Låter ni andra mata?

Ni som inte vill att andra ska göra det pga det här med närhet osv.
Jag är lite nyfiken. Vad är det ni är rädda för? Vad tror ni händer om någon annan matar ert barn någon enstaka gång då och då?
Dygnet har 24 timmar och jag tror ju då inte att bebisen mår dåligt eller far illa av att någon annan tillbringar lite tid med bebisen, har närhet och matar den i 20 minuter på alla dessa timmar!?
Man har ju inte bara närhet och kontakt med barnet när det får mat.

Missolsson!
Jag kan ju bara svara för mig själv! Men eftersom att jag inte kunde amma, och det kändes väldigt ledsamt och tråkigt så tyckte jag att det var viktigt att jag eller sambon skötte den delen i början! Man kan ju vända på det som du skriver också att det är ju 24 timmar på ett dygn och den lilla studen som jag matar så kan jag ju få göra det och dom andra kan gosa med bebisen innan och efter det! För om man ammar är det ju självklart att mamman sköter matbiten, och det är ju inte bara mat.alla gånger, det handlar ju om att ge trygghet och närhet att man som mamma kan trösta barnet! Det är samma om Alvin skriker, då låter jag gärna ingen annan försöka utan då får han komma till mig! Nu är det ju inte lika "strikt" för han är snart 6 månader och nu väljer han själv när han vill till mamma med att sträcka sig efter mig, men jag tyckte det var viktigt för mig iaf! :)

Aha ok jag tycker iofs inte det är en "liten" stund man matar sitt barn då jag ammat eller gett flaskan varannan till var tredje timme sedan jag fick honom men det är såklart olika hur ofta de äter men de flesta barn äter ju så pass ofta de första månaderna 

Jag är tvärtom, tycker INTE det är självklart att mamman "sköter" matningen bara för att hon ammar. Det är så gammal och förleget för mig.
För mig är det lika viktigt att maken hjälper till med den biten och tex min mamma som passar honom ibland och som vi träffar väldigt mycket är delaktig i matningen just för att slippa att barnet blir så himla mammigt senare.

Alltså pappan kan ju såklart inte amma hehe men du fattar vad jag menar(pappan och mormorn tex ger såklart bröstmjölken på flaska till barnet) Blev lite konstigt

Okej ja jag förstår. Det är olika det där. Min sambo hjälper ju självklart till och min mamma fick också mata någon gång. Men jag skötte det oftast! Tex om vi var på kalas där det var flera släktingar med, hade en fått mata så vill ju "alla andra" också göra det. Men var vi med min mamma bara jag och Alvin så fick hon ju självklart göra det om hon frågade! Men sambon satt med honom i knät när vi var hos hans familj, så skulle Alvin äta, då frågade faster får jag ge mat och jag stod i köket då säger min sambo absolut, så då fick hon ge nästa gång skulle farmorn ge och sen farfar så då sa jag nej alltså nu har faster fått ge ett mål så då sköter vi resten! Då var han ungefär 4 veckor! Så därför tyckte jag att det var bättre att vi skötte det så inte hela släkten skulle mata honom titt som tätt! Svårt att förklara vad jag menar men det kändes bara fel för mig. Men det kanske är så med första barnet bara. Brukar ju sägas så! ;)

Det är så jag upplever det också, att får en så vill ju alla, och det blir lätt fler matningar än man tänkt sig, och, som jag skrev tidigare, så har vi ingen så nära, som barnet dagligen eller flera gånger i veckan, som kommer att bli en primär anknytningsperson. Det är alltså bara jag och pappan.Nu sover ju de flesta spädbarn minst halva dygnet så då blir det 12 timmar kvar om man inte samsover, vilket vi inte gör, och samsovning är kanske inte heller aktiv närhet på det sättet.

Nej, man har inte bara närhet och kontakt när barnet får mat. I början ville min dotter ligga i famnen konstant, men sedan hon var ca två månader vill hon göra mycket annat också, inte ligga så mycket, utan snarare sitta på mina knän och skoja, ligga på ett täcke på golvet, gymma, sitta i babysittern.... Så matstunden är definitivt en av de stunder då vi är närmast (bad, massage och nattning hör dit också men hon somnar vanligen när hon äter). Jag tror inte alls barnet far illa om någon annan än de primära anknytningspersonerna matar någon enstaka gång men det blir lätt fler och jag vill verkligen ta vara på de stunder av närhet som finns. 

Så var det för mig också, eller jag har ammat lite men fick inte upp mjölkproduktionen så bra alls. Var liksom du väldigt ledsen över det och det är säkert en bidragande orsak till att jag tycker det känns extra viktigt att flaskmata själv (eller att pappan gör det).

Förstår inte heller. Jättekonstigt!

Klart att man vill använda de tillfällena till anknytning.

Inte alls konstigt.
Har du en bebis som vill äta väldigt ofta eller har kolik (min har velat ha varannan timme dygnet runt ganska länge nu, dvs jäkligt många tillfällen att knyta band med barnet) och du knappt hinner vila själv, gå på dass, göra mat, klippa gräset eller krama din make typ så kan jag lova dig att du inte tackar nej till hjälp med flaskmatningen någon enstaka gång när du är så jäkla trött och frustrerad så du bara vill gå och dö och du vet att maken inte kommer hem från jobbet förrän på fredagkvällen!
Tro mig, du tackar inte nej till hjälp då av en nära vän eller släkting om de vill hjälpa till att mata någon gång, det kan jag lova dig

Klart att man kan var i en sån situation att man behöver den avlastningen. Vår tjej äter inte så mycket på natten länge (3 mån), däremot väldigt mycket dag och kväll, men där räcker den med mig och pappan, vi hinner sköta oss själva och hemmet hyfsat på helgen och kvällarna när vi byts av, sen väljer vi bort en hel del sånt.

Men, självklart. I ditt fall var det ju en fördel att kunna låta andra mata.

Nej ingen annan än jag och pappan har gett flaska till vår dotter. Varför skulle vi låta vem som helst ta hand om henne bara för att amningen inte fungerade.

Ja vi lät fler mata barnen, typ mormor, farmor, morfar kanske gudmor någon gång. Ser inga som helst problem i det. 

Bara jag som matar här.

Bara jag och min man som matar. Dom stunderna ger jag inte bort gratis

Nix, inte heller när vi låg inlagda på neo, då var det jag eller maken som sondmatade nätterna igenom på bestämda klockslag. Sonen fortsatte äta dygnet runt med två timmars mellanrum i en bra bit över sex månader, sen började han hoppa över enstaka mål.

Nej, inte jag heller... förutom till pappan förstås, då kan det vara skönt att göra något annat en stund, tycker jag, särskilt när dottern var mindre (upp till 3,5 mån ungefär, nu är hon 4,5) och varje matning tog typ 1h för hon åt så långsamt och njöööt verkligen

Blev ni uppmuntrade till det på neo? Eller fick ni "ta för er"? 

Vi fick ta för oss, personalen var nog mer inriktad på att de lika gärna kunde sköta det på nätterna, men det kändes för viktigt för oss att börja jobba hårt på anknytningen redan då för att låta personalen sköta mat och liknande.

Det borde ju uppmuntras, men att de talar om att de gärna avlastar och hjälper till om föräldrarna känner att de behöver. Det kan ju säkert finnas föräldrar som är så chockade och osäkra i en sådan situation att de vill ha lite hjälp, eller att de har storasyskon hemma som de måste ta hand om också, tänker jag.