Samma sak har hänt mig förutom att han är i livet och att jag inte tagit kontakt med min biologiska släkt. Att jag inte tagit kontakt är just för att jag vill skona min pappa, han vet inte vad jag vet. Jag känner också ett behov av ta kontakt men vill inte riva upp och förstöra för min pappa. Hur är kontakten med din mamma? Jag bröt helt med min mamma och har inte pratat med henne på 1 1/2 år.
Det var min syster som berättade för mig. Det var släktens stora hemlighet. Min mamma hade aldrig tänkt säga nått. Hon var ju gift när jag blev till. Mycket att jag inte kan förlåta min mamma är att denna man velat träffa mig som barn men hon har inte låtit honom. Sen att jag haft en taskig uppväxt med en elak styvfar och att jag träffat min pappa väldigt lite under uppväxten gör att jag tycker att hon valde inte som hon gjorde av omtanke utan bara av ren egoism. Denne man ville ha mig till sin dotter men fick inte utan hon lät mig hellre leva utan en far och riktig uppväxt. Idag har jag en ganska bra relation till min pappa och han är lite som du beskriver din , en ensamvarg och jag vill inte alls såra honom eller relationen mellan mina barn och honom trotts att jag längtar så efter min bio pappa. Jag har en hel drös syskon på hans sida som jag funderar mycket på. Jag vet att han skulle ta emot mig med öppna armar men jag slår ifrån mig min saknad för att skona mina barn. Jag fantiserar ibland att när min pappa är död så ska jag ta kontakt med min bio, det är en liten tröst. Det värsta var att jag mötte denna man på gekås under julhandeln och känslan jag fick var som att gämföra med när man var i tonåren och såg den där killen man var kär i. En stor klump i magen och massa fjärilar.