Hemsk 5 åring... vad är det som händer?

Det där med väldigt svårt att ge sig känner jag mer än väl igen på min 6-åring.

Allt är liksom orättvist, allt ska vara på hans villkor och han ska inte ge sig, inte på en fläck.

Man får markera ändå, vi har haft såhär i ett halvår och jag har gjort djäkligt klart för min son att han får bli arg på mig, han får tycka jag är pest och pina och han får tycka livet är orättvist. Det han inte får göra är att slå brorsan eller ha sönder saker. Punkt.

Jag har hotat med att tömma hans rum på allt utom hans säng om han kastar sönder sina leksaker när han blir sådär tokarg och det har bitit, än har jag inte hotat med något jag inte uppfyllt så det har tagit skruv. Men då gäller det ju att barnen vet att man menar det man säger.

Men överlag, tålamod, tålamod och tålamod. Tala om för barnet att arg är ok, men vissa saker är absolut inte ok. Skriker han och lever rövare på dagis be någon i pesonalen be honom dämpa sig. Det biter alltid 100 ggr bättre om det inte är föräldern som säger till. Flippar mina barn i affären brukar jag fråga dem om de tror att de andra vill höra på allt skrik och ibland säger de ja och då säger jag att vi kan gå och fråga den där tanten/gubben där borta vad hon tycker om skrikande barn och då brukar de bli knäpp tysta. Det är riktigt, ruskigt effektivt :)

Jag säger åt mina att är de så arga så de måste skrika så får de göra det i bastun. Då brukar det sällan vara så intressant längre. Går de inte dit självmant bär jag så länge de skriker. Jag är överlag rätt fysisk med mina barn på så sätt att om de vägrar så bär jag. Jag argumenterar inte om påklädning. Klär de sig inte bär jag ut dem i bilen utan ytterkläder och nu är det kallt. Jag slösar inte energi på att tjata. Jag talar om vad som gäller och så gör jag ändå även om de inte gjort som jag sagt.