Prematurbarn 2012 =)

Hej hej! Hoppar in här med att 18 dec kom vår första son till världen.. 34+6 och 2760g och 47 cm.. Hade lite svårt med andning första 10 timmarna men slapp cpap sen.. Sondat och ammad fram till i lördags och blev av med sonden och utskrivna igår Intressant att läsa om andras erfarenheter här...

Hej hej! Hoppar in här med att 18 dec kom vår första son till världen.. 34+6 och 2760g och 47 cm.. Hade lite svårt med andning första 10 timmarna men slapp cpap sen.. Sondat och ammad fram till i lördags och blev av med sonden och utskrivna igår Intressant att läsa om andras erfarenheter här...

Victory, hur gick det? Håller tummarna för att ni är hemma igen.

Så, nu ska jag ta mig tid att skriva en massa funderingar som jag har samlat på mig under det här året som prematurmamma! =) Enja fyller 1 år om 5 dagar och alla minnen kommer tillbaka, såklart. 

Igår var det 1 år sedan som slemproppen gick, den hade ramlat ut under natten när jag klev upp å skulle på toa. Jag klev i den morgonen efter och skyllde på hunden, trodde han hade varit där å dreglat ner ;) Sen smårann det lite vatten från 6-9 jan och fl sa bara att "det är normalt att det kommer ut lite allt möjligt under en graviditet", jahapp tyckte jag, men litade till min intuition och frågade om vi kunde få komma på koll den 9. Väl på fl så rann det inget vatten, typiskt min otur tänkte jag eftersom de inte trodde på mig. De ville ändå undersöka tappen å kolla om den hade ändrats. (Jag var inlag i dec för förkortad tapp). 

När jag ställde mig upp för å ta av byxorna så sa det splash! Vilken tur att vi redan var på fl tänkte vi då kan jag lova! Då blev det ambulans 12 mil till det andra sjukhuset eftersom de va fullbelagt på det första (ännu mera uppenbart att de inte trodde på mig om de tar in oss dit...) Ja på den vägen är det och en hel förlossningsberättelse kan ni läsa på min blogg om ni är intresserade =)

Enja är en energisk, viljestark liten tjej med enorm framåtanda! De sa på neo att det är typiskt prematurer, de har stark vilja från början... Någon mer som tycker att det stämmer? =)

Utvecklingsmässigt ligger hon såklart efter, men börjar komma ikapp, tror jag. Barn verkar ha ändå utvecklas så olika så det är ingen idé att jämföra tycker jag. Klart man har varit orolig till och från, men det blir man ju bara nojig av!

Hon kryprumphasar på nåt märkligt sätt och har gjort det några månader, hon går längs möbler och med gåvagn. Så nu väntar vi bara på första steget, som gärna får dröja en stund ;) Hon känns så pluttig för att börja gå redan. Väger nog runt 7 kg nu å är strax över 70 cm skulle jag tippa på.

Dessutom är hon en pillermaj och river överallt och stoppar ALLT i munnen, även katten, hunden, granen...

Äter som en häst gör hon. Jag hade räknat med att få problem med maten för det är rätt vanligt för prematurer har jag förstått?! Kämpade med amningsnapp i nästan 9 månader, under hela tiden hon ammade. Det vill jag helst inte göra om, fy vad krångligt det har varit. Har knappt vågat besöka folk för hon har ätit varje timme å det blir sååå kladdigt av amningsnappen (eller så beror det på Enja, det vet jag inte ;)).

Är ni fler som fick prematurt pga GBS?? Nån som har nån bra info om det, och vad som händer vid nästa grav? Jag fick knappt någon info alls =/

Jag hoppas min lilla sammanfattning kanske ger er som ligger på neo/nyss kommit hem får lite större framtidshopp. Jag vet själv hur tafatt jag kände mig i början, trodde att livet aldrig skulle bli lätt igen och att prematur-biten skulle märkas av för all framtid. 

Enja är iofs vääääldigt uppmärksamhetskrävande och ska ha sällskap jämt, jag kan knappt laga mat å gå på toa om dagarna för hon hänger på mig. Det är jobbigt så jag hoppas det släpper snart. Ni andra som har premisar i typ samma ålder, är dom också så? 

Å sist vill jag säga grattis och välkommen till alla nya i tråden! =) Jättesöta små bebisar såg jag när jag bläddrade tillbaka!! =)

 

vad roligt att läsa din lilla story
jag har en son som fyller ett 14 februari, han föddes i v 29, när föddes din dotter?
det var känslomässigt jobbiga veckor. han var frisk och stark när han föddes,men när han var en vecka så fick han sepsis och blev väldigt dålig,fick ligga i respirator 10 dagar och opererade ductus. usch det var dem värsta 10 dagarna i mitt liv!
Nu är han en enormt viljestark kille,som vet precis vad han vill och blir väldigt arg om det inte går som han vill! på 10 månaders kontrollen var han 72 lång och vägde 8900 så han har hämtat ikapp snabbt. han kryper och går längs möbler här hemma, men är fortfarande inte stabil. men han är också klängig, drar i byxbenen när man går förbi honom
försöker sluta amma honom men han är inte riktigt med på det. hur har din dotter sovit på nätterna?

Sorry för sent svar ang gbs men har tyvärr inte sj mått bra efter förlossningen.
Gbs är ju en infektion, och risken som mamma är att man får en infektion i livmodern och att den inte tömmer sig som den ska, så får man antingen problem med illaluktande avslag eller kraftig magvärk/mensvärk och känner sig allmänt konstig ska man kontakta bb/kvinnomottagningen som måste kolla upp så man inte åkt på infektion då behöver man medecin, går man obehandlad kan man senare behöva operatör livmodern pga infektionen...

Jag har/hade oxå GBS, frågade läkaren ifall det var därför han kom tidigare, men de visste inte. Sedan så ramlade jag två gånger veckan innan han kom, men de kunde inte säga varför han ville ut tidigare. Fick oxå dropp i samband med fl, fick dox ks så kanske var därför? Vet att jag fick även en spruta för det. 
Jag hade varit inne någon vecka tidigare pga misstänkt vattenavgågn, och regelbundna sd. Men det togs inte på allvar. Så är lite små bitter över det, ifall de hade tagit mig på allvar så kanske de hade kunnat stoppa fl, och han hade fått gotta till sig mera där inne. 

 

Så, nu ska jag ta mig tid att skriva en massa funderingar som jag har samlat på mig under det här året som prematurmamma! =) Enja fyller 1 år om 5 dagar och alla minnen kommer tillbaka, såklart. 

Igår var det 1 år sedan som slemproppen gick, den hade ramlat ut under natten när jag klev upp å skulle på toa. Jag klev i den morgonen efter och skyllde på hunden, trodde han hade varit där å dreglat ner ;) Sen smårann det lite vatten från 6-9 jan och fl sa bara att "det är normalt att det kommer ut lite allt möjligt under en graviditet", jahapp tyckte jag, men litade till min intuition och frågade om vi kunde få komma på koll den 9. Väl på fl så rann det inget vatten, typiskt min otur tänkte jag eftersom de inte trodde på mig. De ville ändå undersöka tappen å kolla om den hade ändrats. (Jag var inlag i dec för förkortad tapp). 

När jag ställde mig upp för å ta av byxorna så sa det splash! Vilken tur att vi redan var på fl tänkte vi då kan jag lova! Då blev det ambulans 12 mil till det andra sjukhuset eftersom de va fullbelagt på det första (ännu mera uppenbart att de inte trodde på mig om de tar in oss dit...) Ja på den vägen är det och en hel förlossningsberättelse kan ni läsa på min blogg om ni är intresserade =)

Enja är en energisk, viljestark liten tjej med enorm framåtanda! De sa på neo att det är typiskt prematurer, de har stark vilja från början... Någon mer som tycker att det stämmer? =)

Utvecklingsmässigt ligger hon såklart efter, men börjar komma ikapp, tror jag. Barn verkar ha ändå utvecklas så olika så det är ingen idé att jämföra tycker jag. Klart man har varit orolig till och från, men det blir man ju bara nojig av!

Hon kryprumphasar på nåt märkligt sätt och har gjort det några månader, hon går längs möbler och med gåvagn. Så nu väntar vi bara på första steget, som gärna får dröja en stund ;) Hon känns så pluttig för att börja gå redan. Väger nog runt 7 kg nu å är strax över 70 cm skulle jag tippa på.

Dessutom är hon en pillermaj och river överallt och stoppar ALLT i munnen, även katten, hunden, granen...

Äter som en häst gör hon. Jag hade räknat med att få problem med maten för det är rätt vanligt för prematurer har jag förstått?! Kämpade med amningsnapp i nästan 9 månader, under hela tiden hon ammade. Det vill jag helst inte göra om, fy vad krångligt det har varit. Har knappt vågat besöka folk för hon har ätit varje timme å det blir sååå kladdigt av amningsnappen (eller så beror det på Enja, det vet jag inte ;)).

Är ni fler som fick prematurt pga GBS?? Nån som har nån bra info om det, och vad som händer vid nästa grav? Jag fick knappt någon info alls =/

Jag hoppas min lilla sammanfattning kanske ger er som ligger på neo/nyss kommit hem får lite större framtidshopp. Jag vet själv hur tafatt jag kände mig i början, trodde att livet aldrig skulle bli lätt igen och att prematur-biten skulle märkas av för all framtid. 

Enja är iofs vääääldigt uppmärksamhetskrävande och ska ha sällskap jämt, jag kan knappt laga mat å gå på toa om dagarna för hon hänger på mig. Det är jobbigt så jag hoppas det släpper snart. Ni andra som har premisar i typ samma ålder, är dom också så? 

Å sist vill jag säga grattis och välkommen till alla nya i tråden! =) Jättesöta små bebisar såg jag när jag bläddrade tillbaka!! =)

 

Kul att läsa hur det går för er! Min yngre tjej fyllde 1 år igår och reste sig också utan hjälp för första gången. Längd o vikt vet jag inte, men vi ska på 1-årskontroll nästa vecka. :) 

Varnar förresten för att 1-årsdagen kan kännas jobbig, p g a alla minnen från förlossning/neo som kommer tillbaka. För mig var det mycket jobbigt vid första dotterns 1-årsdag. Flydde t o m hemifrån och låtsades att jag behövde handla mer fika för att få vara ifred för släkten. Den här gången gick det bättre, men jag har mindre jobbiga minnen från den senaste neotiden också.

Det där med klängigheten gäller de flesta bebisar i den här åldern och är mycket normalt även för fullgångna, men stark vilja är det många premisar som har.
 

Tittar in här. Blev mamma till en son 24/11-12 i vecka 28+0. Han är nu snart två månader och vi bort fortf på sjukhus med syrgas och sondmat.

Nu är vi helt utskrivna från NEO. Sista besöket från hemsjukvården idag. Känns lite läskigt att nu ska vi klara oss själva. Iof blir det några besök på Neomottagningen för vaccin nästa vecka och olika undersökningar fram över men ändå.  Och så klart ska det fortsätta strula med försäkringskassan men men... Det löser sig förhoppningsvis.