snälla hjälp mig

Så hon styr ditt liv? Jobbigt att låta en 8 åring ha så mycket att säga om ens liv. 

Håller med föregående talare!!

Försök förklara för henne.
Att du tycker om honom, att du inte vill leva ensam resten av ditt liv.
Och att det i sig inte innebär att du kommer tycka mindre om henne.
Hon kanske kan träffa honom först utan att du berättar att ni har ett förhållande?
Liksom smyga det på henne. Låta henne bilda sig en  uppfattning om killen utan att hon på förhand bestämt sig för att ogilla honom. Till att börja med kan kanske "bara vara kompisar"?  

Gillar hon det inte finns det nog inget snällt sätt att göra det på utan bara gör det.
Du kan ju inte låta din 8åring bestämma sådana saker i ditt liv. :)
Lycka till!             

Hon behöver inte gilla det. Det går ju inte att tvinga fram ändå. Men du kan vara säker på vad du har rätt att göra och vad som är bra för dig OCH för henne även om hon inte kan se det för hon är bara ett väldigt litet barn. Du behöver vara tydlig med att det är såhär det är och såhär det kommer att vara nu. Hon får vara arg, ledsen, upprörd, svartsjuk vad det än nu är. Det är helt okej, det är inte farligt att känna så. Men hon får uppföra sig på en lämplig nivå för en 8-åring. Och du har ansvar att undersöka vilka känslor hon har och bara förstå dem. Inte försöka ta bort dem! Utan bara berätta att du förstår om hon känner så och så och att det blir så ibland, vi vill olika saker.

Men tassa inte på tå för henne! Det mår hon absolut inte bra av. Du bestämmer, och ska bestämma, och vara tydlig. Alla är vi med om saker vi inte gillar här i livet, det ingår!

gillandet får ta tid. låt det få ta tid. pressa henne inte, ha inte massa förväntningar/förhoppningar om deras relation. låt det bara vara och låt det ta sin tid. ni är vuxna, ni ska kunna stå ut med en 8-årings ogillande.

Lycka till

Tack för svaren,nej såklart hon inte kan bestämma,vill bara göra det smidigt för alla och funderar på om jag ska berätta för henne när jag tex åker till honom,att det är han jag ska till?
För det har jag inte gjort än.
Hur rak ska man vara?

Jag har aldrig smygit med om mina pojkväner, mina hade önskelista över vad för något jag skulle ha för pojkvän. Hus, bil, tatueringar, motorcykel, häst, kanin, katt osv.. önska är önska.. de fick en utan något av det där, men de är hur nöjda som helst. Han kan spela dataspel! Vi har gått även genom några män och spolat dem sen, men de kunde aldrig se barnen på något sätt. Det är ändå viktigt att vuxna i ett barns liv ser dem.

Jag har aldrig smygit med om mina pojkväner, mina hade önskelista över vad för något jag skulle ha för pojkvän. Hus, bil, tatueringar, motorcykel, häst, kanin, katt osv.. önska är önska.. de fick en utan något av det där, men de är hur nöjda som helst. Han kan spela dataspel! Vi har gått även genom några män och spolat dem sen, men de kunde aldrig se barnen på något sätt. Det är ändå viktigt att vuxna i ett barns liv ser dem.

Det låter ju hur bra som helst,önskar det va så för mig

Kanske om du börjar prata om att du vill inte vara ensam utan vill finna herr rätt osv och ska börja leta (att du har sura länge nog om att det inte funka med pappan). Och om hon surar om det, så kan du säga att (JAAAAE du, du kan välja att sura över det tills du blir vuxen och flyttar ut någon dag för du är less på mamma och vill ha eget liv eller se det så som det är, vuxna har flick/pojkvänner.)

Men obs, jätteviktigt, påängtrera att hon är alltid viktigast och att om pojkvännen inte gillar henne jättemycket och vill göra saker med er båda, så kommer du så klart dumpa. Vi har haft rådslag och kommit framtill att mannen inte va bra nog för dem, och sen har vi dumpat. (en såg barnet smyga i sig öl, några skåpsupare vill vi inte ha). Få henne att förstå att ni två är ett team och att ni två ska finna någon som är bra för er båda, inte bara för dig. 

altså barnet smögsöp inte.. hahahhaa!! Ena barnet såg mannen ta sig...

Ja! Det kan ju va en bra ide! Att man försöker få ihop något slags team,fast... känner jag henne rätt så funkar det inte,Nä,du har ju mig,måste du ha en kille,måste vi måste det måste måste... Nä måste inte men vill! Och hon kan inte förstå varför,har försökt prata lite löst om att mamma kanske ska gifta sig tex,men nån i framtiden mm mm.. men det är bara nej varför det, också går det inte att prata mer om det.
Jag skulle dock inte tycka att allt va så jobbigt om han  med stort H,inte tyckte det va en så stor grej att jag har barn:(
Han är jätte rädd,orolig,hur ska det bli,hur ska det gå,vad kommer hon tycka om mig,och jag om henne.
Tyvärr bor han ju också såpass långt bort att vi bara kan ses på helgerna. Men hans största oro är hur det ska bli eftersom jag har barn?
För han vet inte hur han kommer tackla det iom att det är helt nytt för honom,det gör ju mig ännu mer nervös.
Suck...

Varför inte bara låta dom träffas?
Kanske går hur bra som helst och ovissheten är oftast jobbigare än vetskapen. :)

Hon behöver ju nödvändigtvis inte veta vad ni har för relation innan hon har skaffat sig en uppriktig åsikt om honom utan att ha en massa förutfattade meningar. Låt henne lära känna honom lite innan ni berättar för henne så att hon inte redan innan beslutat sig att inte tycka om honom. 

Så först skriver du den dryga kommentaren om att hennes 8-åring styr hennes liv sen berättar du att ni har rådslag o dumpar karlar i team.

Nej TS, jag råder dig till att inte "teama" med barnet i detta. Du är vuxen och relationen är mellan dig och den andra vuxna än så länge. När de får träffas bildas en relation mellan dom oxå som förhoppningsvis så småningom blir oberoende dig och ni alla lever lyckliga.. men skulle det inte bli så och det inte funkar så är det i slutändan du som tar det beslutet, inte ditt barn. Jag tycker för övrigt att det är bra att du är försiktig med att släppa in nya personer (i den rollen vi talar om nu) i ditt barns liv. Men när du har bestämt dig för att de ska ses så försök att inte va osäker i det utan en positiv kraft.
Lycka till!  

Håller med! Introducera som en vän och avdramatisera det hela!