Hur delar man upp pengar vid samköp av present

Är inne på de tankebanorna också. Beror ju lite på vem som är mottagaren också.... 

Skulle vilja säga att det finns så många olika sätt att se det på att man inte kan säga att något i de här fallen är rättvist eller orättvist.... Rättvisa är subjektivt .... ;)

Per hushåll. Är ju inte alltid som paret har bättre ekonomi än den som är singel.

Vi betalar som regel efter hushåll. Min man står för julklappar och presenter till sina föräldrar, även om vi båda står som givare, och jag sköter presenter och julklappar till mina föräldrar, syskon och syskonbarn även om vi båda står som givare. Gåvor till kompisar brukar vi ge gemensamt från oss båda, och har ännu inte köpt något tillsammans med någon annan. Men då skulle vi nog betala per vuxen.

Per hushåll tycker jag.

Valde "annat". Som förklaring tar jag helt enkelt mitt inlägg från den andra tråden.

Både att dela per hushåll och per vuxen är vanligt, vilket sätt man väljer är upp till dem som delar på kostnaden att bestämma, och behöver inte nödvändigtvis vara lika över tid. En stor fördel är att diskutera detta innan, så att det inte blir några missförstånd om hur kostnaden ska delas.

Jag har själv varit med om flera olika varianter när vi har köpt presenter till familjen... Jag har sambo och två barn, och två bröder, en vuxen (27), och en på 12 år.

12-åringen har det senaste året själv tagit initiativ till att betala en mindre del, en symbolisk summa för att han själv vill vara med och känna att han bidragit (inte för att vi vuxna krävt det, han är ju ett barn, för vår del är det självklart att han ska stå med på kortet ändå).

Jag och min sambo har två medelinkomster, men samtidigt rätt höga utgifter, eftersom vi har två barn att försörja. Vi har även haft mindre pengar under föräldraledigheter och studier.

27-åringen har pendlat från strax över medelinkomst till studier (CSN) till högavlönad. Han är ensamstående.

Under den tiden 27-åringen låg strax över medelinkomst hade jag och sambon inga barn, och jag studerade medan sambon hade inkomst från arbete. Då delade vi efter hushåll, vilket kändes jämnast just då.

När 27-åringen studerade, och under en tid hade dubbelt boende och bara inkomst från CSN hade både jag och sambon heltidsjobb och bara ett barn. Då delade vi antingen efter antalet vuxna, eller efter vad var och en hade råd med, ibland betalade vi hela presenten, när det var snålt i kassan för brorsan, då har han kanske skött något "praktiskt" i förberedelserna inför t.ex. kalas eller fester.

Nu när brorsan är höginkomsttagare, singel och dessutom har billigt boende, medan jag och sambon är medelinkomsttagare med två barn att försörja samt en större bostad är det tvärtom brorsan som oftast betalar lite mer, under den senaste föräldraledigheten och även när något oförutsett inträffat i vår ekonomi har han ibland betalat presenterna själv och vi har bidragit med praktiska saker i stället, som inte kostar så mycket.

Jag misstänker att om/när 27-åringen så småningom har sambo och eventuellt barn, eller om hans eller vår inkomst ändras, och när 12-åringen blir äldre, kommer vi åter att "ändra" vilket system vi använder oss av för kostnad för gemensamma presenter, men det viktigaste är fortfarande att alla inblandade diskuterar och är överens INNAN inköp av dyrare presenter, så att någon slipper stå där och skämmas för att de inte har råd när allting redan är spikat och klart.

På den tiden vi var med och köpte gemensamma presenter på sambons sida av släkten var det "standard" med 500 kr per familj i insamling vid jämna födelsedagar, men om det var någon familj som hade det knapert under en period så lade den familjen vad de kunde utan att det blev sura miner från någon. Eftersom alla vuxna var sambos eller gifta uppstod aldrig frågan om att lämna hälften som ensamstående, men jag tror att även det hade varit helt okej.

Så här är det för oss också, i regel. Vi brukar sällan samköpa med andra utanför familj/släkt.
Annars delar vi efter ekonomisk förmåga. Om sambon och hans syskon ska köpa en present tillsammans till någon förälder så betalar sambon, eller vårt hushåll, lejonparten eftersom hans syskon inte har den ekonomi som vi har. Om jag och min syster ska köpa present till någon förälder så delar vi lika, medans när jag var student och hon hade börjat jobba så betalade hon en större del.

Det beror på vem det är som ska ha presenten. Är det till släktingar så lägger vi per hushåll eftersom det är så bägges våra släkter gör. (Och jag var singel i många, många år utan att känna mig ekonomiskt utnyttjad för att jag ensam la lika mycket som mina sambo syskon gjorde).

Är det någon annan form av insamling så lägger vi per person. Typ till gemensamma bekanta eller så.

Jag svarade per hushåll så är det nu och så var det även i mitt förra äktenskap och det var aldrig något gnäll från deom ensamstående att det var orättvisst. Sen fick paren sinemellan fördela vem som la hur mycket om det var så viktigt, med tanke på att någon påpekade att namnet på respektive stod med på kortet men hjälp inte hade lagt pengar (hur vet du att den inte la hälften av de tex. 500 kr)

Och vi gör likadant nu hushållen lägger en summa sen hur hushållen fördelar den inom sig är upp till dom.

Kanske lite off topic men men

Konstigt nog i våra familjer både min, min mans och min exs har det aldrig varit några problem med presenter, ppengar till presenter vem dom är ifrån osv, även om någon inte har pengar för tillfället står den med på kortet det jämnar ju alltid ut sig. Och alla får alltid någoting från alla. Och även i vänkretsen har det fungerat utan problem.       

Vi delar alltid upp det per vuxen. Det förvånar mig att så många delar upp det per hushåll. Inte så kul för singlarna att betala dubbelt så mycket som nån som är gift eller sambo.

Vi betalar per hushåll, men skulle det bli körigt ekonomiskt för någon part så hjälps vi naturligtvis åt.

Släktpresent, tre barnbarn (med familjer) som tillsammans ger en present till sin farmor => dela på tre dvs per hushåll.

Kan finnas undantag förstås, det vanligaste att man ger efter förmåga om någon av syskonen är i en ekonomiskt knivig sits, vi delar ofta ojämnt beroende på hur de ekonomiska förutsättningarna ser ut.

Självklart viktigt att alla är överens redan före inköpet om vilka ramar som ska gälla.

Många uttrycker en upprördhet över att systemet är till nackdel för de som är singlar, det känner jag inte igen, jag upplever att par oftare får en gemensam eller billigare present liksom det är vanligt att man får färre/billigare presenter om man har barn då krutet läggs på barnen. Så om något skulle jag säga att barnen är vinnarna, knappast deras föräldrar eller par generellt och vem vill inte glädja sina barnbarn/syskonbarn?

Om man tycker att fördelningen är så himla skev i ens egen släkt att man behöver gnälla av sig här på fl kanske det vore bäst att ta itu med det en gång för alla och komma överens med sin släkt om hur man vill ha det? En enkel och vanlig lösning är helt enkelt att komma överens om att man inte ger varandra presenter, de flesta vuxna köper nog helst själva det de vill ha och det finns ingen lag på att syskon måste ge paket till varandras barn om man uppfattar det som väldigt belastande.

Presenter till vänner däremot, t.ex. vid bröllop, brukar vi oftast dela på på antalet vuxna, alternativt att alla lägger en summa som de känner sig bekväma med. Att dela per vuxen brukar dock alltid kräva viss övertalning, de flesta par brukar tycka det är självklart medan många singlar propsar på att det ska delas per hushåll så jag känner inte riktigt igen den upprördhet man hittar här på fl från verkliga livet.

Per hushåll. Så har vi alltid gjort.