Ni med barn 12-14 månader som inte börjat tala alls ännu

Alexe: nej faktiskt inte, det känns som att det är väldigt nytt med att han vill ngt mer än typ bara bli upplyft. Någon gång har han velat ha vattnet idtället för skeden med mat typ. Men han verkar inte generellt ha så mycket åsikter ännu om något, han är rätt nöjd av sig. Men det kommer väl.

Kanske är vanligt då att de går lite framåt och sen lite bakåt just med talet. Jag har inte så mkt att jämföra med så det är intressant att läsa om andra barn.

Nej, vi har inte varit på återbesök ännu. Hoppas att det inte dröjer alltför länge. Det är rätt tydligt att det handlar om munmotorik för vår pojkes del också. Han försöker förstå hur han ska göra för att forma de bakre ljuden, men han kan bara inte. De senaste veckorna har han börjat få till ett ljud somligger aningens längr bak i munnen men en bra bit i från g och k ännu. Han dreglar fortfarande en hel del vilken också känns munmotoriskt. Vi har fått öva på en hel del vokalljud också som inte bara kommit lätt och automatiskt som det gjort för lillebror. Y uttalade han t.ex. länge som U..."ett, två, tre, fura" .

Han har som sagt inte minsta problem med språket för övrigt. Han kan läsa kortare nybörjarböcker och är tidig med mycket "teoretiskt". När han var i din ålder din yngsta är så var han dock "sen" med allt. Sa inget, sen motoriskt etc. Jag var orolig för att han var så tyst. Vi har alltid tycket att han förstått bra och gjort det tidigt, men han var tyst. Som 1-åring hade han jollerljuden ma ma, ba ba och da da, men det användes oerhört sparsamt....bara någon enstaka gång, Det var ju inte så att han inte kommunicerade, men han kommunicerade mycket genom ögonkontakt (intensiv blick) och eh och öh....och så ett pekande finger. Han kommer nog aldrig att bli någon motorisk gigant, ligger liksom inte riktigt för honom, men han har ett jätteintresse för siffror, bokstäver, former.

Det har ju blivit bättre lite långsamt tycker jag. Han har inte alltid lika bråttom längre när han pratar, vilket gör hans tal tydligare. Hans meningar har även ökat i längd efterhand....förklarar och beskriver mer så att mottagaren inte måste förstå en massa underförstått.

Det låter som att båda mina barn är som din äldste en del. Dottern har hela tiden varit väldigt duktig grovmotoriskt men som sagt supersen med talet. Har hänt massor sista halvåret men det är mycket kvar gällande uttalet och kommunikationen i allmänhet. Jag ser ofta hur hon anstränger sig för att formulera ord i munnen så jag antar att det blir lite munmotoriska övningar hon behöver, vi ska bli kallade till logopeden igen i februari, mars. Dreglar gör hon när hon har napp, vilket är alldeles för ofta för hennes uttals skull. Men det finns andra skäl som gör att vi inte kämpar om nappen just nu. K har hon märkligt nog kunnat hela tiden, var bland de första ljud som kom "ka" hette allt som slutade på ka. Men S, V, R och ibland N är ofta problem med. Hon ersätter bokstäver med varandra helt enkelt. Framför allt är nog också det stora problemet flera konsonanter i rad, springa blir pinga, två blir tå osv.

Lillebror är verkligen som din stora. Intensiv blick, finger och arm i luften och så öh, det är hans kommunikation trehunda gånger om dagen... Sen start med både grovmotorik (har knappt ens börjat dra sig upp mot möbler vid 13,5 månad, han började med det för 1-2 månader sen men slutade igen) och inte i närheten av att komma igång med talet. Däremot utvecklas annat, stoppa saker i låda, dra ut lådor och sånt och han lärde sig krypa vid 12 månader och gör det som en raket nu. Så det händer ju saker men lite långsamt ibland för en otålig mamma som vill ha bevis för att han kommer ha det lättare än storasyster på en del grejor...

Vår yngsta dotter är 16 månader idag och säger fortfarande bara DÄH åt allt och alla. Inget mamma, inget pappa, inget titta, eller annat. Oftast kort och högt men i väldigt många olika tonlägen beroende på vad hon vill, vi har lärt oss att tolka hennes däh i många olika situationer. Men herregud vad hon förstår! Varje dag blir vi förvånade över allt hon förstår och hon kan följa instruktioner helt utomordentligt bra. Det känns väldigt konstigt eftersom vår äldsta var raka motsatsen och surrade en massa strunt istället, långt innan hon kunde faktiska ord. Hon pratade konstant, och hade tidigt ett större ordförråd som hon använde flitigt i alla de sammanhang, men hade inte uppfattningen att hon förstod ens i närheten lika mycket som lillan gör redan nu.

Samma här. Hon övade flitigt på sådana ljud ett tag men det har försvunnit helt och hållet nu.

Vår son är 13,5 månader, och går runt och säger "dää" hela dagarna. Ibland bara ett "dää", ibland flera på en gång; "dä-dä-dä-dä-dä". Och han pekar med sitt lilla finger samtidigt.
"Dää" betyder "Vad är det?" "Titta där!" "Jag vill ha!" etc. lite beroende på hur han säger det.

Men det är det enda han säger förutom "pa" som betyder lampa.

Men han förstår desto mer. Så jag antar att han håller på att lagra orden tills han är redo att uttala dem!?

Skönt att höra att det är flera som är likadana och också det där med ljud som kommit och sen försvunnit. Vi upplever inte att han kommit så långt i förståelsen av ord men sammanhang förstår han ju bra, han hänger på storasyster när hon säger åt honom att följa efter osv. Men jag har hört många som sagt att det där med förståelse brukar komma någon gång närmare 1,5 så det borde ju komma under vintern/våren.

Då är de nog i princip jämngamla våra, sonen är född 10 november. Han går inte alls ännu, känns jättekonstigt att han är så sen med det, storasyster gick ju när hon var tolv månader så man har ju henne som norm i vår familj. Vi har nog inte märkt vad öh betyder för olika saker ännu, bara att han vill något, oklart vad. Men det kommer ju antagligen.

Mitt tredje barn jollrade inte, härmade inte och lät princip inget, förutom när han skrek. Någon gång kom det ma-ma eller pa-pa runt 1 års ålder, men sen tystnade han igen. Hade inget ljud när han pekade eller nåt heller. Pekade knappt alls, nickade eller visade genom att bli glad när vi genom ledande frågor gissade rätt... När han var på gott humör. Annars har hans kommunikation varit skrik, ffa vid frustration.
Så fyllde han två och då började det komma pappa. Sen mamma och sen rullade det sakta på. R har han kunnat från start, lite skoj tycker jag.
Nu är han 3 och har utvecklat språket mer, berättar lite historier, förklarar så gott han kan. Han har hela tiden förstått oss, så vi har inte haft någon oro för hans sena tal, men han har inte samma ordförråd som hans syskon i denna ålder. Hans tal är fortfarande lite otydligt, men det går framåt mer och mer, har därför inte tagit kontakt med logoped.
Kan också säga att det var först när han började prata han blev nyfiken på musik. Tidigare var han inte alls intresserad av det.

Vad lustigt. Min äldsta har också haft alldeles förträffliga R.Det är så de gör - byter. Här byts k och g ut mot t och d. S låter som ett sj-ljud för vår pojke. V och F och vissa ljudkombinationer har vi fått öva på men de sitter fint nu. Innan han lärde sig säga F så använde han D istället - farmor blev darmor. När han väl lärt sig forma f-ljudet så koncentrerade han sig stenhårt och så kom: Ffffffffffdarmor . Numera säger han farmor . 

Alla mina tre barn har varit lite sena med språket, men det har sett väldigt olika ut. Inget av barnen har sagt mycket mer än mamma och pappa vid 18 månader. Den ena tvillingen hade ca 5-10 ord som han uttalade perfekt vid två års ålder. Han hade dock en bra ordförståelse. Efter ett par månader kom resten direkt och helt spontant. Bra uttal, långa meningar etc. Den andra tvillingen kunde också säga fem ord vid två års ålder. Men han kommunicerade inte. Han pekade inte, han lyfte inte upp armarna när han ville bli upp i famnen, han hade dålig ögonkontakt, förstod inte enkla istruktioner etc. Fick sin autismdiagnos ganska snabbt och vi satte igång med intensiv språk och kommunikationsträning. Då kom språket efter ett par månader. Vid 2,5 års ålder pratade han tre ordsmeningar och hade ett bra uttal på det mesta. Viljan att kommunicera har ökat markant med tiden, även om vår son också använder språket som en lek och rabblar repliker osv. Minstingen som nu är drygt två har en enorm vilja att kommunicera men han verkar snarare ha problem med just uttal och munmotorik. Resten finns där (ordförståelse, härmar ord men får inte till uttal ännu, kroppspråk och ögonkontakt etc) I morse försökte han säga mamma duschar ("mamma utta") och det är hans andra tvåordsmening. Han har nyligen opererat in rör i öronen pga vätska i innerörat så vi tror väl att han sa komma igång mer med talet nu.       

Ja, sonen är född 30 oktober, så ganska jämgamla.
Han går utmed möbler, men inte utan stöd. Han är ganska sen, motoriskt. Han kunde inte sätta sig upp från liggande förrän vid 11 månader. Och det var även runt den tiden som han började krypa. Innan dess satt han mest på rumpan och pillade. Men det är en väldigt nöjd och lugn kille, så han tar det väl i sin takt.

Han "pratar" föresten en hel del, om man får räkna in "prat" utan ord. En gurglande, jollrande, bubblande variant i olika tonarter. Ibland pipigt i falsett och ibland lite djupare, morrande.

Min dotter är 13 månader och pratar väldigt mycket och varierande, men inget som är begripligt. Hon hade också en period med ma-ma och pa-pa, men det säger hon aldrig längre. Men jag tycker hon verkar förstå ganska bra. Är mitt första barn så har inte så mycket att jämföra med.

Dottern får inte titta på tv, så vet inte om det kanske bidrar till att hon inte snappat upp så mycket ord? Fast vi läser/sjunger ju mycket och jag pratar med henne hela dagarna så det borde nog inte spela någon roll.

Pratar man mycket med barnet så lär det sig ju till slut. TV eller inte TV spelar ingen roll. När jag var bebis pratade jag redan vid 10 månader, och hade då aldrig sett på TV...

Varför skulle de utveckla språket bara för att de tittar på TV?? De förstår ju ändå inte vad som händer på tvn, tvärtom sägs ju TV vara skadligt eftersom hjärnan inte kan hantera alla intryck.

Språket lärs genom samspelet och en TV ger inget samspel... ju mer man pratar med sitt barn desto bättre förutsättningar har barnet för att lära sig prata. Vissa barn är ändå senare och det är pga deras egen mognad, men de har åtminstone de bästa förutsättningarna för att lära.

Nä, jag skrev lite för snabbt där, vet ju att det inte spelar någon roll. Så egentligen borde inte sånger heller påverka språkutvecklingen?

Det tror jag nog att det gör, att läsa och sjunga är ju inte direkt samma sak som att titta på tv... först och främst är det fortfarande samspel mellan förälder och barn, och det är ju dessutom en viss rytmik och gung i orden och meningarna som antagligen gör det lättare att komma ihåg och därmed lära sig. Ramsor är ju som bekant väldigt bra just eftersom de är lätta att komma ihåg tex. Du har ju inte dessa snabba tvklipp när du sjunger