Hysterisk 1,5 åring!!!

Min flicka på 1,5 år har den senaste veckan blivit heeelt hysterisk, hon skriker (gråter så hon tappar andan typ) så fort nått inte är som hon vill att de ska va , hon kan sitta på golvet å leka jättefint men så kanske hon tappar en leksak eller trycker på fel knapp så flyger leksaken all världens väg å hon slänger sig bakåt å dunkar huvet i golvet gång på gång å skriker som om hon höll på å dö..

hon vaknar på natten å smågråter , ändå tills jag ska se vad som är fel då börjar hon hylskrika och när jag ska ta upp å trösta så slår hon, sparkar, skriker och till och med bits !! å hon har aldrig vart en bitare..

detta har pågått sen natt till tisdag, då hennes pappa åkte å jobba, kan det va så att hon saknar honom ?
han hade ju långhelg å var hemma från tor-mån natt i helgen kanske vänjde hon sig med att han var hemma ?
eller är det nån fas ? hon skriker alltså heeela tiden :/

nån som har vart med om nått liknande som har tips på hur jag kan göra för att de ska bli bättre ?

vanligt vis är hon en ganska lugn tjej, kan få nått utbrott då och då, men inte såhär !!

jag har panik, kan inte trösta henne för då blir det bara värre och jag känner att jag inte orkar mer nu..
och jag undrar hur mitt lilla hjärta mår <3 kan ju inte fråga henne :/

jenjen79

Äldre 22 Apr 09:22

#1

Jag har också en 1,5-åring som blivit helt galen de senaste dagarna. Särskilt på nätterna, då vaknar han och är helt hysterisk och skriker sen otröstligt (och argt!) i uppåt en timme. I natt hade han två såna utbrott.

Det går inte att lugna honom då. Han blir helt stel i kroppen och man får inte bära honom, men han vill inte heller vara själv eller släppas ner på golvet. Då sjunker han ihop och grinar ännu mer.

Jag vet faktiskt inte vad vi ska göra för att det åtminstone ska gå fortare över...! Hur går det för er?

För vår del tror jag att det har att göra med att jag var borta med jobbet över tre nätter, för det här började när jag kommit hem. Han var JÄTTEarg på mig när jag kom hem, och hade ett riktigt utbrott då. Så har han inte varit innan, och jag hoppas det går över snart. Jag försöker ju vara med honom så mycket det bara går nu när jag är hemma.

skogsvitter

Äldre 22 Apr 09:46

#2

Ni borde självklart kontakta vc först så att de kan utesluta fysiska problem. Det kan ju vara så att hon har ont.

I övrigt låter det som att hon hamnat i utvecklingsfasen som är vid 18 månader. Det är väldigt vanligt att de får utbrott av det här slaget, otröstliga och ofta är de okontaktbara under utbrottet. Inte alla vill/kan vara i famnen, men försök hålla dig nära och ge tröst när tillfälle finns.

Det är väldigt viktigt att man bekräftar dem i den här åldern, bekräftar att det är jobbigt för dem, att de blir arga, ledsna etc och visar att man ser och hör det. Kan ju trots allt vara pappans försvinnande som utlöst mycket frustration och då är det ju inte konstigt att det måste få utlopp på sådana här sätt. Så absolut kan det hänga ihop. Du kan ju gärna bekräfta det och säga att det är jobbigt att pappa åkte iväg igen osv.

Jag brukade ta med mina barn till sängen uppe för att vänta där tills de lugnat ner sig, erbjudit en famn och om det funkat har jag suttit med dem i famnen och bara hållit om dem tills det gått över.

Men som sagt, för säkerhets skull kan det vara bra att utesluta fysiska orsaker först.

ellinorrebecka

Äldre 24 Apr 14:22

#3

jenjen79 skrev 2012-04-22 09:22:41 följande:

Jag har också en 1,5-åring som blivit helt galen de senaste dagarna. Särskilt på nätterna, då vaknar han och är helt hysterisk och skriker sen otröstligt (och argt!) i uppåt en timme. I natt hade han två såna utbrott.

Det går inte att lugna honom då. Han blir helt stel i kroppen och man får inte bära honom, men han vill inte heller vara själv eller släppas ner på golvet. Då sjunker han ihop och grinar ännu mer.

Jag vet faktiskt inte vad vi ska göra för att det åtminstone ska gå fortare över...! Hur går det för er?

För vår del tror jag att det har att göra med att jag var borta med jobbet över tre nätter, för det här började när jag kommit hem. Han var JÄTTEarg på mig när jag kom hem, och hade ett riktigt utbrott då. Så har han inte varit innan, och jag hoppas det går över snart. Jag försöker ju vara med honom så mycket det bara går nu när jag är hemma.

Ja de var precis så min tjej var också men de gick över förra veckan, så det höll på nästan en vecka men vet fortfarande inte vad som var fel.. men de var en riktigt ångestfylld vecka , har de gått över för din pojk än ?

kan ju säga att när tjejen plötsligt efter en natts sömn sken upp som en sol när jag hämtade henne i hennes rum blev jag 20 kg lättare :))) hoppas de löser sig för er med :)

ellinorrebecka

Äldre 24 Apr 14:24

#4

skogsvitter skrev 2012-04-22 09:46:22 följande:

Ni borde självklart kontakta vc först så att de kan utesluta fysiska problem. Det kan ju vara så att hon har ont.

I övrigt låter det som att hon hamnat i utvecklingsfasen som är vid 18 månader. Det är väldigt vanligt att de får utbrott av det här slaget, otröstliga och ofta är de okontaktbara under utbrottet. Inte alla vill/kan vara i famnen, men försök hålla dig nära och ge tröst när tillfälle finns.

Det är väldigt viktigt att man bekräftar dem i den här åldern, bekräftar att det är jobbigt för dem, att de blir arga, ledsna etc och visar att man ser och hör det. Kan ju trots allt vara pappans försvinnande som utlöst mycket frustration och då är det ju inte konstigt att det måste få utlopp på sådana här sätt. Så absolut kan det hänga ihop. Du kan ju gärna bekräfta det och säga att det är jobbigt att pappa åkte iväg igen osv.

Jag brukade ta med mina barn till sängen uppe för att vänta där tills de lugnat ner sig, erbjudit en famn och om det funkat har jag suttit med dem i famnen och bara hållit om dem tills det gått över.

Men som sagt, för säkerhets skull kan det vara bra att utesluta fysiska orsaker först.

Funderade på det, men visste inte riktigt vad jag skulle säga ? kan man verkligen gå dit för "enbart" gråtande ?
eller ja.. de borde man dom små kan ju inte säga vart dom har ont..

nu har de iaf gått över som tur är :)

skogsvitter

Äldre 24 Apr 16:34

#5

ellinorrebecka skrev 2012-04-24 14:24:24 följande:

Funderade på det, men visste inte riktigt vad jag skulle säga ? kan man verkligen gå dit för "enbart" gråtande ?
eller ja.. de borde man dom små kan ju inte säga vart dom har ont..

nu har de iaf gått över som tur är :)

Det är väl klart att man kan! Det absolut viktigaste sjukdomssymptomet är ju just om de är ledsna och skriker hela dagen! Då förutsätter man ju naturligtvis att något är fel, att barnet har ont. Öroninflammation är ju klassiskt och visar sig ofta bara på just det här sättet! Om det redan gått över på bara en vecka så var det garanterat en fysisk orsak, Så då kan det ju vara ganska skönt att få reda på vad genom en läkare. Även om man kanske inte kan göra så mycket vissa gånger så är det ju skönt bara det att man vet. Och ofta underlättar ju åtminstone lite om man kommer på att man tex kan ge alvedon.

Lor

Äldre 29 Jan 21:14

#6

Hej

Du är inte ensam om det. Det händer samma sak med vår lilla dotter på 1,5 år. Precis likadant!

Vi blir så rädda och vet inte vad vi ska göra. Ikväll skrek hon i en halv timme tills hon höll på att somna, gråtande. Till slut fick jag ta henne i famnen och då somnade hon. Jag lyckades hålla henne i famnen bara för att hon var för trött.

Det har hänt att hon gjorde så mitt på natten ett par gånger, så att min man fick ta henne och gick i huset i andra rum tills hon lugnade ner dig.

Hon är väldigt lugnt barn annars, väldig smart och förstående. Vet inte vad som händer med henne just nu. Kanske en ny utvecklings fas?

Meriall

Äldre 31 Jan 19:54

#7

Lor skrev 2018-01-29 21:14:04 följande:

Hej

Du är inte ensam om det. Det händer samma sak med vår lilla dotter på 1,5 år. Precis likadant!

Vi blir så rädda och vet inte vad vi ska göra. Ikväll skrek hon i en halv timme tills hon höll på att somna, gråtande. Till slut fick jag ta henne i famnen och då somnade hon. Jag lyckades hålla henne i famnen bara för att hon var för trött.

Det har hänt att hon gjorde så mitt på natten ett par gånger, så att min man fick ta henne och gick i huset i andra rum tills hon lugnade ner dig.

Hon är väldigt lugnt barn annars, väldig smart och förstående. Vet inte vad som händer med henne just nu. Kanske en ny utvecklings fas?

Nattskräck? Barn som vaknar plötsligt och är hysteriska och otröstliga och inte vill vara i famnen.

Hysterisk 1,5 åring!!!

INNEHÅLL