känslonivå eftersom du har genomgått normalisering av det hela.

Eller kanske du har fri uppfostran?

Jag tror inte att jag har det, rubbad hörsel. Håller mig själv under "normal" samtalston. Saken var den att både jag och hans mormor pratade med honom ungefär hälften av restiden, vi var glada allihopa.. tror inte han stör sig på vuxna som pratar (inte ens i hög ton) utan just barn. Han anser nog att barn ska vara tysta och stilla. Jag vet inte, men det hela verkade då.

Med fri uppfostran menar du ..??

JeanBillie

Äldre 23 Dec 00:18

#26

Niffan skrev 2012-12-22 23:29:26 följande:

hrrmmm...inte schysst att vräka ur sig så som karln gjorde..han kunde ha sagt det lite bättre...

men...kanske han velat ha lugn och ro, kanske han försökte vila, kanske din son babblade och störde i ett...och du som är mamma hör nog inte själv hur det låter.
Tro mig, det jobbigaste som finns är när man själv inte har småbarn och man blir tvungen att lyssna/stå ut med pladdrande små ungar, det kan vara fruktansvärt frustrerande.

Ta inte åt dig så mycket men tänk nästa gång på att försöka få din son att vara tystare och lugnare.

Mm men har inte barn rätt att prata de också? Precis som vi vuxna. Tycker det verkar som en del har sådan syn på barn.

Eftersom vi har lika rätt att vara där som han och vi har rätt att prata och existera (han skrek ju inte). Jag vet iaf att om jag stör mig på någon så tar jag en annan plats. Eftersom barn har rätt att prata så hade han enkelt kunnat ta en annan plats om det stör honom. Han var lugn, han måste ju få leka på plats. Han lekte med sin lego gubbe och sätena några gånger... stör någon sig på det kan det inte vara mitt fel eller mitt problem. Ärligt.

Nej jag ska försöka glömma det här. Tack för din input.

JeanBillie

Äldre 23 Dec 00:22

#27

alifewithoutme skrev 2012-12-22 23:27:10 följande:

Visst, din son kanske störde mer än vad du ansåg MEN inte katten går man och beter sig så, man får helt enkelt vara trevligt och påpeka att det störs. Inte komma och bete sig hotfullt.

Jo.. men han störde inte mer än en vuxen som har ett glatt samtal med annan vuxen om man inte har något specifikt emot barn. Om mitt barn hade fört mycket oljud och han sagt till på ett vänligt sätt hade jag tagit hand om det hela men sonen var ju inte ens högljudd, i det fall hade det varit hans åsikt och inte lag om du förstår vad jag menar. Men iaf, tack för input.

BBB

Äldre 23 Dec 00:45

#28

Den siste idioten är inte född ännu. Jobbigt bara när det sker inför barn. Hoppas ni känner er trygga nästa färd.

JeanBillie

Äldre 23 Dec 01:04

#29

Tack för alla era kommentarer, det har hjälpt att sätta detta i perspektiv. Jag lämnar tråden. Om ni är intresserade av kontakt finns min inkorg till ert förfogande!

yodi

Äldre 23 Dec 13:17

#32

Niffan skrev 2012-12-22 23:29:26 följande:

hrrmmm...inte schysst att vräka ur sig så som karln gjorde..han kunde ha sagt det lite bättre...

men...kanske han velat ha lugn och ro, kanske han försökte vila, kanske din son babblade och störde i ett...och du som är mamma hör nog inte själv hur det låter.
Tro mig, det jobbigaste som finns är när man själv inte har småbarn och man blir tvungen att lyssna/stå ut med pladdrande små ungar, det kan vara fruktansvärt frustrerande.

Ta inte åt dig så mycket men tänk nästa gång på att försöka få din son att vara tystare och lugnare.

vill man ha lugn och ro får man sätta sig i tysta kuppen. sitter man på vanliga platser så får man aceptera att folk sitter och pratar.

barn ska inte springa omkring eller skrika men dom måste få sitta och prata. man kan inte begära att en fyra åring ska vara helt tyst.

Wilner

Äldre 2 Jan 23:47

#33

yodi skrev 2012-12-23 13:17:39 följande:

vill man ha lugn och ro får man sätta sig i tysta kuppen. sitter man på vanliga platser så får man aceptera att folk sitter och pratar.

barn ska inte springa omkring eller skrika men dom måste få sitta och prata. man kan inte begära att en fyra åring ska vara helt tyst.

Nu var ju han mer än bara pratsam. Tycker att det var bra gjort av mannen. Förhoppningsvis kan det få TS att öppna ögonen och förstå att hennes son kommer att bli hatad av alla om hon inte lär honom lite hyfs.

jwrh

Äldre 3 Jan 12:28

#34

Vilken idiot! Ni vuxna pratade ju också, men det gick tydligen bra. Så typiskt att alla ska "veta" hur situationen gick till, och det är alltid att TS har fel. Utifrån vad TS skriver så låter det som att barnet betedde sig precis som barn brukar göra. Tyvärr är vissa människor av uppfattningen att barn ska sitta fint, nicka och säga tack och goddag som mest. Att börja yra om att TS skulle vara i behov av psykologhjälp är ju så himla långsökt att man måste vara riktigt familjelivskadad!

JeanBillie

Äldre 3 Jan 16:31

#35

jwrh skrev 2013-01-03 12:28:47 följande:

Vilken idiot! Ni vuxna pratade ju också, men det gick tydligen bra. Så typiskt att alla ska "veta" hur situationen gick till, och det är alltid att TS har fel. Utifrån vad TS skriver så låter det som att barnet betedde sig precis som barn brukar göra. Tyvärr är vissa människor av uppfattningen att barn ska sitta fint, nicka och säga tack och goddag som mest. Att börja yra om att TS skulle vara i behov av psykologhjälp är ju så himla långsökt att man måste vara riktigt familjelivskadad!

Instämmer

undrar om den del beter sig likadant i verkligheten som de gör här. Tack snälla!

Folk är hatiska och kritiska mot andra men kräver att själva bli behandlade med respekt.

Dasha

Äldre 3 Jan 23:39

#36

Hej!

Jag undrar om du råkade köpa så kallade "tysta platser" på tåget utan att veta om det.

Jag själv hamnade i en sådan situation 2 gånger: köpte vanliga platser på nätet. Sedan "småpratade" en kort stund med grannen bredvid på tåget, bara för att inte verka oartig. Hon påpekade att man ska faktiskt inte prata här, det är ju tysta platser! Jag förstod inte alls vad hon menade, trodde bara att hon inte ville prata med mig.

Om några dagar åkte jag tåg igen, och då hörde jag att de mumlade snabbt på tågradio (vad den nu hetter), att platserna, typ, 12 till 16 är tysta platser och ber passagerare att inte prata med varandra.

annars angående den där aggressive idioten som du råkade träffa.. stackars dig!

så gör man inte som han gjorde! Även om barnet verkligen var jättestörande (tror inte att ditt barn var det), så borde han ha sagt: "Ursäkta mig, men ditt barn stör mig mycket för att han är så högljud. kan du be honom vara tystare, tack?".

Ärligt talat, om sådant hände mig, så skulle jag ABSOLUT gått till konduktören och berättat allt på sådant sätt att han skulle kalla efter polisen, eller i alla fall att konduktören skulle ge honom svar på tal så att han visste bättre nästa gång!

det skulle jag absolut gjort! (jag är bra på sådant!)

JeanBillie

Äldre 4 Jan 00:33

#37

Dasha skrev 2013-01-03 23:39:34 följande:

Hej!

Jag undrar om du råkade köpa så kallade "tysta platser" på tåget utan att veta om det.

Jag själv hamnade i en sådan situation 2 gånger: köpte vanliga platser på nätet. Sedan "småpratade" en kort stund med grannen bredvid på tåget, bara för att inte verka oartig. Hon påpekade att man ska faktiskt inte prata här, det är ju tysta platser! Jag förstod inte alls vad hon menade, trodde bara att hon inte ville prata med mig.

Om några dagar åkte jag tåg igen, och då hörde jag att de mumlade snabbt på tågradio (vad den nu hetter), att platserna, typ, 12 till 16 är tysta platser och ber passagerare att inte prata med varandra.

annars angående den där aggressive idioten som du råkade träffa.. stackars dig!

så gör man inte som han gjorde! Även om barnet verkligen var jättestörande (tror inte att ditt barn var det), så borde han ha sagt: "Ursäkta mig, men ditt barn stör mig mycket för att han är så högljud. kan du be honom vara tystare, tack?".

Ärligt talat, om sådant hände mig, så skulle jag ABSOLUT gått till konduktören och berättat allt på sådant sätt att han skulle kalla efter polisen, eller i alla fall att konduktören skulle ge honom svar på tal så att han visste bättre nästa gång!

det skulle jag absolut gjort! (jag är bra på sådant!)

Visste inte att sånna platser fanns! Inte prata ALLS!?

Den här vagnen vi satt i hade barnvagnsplats och vi befann oss exakt där, hade jag haft hjärnan med mig den dagen hade jag påpekat det!

Det var hans kraftiga röst och hotfullhet som chockade mig lite, brukar inte ha problem att säga ifrån annars.

Håller med dig, även om ett barn är super störande kan man inte bete sig så som han gjorde. Jag undrar om det faktum att han hade hörlurar kan ha gjort att han uppfatta saker lite annorlunda än hur det egentligen var. Funderat på det.

Tack för svar!

Folk är hatiska och kritiska mot andra men kräver att själva bli behandlade med respekt.

iakttagare

Äldre 2 May 13:49

#36

JeanBillie skrev 2012-12-22 18:11:26 följande:

Vi spenderar julhelgen på annan ort, på tåget på vägen hit är sonen glad och pratar mycket. Han är 4 år och ser fram emot att åka hem till mormor där vi inte varit sedan i November. Plötsligt kommer en kraftfull och arg röst från en stor man som ställt sig upp och vänt sig mot mig och säger "Kan du få tyst på din jävla ungjävel!"

Den här mannen kan inte vara mer än 37 och är enorm. Han beter sig hotfullt. Jag ställer mig genast upp och tar min son i försvar. Får ur mig frågan hur han kan tala så framför ett barn. Han säger att jag är en dålig förälder som inte kan uppfostra mitt barn, att han har betalat för tågresan precis som vi. Nu är det inte så att min son varken skrek eller sprang omkring, även fast jag inte tycker att ens sådant förtjänar hans hårda ord.

Jag blir avbruten varje gång jag försöker prata, men fick ur mig att jo hans föräldrar har ju gjort ett bra jobb. En kvinna står upp till mitt försvar vid ett par tillfällen. En ynkrygg till kille sitter med huvudet ner i hans mobil hela tiden. Min mors ögon fylldes med tårar hon kämpade med att hålla tillbaka. Min son som inte riktigt förstår allvaret pratade tillbaka emot han när jag gjorde det.

Jag var faktiskt rädd att han skulle slå min son och mig.

Under ungefär 10 minuter pågår detta, han säger ungjävel minst 6 gånger. Förklarat efteråt för min son att den där mannen inte har någon rätt att tala till barn och kvinnor på det sätter och att det är något fel på mannen.

Sonen lekte med flipsätena vid barnvagnsplatsen och ramla en gång på golvet. Inget jag anser vi förtjänade den behandlingen för.

När den här mannen var påväg mot dörrarna för att gå av säger en gammal man att det var bra gjort till honom varav den här mannen ger honom en klapp på axeln. Mannen vänder sig sen till kvinnan som stod upp för mig och min son och säger "Kan man inte ens säga till någon utan att någon lägger sig i", hennes svar uppfattar jag inte.

Vi gick av på samma hållplats och jag känner mig faktiskt otrygg.

Det här känns jobbigt, måste jag erkänna, fast jag försöker gå vidare. Tänkte att det kanske därför kan hjälpa mig att dela med mig att upplevelsen här. Undrar vad ni som läser detta har för synpunkt.

Överdriver jag? Borde jag bara strunta i detta?

Vet inte om jag har lagt posten i rätt kategori, valde det jag kände passade bäst.

Mannen är störd i huvudet

iakttagare

Äldre 2 May 13:53

#37

JeanBillie skrev 2012-12-22 18:11:26 följande:

Vi spenderar julhelgen på annan ort, på tåget på vägen hit är sonen glad och pratar mycket. Han är 4 år och ser fram emot att åka hem till mormor där vi inte varit sedan i November. Plötsligt kommer en kraftfull och arg röst från en stor man som ställt sig upp och vänt sig mot mig och säger "Kan du få tyst på din jävla ungjävel!"

Den här mannen kan inte vara mer än 37 och är enorm. Han beter sig hotfullt. Jag ställer mig genast upp och tar min son i försvar. Får ur mig frågan hur han kan tala så framför ett barn. Han säger att jag är en dålig förälder som inte kan uppfostra mitt barn, att han har betalat för tågresan precis som vi. Nu är det inte så att min son varken skrek eller sprang omkring, även fast jag inte tycker att ens sådant förtjänar hans hårda ord.

Jag blir avbruten varje gång jag försöker prata, men fick ur mig att jo hans föräldrar har ju gjort ett bra jobb. En kvinna står upp till mitt försvar vid ett par tillfällen. En ynkrygg till kille sitter med huvudet ner i hans mobil hela tiden. Min mors ögon fylldes med tårar hon kämpade med att hålla tillbaka. Min son som inte riktigt förstår allvaret pratade tillbaka emot han när jag gjorde det.

Jag var faktiskt rädd att han skulle slå min son och mig.

Under ungefär 10 minuter pågår detta, han säger ungjävel minst 6 gånger. Förklarat efteråt för min son att den där mannen inte har någon rätt att tala till barn och kvinnor på det sätter och att det är något fel på mannen.

Sonen lekte med flipsätena vid barnvagnsplatsen och ramla en gång på golvet. Inget jag anser vi förtjänade den behandlingen för.

När den här mannen var påväg mot dörrarna för att gå av säger en gammal man att det var bra gjort till honom varav den här mannen ger honom en klapp på axeln. Mannen vänder sig sen till kvinnan som stod upp för mig och min son och säger "Kan man inte ens säga till någon utan att någon lägger sig i", hennes svar uppfattar jag inte.

Vi gick av på samma hållplats och jag känner mig faktiskt otrygg.

Det här känns jobbigt, måste jag erkänna, fast jag försöker gå vidare. Tänkte att det kanske därför kan hjälpa mig att dela med mig att upplevelsen här. Undrar vad ni som läser detta har för synpunkt.

Överdriver jag? Borde jag bara strunta i detta?

Vet inte om jag har lagt posten i rätt kategori, valde det jag kände passade bäst.

Som jag sa: gubbjäkeln var och är störd än i denna dag. Han uppförde sig som en barnhatare.

Hotfull mot min son och mig

INNEHÅLL