22 år & fått veta att min pappa kanske inte är min pappa biologiskt, hur gör man DNA test?!

Men ni kan väl göra ett privat dna-test? Det beskedet måste du väl inte berätta för någon?

Vart kan man göra detta? & är det ett säkert test?

googla på dna-test ( sidor skrivna på svenska)   Här kommer en   pappatest.se/fragor.php

Det kostar lite men det kanske det är värt?

Är du över 18 behöver ingen veta att du gjort testet förutom den du jämförs med. Detta test sker antingen med salivprov eller blodprov. Går även på fler sett.

Lycka till 

Tack för länken MINST

Kan man inte ringa någon klinik eller så?
Det som var ett sammanträffande är att jag ska till "systerns" stad nu nästa helg & skulle man då kunna gå till någon som gör det på en på samma gång utan att man ska behöva beställa & skicka?? Annars får jag skicka efter redan imorgon så jag har det med mig nu när jag ska passa på att träffa henne. Annars är det 5 timmar emellan oss så är inte då så lätt att bara träffas när som helst.

Går väl att göra på vanliga sjukhus?  Eller vårdcentralen.

Googla på så kanske du hittar något mer som passar er bättre. Men behöver ni träffas för att göra testet. Det går kanske bra att skicka det mellan er annars?

Jaså? Ja jag ska ringa familjerätten imorgon, de borde ju ha koll på detta??Har försökt.. Mitt huvud känns som det har slagit i en vägg tusen gånger.
Tänker på detta hela tiden. Fruktansvärt jobbigt...

& så känns det som att jag går bakom pappas rygg om jag inte säger vad jag vet.
Tänk om jag får jättebra kontakt med dem som är min släkt biologiskt, ska jag ha ett "dubbel" liv då utan att säga något om dem?

Massa frågor som snurrar runt.

Detta händer inte än själv, utan detta är sådant man läser om eller ser på film

Samma sak har hänt mig förutom att han är i livet och att jag inte tagit kontakt med min biologiska släkt. Att jag inte tagit kontakt är just för att jag vill skona min pappa, han vet inte vad jag vet. Jag känner också ett behov av ta kontakt men vill inte riva upp och förstöra för min pappa. Hur är kontakten med din mamma? Jag bröt helt med min mamma och har inte pratat med henne på 1 1/2 år.

Åh. Då är vi i liknande sits!!
Jag är inte arg på min mamma, eller ja, lite men inte så att jag skulle kunna bryta.

Hur fick du veta det?
Jag vill ta ett dna prov då mamma inte kan ge mig ett säkert svar, jag vet inte för att det är för att "skona" sig själv.. Lättare att liksom "leka dum"..

Jag känner såhär, jag är fortfarande ung, två av syskonen har jag kontakt med nu & de vill träffa mig & de är bara 12 & 14 år äldre, de har barn i samma åldrar som mina. De tycker det är roligt & vill gärna träffa mig oavsett då jag ändå betydde väldigt mycket för deras pappa..

Det är nu man kanske skulle kunna bygga upp en riktigt fin relation, & min pappa behöver inte ens veta något då vi bara träffas ca 6 timmar var 2-3 månad. ( han är en ensamvarg & vill aldrig hitta på något, vi har inget gemensamt. Men jag & barnen betyder ändå väldigt mkt för honom & han är så stolt över oss)

Jag tror jag kommer ångra mig om jag inte lär känna mina syskon, om det nu visar sig att de är det..

Idag har chocken iallafall lagt sig lite & jag gråter.. Det är så blandade känslor..

Det var min syster som berättade för mig. Det var släktens stora hemlighet. Min mamma hade aldrig tänkt säga nått. Hon var ju gift när jag blev till. Mycket att jag inte kan förlåta min mamma är att denna man velat träffa mig som barn men hon har inte låtit honom. Sen att jag haft en taskig uppväxt med en elak styvfar och att jag träffat min pappa väldigt lite under uppväxten gör att jag tycker att hon valde inte som hon gjorde av omtanke utan bara av ren egoism. Denne man ville ha mig till sin dotter men fick inte utan hon lät mig hellre leva utan en far och riktig uppväxt. Idag har jag en ganska bra relation till min pappa och han är lite som du beskriver din , en ensamvarg och jag vill inte alls såra honom eller relationen mellan mina barn och honom trotts att jag längtar så efter min bio pappa. Jag har en hel drös syskon på hans sida som jag funderar mycket på. Jag vet att han skulle ta emot mig med öppna armar men jag slår ifrån mig min saknad för att skona mina barn. Jag fantiserar ibland att när min pappa är död så ska jag ta kontakt med min bio, det är en liten tröst. Det värsta var att jag mötte denna man på gekås under julhandeln och känslan jag fick var som att gämföra med när man var i tonåren och såg den där killen man var kär i. En stor klump i magen och massa fjärilar.