Jag är ensamstående mamma på heltid.
Barnets pappa är oengagerad och bor drygt en timmes bilfärd från oss.
Vi har gemensam vårdnad.
Barnet ifråga är född aug-2003.
Barnet träffar inte pappan regelbundet.
Senaste tillfället de sågs var några veckor efter födelsedagen.
Han skriver aldrig på flyttanmälningar eller barnomsorgsansökningar..
Hur lätt är det att få ensam vårdnad i mitt fall?
Jag tycker att du ska ta upp vårdnadsfrågan i tr. Att du och fadern har gemensam vårdnad är verkligen inte (längre) till barnets fördel.
Och vad i hela helv... är det för bitter attityd i denna tråden?? (Nu syftar jag inte på ts)
Tack "Nyan"
Jag kan berätta att jag har ett arbete som kräver att jag jobbar på obekväm arbetstid. Än så länge är barnomsorg på obekväm arbetstid inte lagstadgad. Det innebär att barn vars föräldrar är i behov av barnomsorg på obekväm arbetstid måste ansöka om förlängning var 6:e månad. Kommunen beviljar barnomsorg på obekväm arbetstid 6 månader i taget, sen måste man ansöka om förlängning.
Skriver inte båda vårdnadshavarna under, så godkänns inte ansökan.
I mitt fall är det bara jag som nyttjar och betalar för den och all barnomsorg..
Förklara vad du menar med att för umgänge behöver man inte kunna samtala...
Följa domen och var tyst?
I domen står det specifika platsangivelser, där överlämningar ska ske..
Pappan ska lämna tillbaka barnet på ett ställe som ligger 4,5 mil härifrån där barnet och jag bor.
pappan har ett ansvar han med o det är att se till att han engagera sig i barnets liv.. TS ansvar är att se till sitt barns bästa o lyssna på vad barnet vill..o om nu hennes barn sagt att pappa nyps o sånt så ska hon inte lyssna då? vad hade du gjort i hennes situation? skickat iväg ungen trots vägran o allt?
han verkar inte bry sig.. visst han vill träffa ungen men inte med ts i samma rum men han borde ändå kämpa o bry sig lite mer om sitt barn
Men herregud vilken bitter tråd. Bryr man sig om sitt barn kommer man väl dit i vart fall?! Och han har inte träffat sedan augusti.. Det är inte enbart TS ansvar, det är lika mycket pappans. Vill barnet ha med mamman så får tammetusan föräldrarna svälja sin stolthet och faktiskt umgås tillsammans. Vad menar ni, ska pappan släpa med barnet för att få ha umgänge.
Trodde man skulle prata ur ett barnperspektiv, det gör ju inte ni i tråden. Det jag undrar över är om pappan försöker hämta barnet ens? Tycker att du ska lämna in en stämning TS för att få till förändring.
God Jul på er allesammans!
Lagen är knepig och motsägelsefull...
Man ska i alla lägen skydda sina barn även mot den andre föräldern, samtidigt som man inte får försvåra umgänget.
Jag tycker att familjebalken är en föräldrabalk, inte mycket som står där om barnperspektivet, det gör mig så ledsen.
Jag sätter mitt barn i fokus, alltid i första rummet.
I praktiken har jag redan ensam vårdnad om barnet, men juridiskt inte.
Pappan till barnet har absolut inget emot att träffa mig och umgås med mig, tvärtom!
Han tycker det var supertrevligt sist, tycker vi ska komma och hälsa på fler gånger. Han tom skickar små kärleksförklaringar till mig trots att han har en fästmö och ett barn tillsammans med henne.
Det är snart 10 år sen vi separerade...
Jag känner mig obekväm med detta givetvis, men ställer upp på att vara med vid umgängena för barnets skull.
Jag har all anledning att tro att en del av de bittra kommentarerna här inne kommer från föräldrar som inte har så bra kontakt med era barn.
Alla föräldrar har ett föräldraansvar, var och en ansvarar för sin relation till sitt barn!
Pappan försöker inte ens komma hit och hämta barnet, han hör aldrig av sig och undrar om umgänge. Han gör ingenting!
I domen står det att jag ska avlämna barnet vid en specifik plats och klockslag, men domen är ju bara en "guide". Föräldrar kan när som helst komma överens om annat, vill man kan man komma överens om nya avtal på familjerätten..
Om han verkligen ville ha ett umgänge med sitt barn skulle han anstränga sig mer än vad han gör.
Det är ju jag som får i uppdrag av barnet att ordna umgänge när barnet vill..
Det är ju det som är grejen, att han inte är vuxen och tar sitt ansvar. Det kan inte jag stå till svars för.
Men det jag undrar är om hans val att inte agera i någon form för att underlätta för vårt barn kan leda till att jag får ensam vårdnad?
Jag är för det mesta hemma, vill han träffa barnet får han göra det. Men inte bara på sina villkor, han måste lyssna till vad barnet vill oxå..
Det är ju så att det är barnen som har rätt att träffa sina båda föräldrar, inte någon sorts föräldrarätt..