Mannen hotar mig

Det later orovackande, har du fragat honom varfor han hela tiden maste ha bekraftelse? vad hander om du inte ger det? jag menar, hur borjar braken kring det?

Du har rätt till hälften av vad som är inköpt för gemensamt bruk, efter att ev. lån är avdragna.

Som gifta utan nåt äktenskapsförord, så har du rätt till hälften av allt, oavsett vilket konto lånen är betalda ifrån. Men eftersom du inte avser att lämna honom pga. barnet, så spelar det ju i dagsläget ingen roll.

Om jag förutsätter att ni inte har äktensakpsförord så ingår allt, dvs det han äger, det du äger och gemsnammt, i bodelningen. Ni ska ha liket mycket från den högen vid en skiljmässa.

Så där var mitt ex. Han har nu fått en diagnos, psykopat. Det var ingen lätt sak att bli av med honom. Nu säger jag inte att din man är psykopat men han har iaf nåt problem.

Självklart har du rätt till hälften om ni inte har papper på annat. Nu är ju inte din man av den typen att det gynnar dig att bråka. Kan ju dock va bra för dig att känna till. Hur du ska ha barnet är inte upp till honom att bestämma. Finns hjälp för sånt där.

låter som om han har ett otroligt dåligt självförtroende om han tror han måste konkurrera med barnen om din kärlek. Och att börja ta upp hur det blir om ni skulle skiljas, det är inte precis rätta sättet för att få dig att trivas.

hur är han som pappa? Konkurrera han med barnen på andra sätt?

Tack för alla svar! Jag tänkte väl att jag hade rätt till hälften...men det är så sant att det är ju inte aktuellt just nu, men man vill ju i varje fall veta sina rättigheter, när det slängs i ansiktet på en. Bråken kan börja på olika sätt. Det är absolut värst om han är onykter. Han är en jättebra pappa till vårt gemensamma barn, och är helt ok mot mina sedan tidigare, men när de inte hör, så förstår jag att han inte alls tycker om min son, som är väldigt lika sin pappa till både sätt och utseende. En gång t ex  under en semester resa, råkade jag säga min äldsta sons namn till vårat gemensamma barn, och då blev han helt hysterisk och började gapa om att det var honom jag tänkte på (alltså sonen), och sedan fick jag en knuff så jag flög över hela rummet, med en tjusig blåslagen höft att dölja vid poolen nästa dag.. Han vill att jag ska älska vårat gemensamma barn mer än mina andra, för att han menar att honom är ju HAN pappa till, och inte "den där andra "idioten". Jag älskar mina barn precis lika mycket, det kan han aldrig ta ifrån mig. Han blir väldigt arg om jag pratar med mina andra barns pappa i telefonen. Till saken hör att jag inte har några problem med deras pappa alls. Det var en sk lycklig separation, och jag tycker att han är trevlig och ser bra ut, men jag vill ju inte leva med honom. Min man har fått höra ända sedan vi träffades att jag är "för snygg" för honom. Det kan ju inte vara så himla kul att höra, men jag har ju aldrig vikt från hans sida. Det problemet ledde för övrigt till att vi slutade att gå ut, vilket var 5 år sedan. jag bor i min mans stad, långt från mina gamla vänner. Jag har inga vänner här. De han hade när vi träffades, har han brytit med, av olika anledningar, men "givetvis" så var ju hälften kära i mig enligt honom...suck.. Jag gör allt han ber om, men det är nästan outhärdligt nu. Han vill t ex att jag riktigt ska springa emot honom och ge honom en puss så fort han kommer hem. Gör jag inte det, så börjar han sura direkt, och muttra över att jag minsann inte verkar ha saknat honom ett dugg! Ja vad ska man säga? Ingenting som någon kan göra något åt. Det är ju min egen dumma självskapade situation förstås! Men tack för alla inlägg, och jag fick i varje fall skriva av mig lite frustration. Tack.

Hej trådstartaren,

jag tycker du skall ta kontakt med någon professionell och prata om dina problem. Ev ringa en kvinnorjour och bara prata och få råd och tips! Har för mig att det inte skall synas på teleräkningen att man ringt dem. Jag tycker det låter som han inte är riktigt frisk... Känner hur han försöker avskärma dig från resten av världen. Det bådar inte gott. Vill inte skrämma dig men levde själv i ett sjukt förhållande i 10 år. Hoppades ständigt på att det skulle blir bättre och försökte vara till lags och ja hela alltet. Det var så psykiskt påfrestande att jag tillslut tänkte att antingen tar jag livet av mig eller så måste jag gå hur svårt det än är. Vi hade tre gemensamma barn. Han blev ännu hotfullare och slagen och kränkningarna blev bara värre, tillslut fick han besöksförbud och nu har vi skyddad adress men jag är mycket lycligare nu än jag var då. Tror man måste nå botten för att komma till insikt. Att han knuffat dig en gånge betyder inte att det är sista gången! Vill inte råda dig till att gå men fundera på om det är såhär du vil leva? Du skriver själv att du älskade honom jättemycket förut... En sak jag vill råda dig till som är jätteviktigt!! Skriv upp ALLTING han gör! ALLT!! Minsta lilla knuff, kränkning, hot! Allt!! Skriv gärna dagbok! Man vet aldrig hur framtiden ser ut men blir det att ni tillslut går skilda vägar ja då har du anteckningar som stöder dig! Annars står ord mot ord! Ta gärna foton av dina skador också!! Helst av en doktor!! Det är jätteviktigt!! Jag hade ca 15 dagböcker att gå igenom när jag satt i polisföhör och två telefoner proppfulla med sms hot. Det hjälpte inte, han gick fri iallafall... jag fick dock ensam vårdnad!

Hoppas du har någon att prata med!!
Stor styrkekram/Helena