Hemsk 5 åring... vad är det som händer?

Det där med väldigt svårt att ge sig känner jag mer än väl igen på min 6-åring.

Allt är liksom orättvist, allt ska vara på hans villkor och han ska inte ge sig, inte på en fläck.

Man får markera ändå, vi har haft såhär i ett halvår och jag har gjort djäkligt klart för min son att han får bli arg på mig, han får tycka jag är pest och pina och han får tycka livet är orättvist. Det han inte får göra är att slå brorsan eller ha sönder saker. Punkt.

Jag har hotat med att tömma hans rum på allt utom hans säng om han kastar sönder sina leksaker när han blir sådär tokarg och det har bitit, än har jag inte hotat med något jag inte uppfyllt så det har tagit skruv. Men då gäller det ju att barnen vet att man menar det man säger.

Men överlag, tålamod, tålamod och tålamod. Tala om för barnet att arg är ok, men vissa saker är absolut inte ok. Skriker han och lever rövare på dagis be någon i pesonalen be honom dämpa sig. Det biter alltid 100 ggr bättre om det inte är föräldern som säger till. Flippar mina barn i affären brukar jag fråga dem om de tror att de andra vill höra på allt skrik och ibland säger de ja och då säger jag att vi kan gå och fråga den där tanten/gubben där borta vad hon tycker om skrikande barn och då brukar de bli knäpp tysta. Det är riktigt, ruskigt effektivt :)

Jag säger åt mina att är de så arga så de måste skrika så får de göra det i bastun. Då brukar det sällan vara så intressant längre. Går de inte dit självmant bär jag så länge de skriker. Jag är överlag rätt fysisk med mina barn på så sätt att om de vägrar så bär jag. Jag argumenterar inte om påklädning. Klär de sig inte bär jag ut dem i bilen utan ytterkläder och nu är det kallt. Jag slösar inte energi på att tjata. Jag talar om vad som gäller och så gör jag ändå även om de inte gjort som jag sagt.

Låter som min dotter...hon får fruktansvärda utbrott och kan ligga och gallskrika i uppåt en timme!!! Hon blir fem i mars men detta är inte nåt nytt hon har varit såhär till och från sen hon var två. Jag tror jag var likadan som liten. Jag tycker inte det år nåt fel i att erbjuda dem något för att avleda, lite beroende på situationen. Jag tror det är jobbigt för dem också och att de liksom inte själva kan ta sig ur sitt utbrott. Vi brukar låta henne skrika och med jämna mellanrum försöka avleda. Om hon ligger på golvet och sparkar så vi e rädda att hon ska skada sig själv brukar vi hålla fast henne och prata lugnande. Efteråt är vi noga med att prata om avlad som hände, att man får vara arg men inte skrika/slåss etc. Svårt är det, men du är inte ensam.

Det skulle ha kunnat vart jag som skrivit! Sitter i soffan med JORDENS SÄMSTA SAMVETE för att jag och äldsta sonen rök ihop det sista vi gjorde innan han gick och la sig :( Han har också jäämt vart krävande! Myror i brallan, svårt att koncentrera sig! Jag MÅSTE ringa BVC och be om hjälp! Han tar knäcken på mig snart :( man känner sig helt värdelös!!!

Intressant tråd. Fler tips!

Vi kan inte leva ett normalt liv. Vår dotter äger oss. Hon styr allt. vägrar allt. sover typ ingen för hon vill tjafsa om allt. Vi vill sätta hårt mot hårt och typ ta bort maten när hon inte äter. lyfta in henne i sitt rum när hon gör dumma saker. Men .... det hjälper ju inte. Vi kan ju inte låsa in henne eller ta i hårdare än vad vi gör.

Det går liksom inte in,......................... 

Jag tycker att cosinus har helt rätt! Håller med dig totalt!

Karriärmamman, hur gammal är din dotter?

vad är det som inte hjälper?

Ni tar ju bort maten om hon inte äter (som du säger). Hur blir det då vid nästa måltiden?