Anonym (!) skrev 2012-09-17 18:56:49 följande:
Jag förstår vad du menar. Självklart måste man se till att barnet får umgänge MEN man har faktiskt ett liv också och man måste försöka få ihop vardagen också och kan pappan bara när det passar honom så är det inte riktigt genomförbart i praktiken alla gånger.
Det är lätt att sitta här bakom en dator och säga "barnet ska alltid gå först och nu försvårar du umgänge!" osv
Jag är rätt trött på alla här på fl som ALLTID och då menar jag ALLTID tror att mammor som är separerade med barn är ute efter att jävlas. Ska ta barnen ifrån den stackars pappan!! Buhu!
Spelar ingen roll vad en separerad mamma med barn skriver här på fl för det är ALLTID så synd om pappan och han ska minsann ha rätt till sina barn!!
Men så är inte alltid fallet.
Det är MÅNGA av oss separerade mammor här som kämpar varje dag för att försöka få ihop en vardag och sedan kommer pappan och tror att han kan komma och gå som han vill. Det är inte det bästa för barnet oftast, säger inte alltid, men oftast är ett genomtänkt och regelbundet umgänge att föredra.
Ibland kanske pappan också måste offra något för att få träffa sitt barn. Den separerade mamman ska alltid vända ut och in på sig själv för att pappan ska få träffa barnet när som helst det passar honom (ja nu generaliserar jag såklart men på fl känns det som detta är mer regel än undantag)
Jag förstår ts som vill ha någon slags struktur i umgänget både för barnets men även för hennes skull.
Hur långt i förväg har han schema?Och hur många veckor är varje schemaperiod?
Jag förstår att det inte är så skoj att ändra umgängestid var och varannan vecka. Det tror jag inte är bra för barnet heller.
Jag utgår från min situation nu och den kan givetvis vara helt fel men mina barn mådde PISS när det var lite här och där och de aldrig visste vart de skulle sova, vem som skulle hämta mm mm.
Så pappan och jag har kommit överens om ett mer sällan umgänge MEN regelbundet och organiserat så barnen vet vart de ska vara och vem som ska hämta. ALLA mår MYCKET bättre av detta och ärligt talat så är umgänget inte alltid för barnens bästa utan det är föräldrarna som ska stå där och få "rätten till sitt barn" som egentligen inte finns.
Nu låter jag arg men det är jag inte, blir bara otroligt ledsen på ALLA trådar här på fl där man läser om mammor som har bekymmer med pappor som inte är engagerade och tillbaka får de bara skit att mammorna är ego och vill ta barnen ifrån dem. Ni anar inte hur mkt många mammor här på fl fightas för att barnet ska få ett bra och regelbundet umgänge med sina pappor och inte på pappornas villkor och INTE på mammornas, utan på barnets!
Åh en som sätter ord på vad jag också har upptäckt här inne på FL.
Känner mig påhoppad utifrån vad som skrivits och att jag bara är ute efter att sabotera... väldigt tragiskt att det uppfattas så! För fallet är absolut inte så och ja det är jag som fått ta skit på samarbetssamtal, hot från x:ets närståend, blivit förtalad i Tingsrätten, rejält sol och vårad och ja jag kan fortsätta.... MEN det är jag som tagit initiativ till samarbetssamtal från början - men det avböjdes från x:et. Det är jag som ställt upp med att ändra fram och tillbaka och nu när jag känner att det är stopp. Så blir jag påhoppad och ifrågasatt.
I stället för att komma med något konstruktivt
