Några fler som vill bli unga föräldrar?

Jag fyller 23 och är gravid, jag tycker att JAG är ung. Jag har dock jobbat och tjänat ihop till en bra föräldrapenning, har andra förhållanden i bagaget och vet därför att min sambo verkligen är en bra kille som jag vill satsa på för resten av livet, får hoppas att han menar det när han säger samma sak till mig.

Min mamma fick mig en månad innan hon skulle fylla 17. Hon och min pappa hade varit tillsammans i över två år när hon blev gravid, men det höll ändå inte sedan och eftersom att mamma inte hade färdig utbildning så har vi haft det tufft. Hon pluggade upp HELA gymnasiet på 1,5 år, jobbade samtidigt och skulle också försöka ta hand om mig. Det gick ut över mig och jag har haft många psykiska problem i början av mitt vuxna liv pga min barndom. Ett barn förstår nämligen inte att man blir utskälld när man slarvat bort ytterligare en strumpa för att mamma inte har råd att köpa nya hela tiden... Det är en helt annan situation för mina halvsystrar som är bortskämda utan dess like, som växt upp med lyx runt omkring sig osv och som får åka på semester flera gånger om året. Där kan mamma bara säga att det är en väldig skillnad att bli förälder då hon hade det som med mig, och när hon hade ett stabilt liv som med mina systrar på ett helt annat sätt. Det är inte kul att inte kunna ge sitt barn allt det behöver utan att behöva offra en massa annat för det.

Jag ser inga problem i att skaffa barn ung, det är det som är "meningen" egentligen och jag ser hellre en 18-åring som mamma än en 48-åring av rent "risk-tänk". Men om man anser att man är så mogen så att man kan ta hand om ett barn (som man GIVETVIS kommer älska oavsett ålder) så bör man också vara så mogen att man förstår att man inte ska planera in detta barn om man inte har en trygg ekonomi, eget boende och en STABIL relation. Det vet man t.ex inte om man varit tillsammans i 8 månader osv. 

Vad jobbar du med? det är ganska ovanligt att jobba så att man kan försörja sig då med tanke på att de flesta i sin ålder sökte till gymnasiet i går eller straxt innan dess.

Lycka till med bebisbakandet, jag fick min dotter när jag var 17. Det absolut bästa som hänt mig, sen hade min sambo en bostadsrätt och fast anställning så det underlättade ju absolut då vi slapp oroa oss för det ekonomiska. 

http://majbebis08.blogg.se

Många har negativa synpunkter på att bli mamma när man är yngre än 20, eller inte gått klart gymnasiet. Men visst, okej.. Det är bra om man skaffar sig en bra utbildning, ekonomin ska gå runt och så vidare. Men Jag har jobb, min pojkvän har jobb med fast anställning och en lön för 2. Letar lägenhet till vi hittar något intressant. Den ända som "förlorar" något är väl jag? Men jag säger inte förlora, min gymnasietid är inte den bästa, jag har det tufft och ska byta till hösten. Det är inte tufft för att jag inte hinner med utan för jag tycker det är tråkigt.

Jag ser inga hinder i mitt liv att skaffa barn, en ung mamma är minst lika bra som en 35+.
Likaväl som jag kan vänta med barn kan jag lika gärna vänta med plugget. 

Men då tycker jag du ska vänta, tills du har bytt. Och kommit på vad du vill läsa.
Du kanske inte alls vill vara hemma med barn om du hittar något du tycker är roligt och intressant att läsa.

Hej! Jag är ingen ung mamma nu.. Eller jag känner mig som en ung mamma eftersom jag är yngst av föräldrarna på min sons skola.. Och är yngst mamma av alla på min lille pojks dagis.. Jag fick min första son när jag var 19. Min lille son när ja va 23.. Har inte varit så jobbigt som alla säger.. Allt har fixat sig å de är isåfall jag själv som GJORT det jobbigt.. Jag har ADD å haft sen ja va liten.. Så det har inte vart lätt å leva me de samtidigt som man skall ta hand om barn.. Min stora pojk har jag gemensam vårdad om. Å den lille har ja ensam vårdnad om då pappan inte vill ha nått me han å göra.. Han ville de hela första delen av graviditeten. Men sen ångra han sig.. Så jag sitter här nu med 2 barn å sambo. Fast jobb.. Utbildning. en vovve. 2 katter. körkort å bil.. Ja allt man kan behöva.. De flesta av mina kompisar har skaffat barn i ung ålder.. Å der ser ja bara som positivt.. Man orkar ta hand om sina barn längre än de som skaffar barn när de e 30-35 eller äldre.. 

Orkar ta hand om sina barn längre? Vad menar du med det egentligen?

Är man 18 och får barn så orkar man längre.. Är man 35 så kanske man bara orkar i 10 - 15 år?
Det är min synpunkt. 

Så basically vill du bli mamma för att du har tråkigt i skolan och för att du vill. Om du tar dig en enda titt i tidningarna nuförtiden så ser du att utbildningskraven för att få jobb blir bara högre och högre så om du sitter där om 5 år utan gymnasieutbildning är nog jobbchanserna minimala.

Jag antar att du har något kvällsjobb eftersom du studerar. De har allt som oftast inga kollektivavtal och om du blir gravid kan de hitta vilken anledning som helst att sparka dig. Inget företag orkar slösa tid och pengar på en deltidsanställd 15-16-åring som ändå kommer vara borta flera månader i sträck när de bara kan ta in en annan person istället.

Dessutom. Just nu har ni inget hushåll och din pojkvän har nog inga problem att betala mindre summor i form av mat och presenter etc till dig, men ingen människa i världen vill dra ett helt hushåll så gott som ensam under flera år.
Förutom det kan jag ju säga att bostad inte är fixat huxflux så om ni nu måste skaffa barn så här tidigt skaffa er en bostad först och leta inte under tiden ni försöker bli gravida. I tider med bostadsbrist står outbildade tonåringar med deltidsjobb inte högt upp i listan för folk som får hyreskontrakt. Din pojkvän kanske kan få bolån med lite tur, men då är det just det igen, att han får betala allt.

Och nu har jag inte ens börjat prata om hur påfrestande graviditet, förlossning och föräldraskap är, men det får någon annan förklara för jag har inte tid.

Vad är det man ska orka med? Ta hand om spädbarn? Förhoppningsvis så får man ett friskt barn, som man inte behöver ta hand om resten av livet.

Ok vi säger som såhär.. Man orkar ta hand om å umgås med sin BARN OCH BARNBARN längre.. Min mamma e 64 år i år.. Hon orkar fasenemej knappt ta hand om mina barn som e 3 och 6 år.. Sån vill inte jag vara.. Jag vill kunna umgås me mina barnbarn som ja gjorde med mina egna barn.. Min mamma fick mig när hon va 37.. DET tycker jag e för gammalt.. Därför skaffade jag barn tidigare för att ALDRIG skaffa barn så sent.. 

Fast hur du resonerar visar tyvärr bara att du inte är redo för barn. Missförstå mig inte, jag är för unga ANSVARSFULLA mammor. Min mamma fick mig av misstag när hon var 17, men hon var mogen för sin ålder på riktigt och hade förhållande med pappa sedan två år innan.
Hon pluggade upp gymnasiet och jobbade samtidigt osv och kämpade verkligen. Du verkar inte direkt ha samma drivkraft.

Snälla var snäll mot ditt framtida barn och se till att fixa lägenhet och färdig utbildning innan du skaffar det. Jag lovar dig att det inte är roligt att behöva kämpa för att få allt att gå ihop sedan. Visst, saker och ting brukar alltid lösa sig i detta land, men man behöver ju inte göra det svårare för sig själv än vad det redan är.

Hon är ju iofs inte deras förälder, så hon behöver inte ta hand om dem som en förälder ska göra.

Du är medveten om att det finns ganska många år mellan 20 och 37? Man behöver inte välja att skaffa barn så tidigt bara för att man ska få barnbarn tidigt. Det är ju inte ens säkert att du kommer få barnbarn förrän du själv är i den åldern, då ditt barn kan välja att skaffa barn senare.

Sen kanske du skaffar ett sladdbarn också, det vet man ju inte.

Jag har alltid velat ha barn tidigt. Försökte aktivt sen jag var 20 fick min son nu när jag är 23.
Måste säga att jag är lite glad att jag blev tvungen att vänta (pga många missfall + en dödfödd liten kille :( )
Jag har jobbat, tjänat pengar, rest festat och allt det där. Köpt mig en egen lägenhet och varit tillsammans med min sambo i 7 år.
Med andra ord nu när våran son kom var jag 100% redo och det är en underbar känsla men jag förstår att du längtar och ingen kunde prata mig ur att försöka men tiden går fort och det är skönt att ha gjort massor!
Säger inte att livet är över när man skaffar barn men intressen förändras och riskera inte att du ångrar saker du inte gjort när du e gammal.
Men jag tror aldrig man ångrar ett barn! Så misstolka inte!
Lycka till!

Och genom den dumma kommenatren visade du att du inte vet vad du pratar om!

Din kommentar är lika fördomsfull som om jag skulle slänga ur mig att du är en barnslig skitunge som inte vet vad det handlar om att ha ett barn som istället prioriterar kompisar och supa istället för att ta hand och att uppfostra ditt barn.

Känns bra när jag skriver så om dig?

Och min pappa (morfar till mitt barn) är 74 och många unga har svårt att orka med i hans tempo!

Som många unga mammor skriker ut, ålder är bara en siffra...
Att vara förälder är det viktigaste! Det  gäller åt andra hållet också...

Och jag hade en gammelmormor som dog förrförra året som blev 94 som bodde själv och var pigg som en 60-åring ända tills två månader innan hon dog. Jag har också en farfar som dog i hjärtattack när han var 60. Ålder är bara en siffra, vi blir äldre, men det betyder inte att alla blir det. Det är forfarande betydligt vanligare att man är trött, sjuk eller död när man är 65 än vad det är när man är 45.

Att vara bra förälder är viktigast ja, men jag tycker samtidigt mest synd om de äldre som predikar över att man ska vänta, det gör mig riktigt förbannad, för alla kan inte alls få barn hur som helst när de är 35. Det är tyvärr sanningen att många drabbas av flera missfall, får barn med kromosomfel eller inte blir gravida alls. Att då samhället ska betala IVF för att man valt att vänta för länge känns inte rätt i det fallet, även om jag är glad att det finns och att den övre gränsen på många håll faktiskt är 38 för att ens få IVF och det av förståeliga skäl.

Som tur är så kan de flesta över 30 få barn, många har ju inte hittat den rätte förrän då, har inte det stabila liv som är bra att ha innan barn förrän då och tur är väl det! Men att systematiskt klanka ner på de som är yngre och faktiskt försöker skaffa barn medan kroppen är i en ultimat ålder för graviditet och barnafödande är bara idiotiskt. Sedan att vissa i denna tråden kanske borde tänka en gång extra må så vara, men alla "unga" är inte oansvariga, många har ett ordnat liv och vet mycket väl vad de ger sig in på. 

TS, finns INGET som tyder på att en 35+ mamma inte kan orka leka med sitt barn som en 20- kan!
Bara skit snack! Klart dom orkar coch klart finns unga som sitter på häcken och inte orkar med att aktivera sina barn heller.
Bara en knäpp kommentar du slängt ur dig som visar hur omogen du faktiskt är för barn just nu!  

Jag är 24 år. Jag hade velat bli mamma ungt, men livet ville annat. Exet ville vänta med barn, det tog slut, jag började studera en högskoleutbildning, nya sambon ville vänta tills jag är klar och nu har jag precis börjat mitt första riktiga jobb och först nu är det väl aktuellt. Och det blir ju bra det med, känner mig fortfarande ung, och uppfattas som ung av alla andra, de flesta skaffar ju barn vid närmare 30 års ålder. Men jo, jag hade ju velat ha barn tidigt...