minimuschki

Äldre 9 Mar 16:09

58 svar

Hej finns det någon som mig?!! Är 30 o har nu fått reda på att min äggreserv håller på att ta slut! Någon?

Hej! jag o min sambo har försökt att få barn sedan vårat MA i juni 2009.
Gått på infertilitetsutredning i ett år. Har hypotyreos, troligtvis även endometrios och fick igår reda på att mina äggreserver även håller på att ta slut. Jag har precis fyllt 30 o enligt läkaren är detta mycket ovanligt. Det kom som ett chockbesked då jag har egen o väldigt regelbunden ägglossning. Läkarna har även vid tre tidigare vul sett fina äggblåsor o dem har aldrig sagt att något var knas med dem.
Finns det någon som upplevt eller upplever att gå in i ett typ extremt förtidigt klimakterie. Står nu i kö för ivf på Huddinge, men över ett års väntetitid o vi har bråttom enligt min läkare. Funderar nu starkt på att bekosta ivf själva. Känner mig väldigt ensam i det här o hoppas att någon som genomgår eller genomgått något liknande vill höra av sig. Även om ni är äldre än mig o närmar er klimakteriet o väntar på ivf så får ni gärna skriva. Kram

Zwillinge86

Äldre 10 Dec 17:25

#41

Hej! Är helt ny på det här, då jag följt rådet att inte "skrämmas av andras historier", men då ingen annan förstår och jag inte får några svar så anser jag att det är värt ett försök. Kan ju knappast känna mig mer utelämnad, ensam, oförstådd och olycklig än jag redan gör. Är 26år och har försökt få barn sedan feb-11. Fick missfall i v.11 i augusti -11 och blödde konstant till oktober då jag undersöktes med vaginalt ultraljud samt fick medicin som skulle få igång mensen. Fick mens i december-11 och har sedan dess hoppats varje månad. Har registrerat ägglossning (både genom sekret, test & temp) nästan varje månad sedan dess. Har dock haft besvär med skiftande längd på menscykeln, allt från 19-30 dagar, dock oftast ca 25. Utöver det har jag till och från mellanblödningar, blödningar vid samlag, blodblandade flytningar innan och/eller efter mens, kraftig akne och känslomässiga svängningar. Har varit på totalt 4 vaginala ultraljud utan att de hittat nåt. Har hela tiden fått höra: "Det finns inget fel på dig, du har ju lyckats bli gravid en gång, ge det lite mer tid så löser det sig". Jag har hela tiden kännt att nåt blivit fel efter missfallet, då jag inte haft några problem innan. Fick tillbaks regelbunden mens direkt efter att jag slutade med p-piller, tog bara 3månader och då försökte vi inte ens särskilt aktivt. I maj konstaterades att mitt prolsktinvärde var högt, vid uppföljningsprover i juni och augusti hade nivån stigit. Jag fick göra en MR som såg bra ut och vid uppföljning i november var värdet inom normalnivå. Då vi påbörjade fertilitetsutredning i augusti fick jag nyligen veta att min äggreserv är dålig, varför de uppmanar oss att genomföra IVF-behandling snarast efter årsskiftet. Detta kom som en chock för oss då "det ju inte är nåt fel på oss, ge det bara lite tid". Hur kan jag plötsligt ha dåligt med ägg, och hur påverkar det att vi inte blir gravida när jag vet att jag har ägglossning varje månad? Förstår inte heller hur dålig äggreserv förklarar de problem jag haft sedan missfallet, men ingen bemödar sig att besvara mina frågor eftersom de nu vet att felet är äggreserven. Men tänk om det är nåt annat ( kanske i kombination med dålig reserv). Känner mig gammal och skrumpen fastän jag har flera år kvar till 30. Allt känns hopplöst, och vad menas med dålig reserv; har jag 1,5,10 eller 15 år kvar till klimateriet? Hur har det gått för er andra som i ung åldrer chockats med beskedet att ni har dålig äggreserv? Har ni något hopp att sprida?

Penny å längtan

Äldre 11 Dec 12:49

#42

Zwillinge86 skrev 2012-12-10 17:25:06 följande:

Hej! Är helt ny på det här, då jag följt rådet att inte "skrämmas av andras historier", men då ingen annan förstår och jag inte får några svar så anser jag att det är värt ett försök. Kan ju knappast känna mig mer utelämnad, ensam, oförstådd och olycklig än jag redan gör. Är 26år och har försökt få barn sedan feb-11. Fick missfall i v.11 i augusti -11 och blödde konstant till oktober då jag undersöktes med vaginalt ultraljud samt fick medicin som skulle få igång mensen. Fick mens i december-11 och har sedan dess hoppats varje månad. Har registrerat ägglossning (både genom sekret, test & temp) nästan varje månad sedan dess. Har dock haft besvär med skiftande längd på menscykeln, allt från 19-30 dagar, dock oftast ca 25. Utöver det har jag till och från mellanblödningar, blödningar vid samlag, blodblandade flytningar innan och/eller efter mens, kraftig akne och känslomässiga svängningar. Har varit på totalt 4 vaginala ultraljud utan att de hittat nåt. Har hela tiden fått höra: "Det finns inget fel på dig, du har ju lyckats bli gravid en gång, ge det lite mer tid så löser det sig". Jag har hela tiden kännt att nåt blivit fel efter missfallet, då jag inte haft några problem innan. Fick tillbaks regelbunden mens direkt efter att jag slutade med p-piller, tog bara 3månader och då försökte vi inte ens särskilt aktivt. I maj konstaterades att mitt prolsktinvärde var högt, vid uppföljningsprover i juni och augusti hade nivån stigit. Jag fick göra en MR som såg bra ut och vid uppföljning i november var värdet inom normalnivå. Då vi påbörjade fertilitetsutredning i augusti fick jag nyligen veta att min äggreserv är dålig, varför de uppmanar oss att genomföra IVF-behandling snarast efter årsskiftet. Detta kom som en chock för oss då "det ju inte är nåt fel på oss, ge det bara lite tid". Hur kan jag plötsligt ha dåligt med ägg, och hur påverkar det att vi inte blir gravida när jag vet att jag har ägglossning varje månad? Förstår inte heller hur dålig äggreserv förklarar de problem jag haft sedan missfallet, men ingen bemödar sig att besvara mina frågor eftersom de nu vet att felet är äggreserven. Men tänk om det är nåt annat ( kanske i kombination med dålig reserv). Känner mig gammal och skrumpen fastän jag har flera år kvar till 30. Allt känns hopplöst, och vad menas med dålig reserv; har jag 1,5,10 eller 15 år kvar till klimateriet? Hur har det gått för er andra som i ung åldrer chockats med beskedet att ni har dålig äggreserv? Har ni något hopp att sprida?

Jag känner verkligen igen känslan, har fått höra att jag inte har så många äggblåsor och ska sätta in två embryon i januari, på mitt första(!) ivf.

Som jag har förstått så försämras kvalitén på äggen med tiden, dvs de ägg som är kvar (vid dålig äggreserv) kan vara av sämre kvalité och därför blir det ett problem vid önskad graviditet. Men det räcker med ett "guldägg". Tur att ivf finns för oss! Kram

M I M M I

Äldre 11 Dec 16:06

#43

Hej!! Är i samma sits som er, och vill gärna veta hur det gått för er.. Vi har kämpat i 4 år, fått sex mf och har 2 misslyckade ivf'er bakom oss. Är 32 år och fick nyss beskedet att mina äggreserver är dåliga har hört samma som er andra - allt ser bra ut, så det var en chock!

Gör nästa Ivf i februari..

Vore skönt med lite stöd av er i samma sits!

Kram från mig

Zwillinge86

Äldre 12 Dec 08:54

#44

Jag känner verkligen igen känslan, har fått höra att jag inte har så många äggblåsor och ska sätta in två embryon i januari, på mitt första(!) ivf. Som jag har förstått så försämras kvalitén på äggen med tiden, dvs de ägg som är kvar (vid dålig äggreserv) kan vara av sämre kvalité och därför blir det ett problem vid önskad graviditet. Men det räcker med ett "guldägg". Tur att ivf finns för oss! Kram[/quote] Vi ska höra av oss på januarimensen för att planera/starta behandling. Inte långt kvar nu, håller tummarna för ert första försök! Kram

Zwillinge86

Äldre 12 Dec 08:59

#45

M I M M I skrev 2012-12-11 16:06:48 följande:

Hej!! Är i samma sits som er, och vill gärna veta hur det gått för er.. Vi har kämpat i 4 år, fått sex mf och har 2 misslyckade ivf'er bakom oss. Är 32 år och fick nyss beskedet att mina äggreserver är dåliga har hört samma som er andra - allt ser bra ut, så det var en chock! Gör nästa Ivf i februari.. Vore skönt med lite stöd av er i samma sits! Kram från mig

Håller tummarna! Hur har de försök ni gjort varit? Är lite orolig för hur man ska orka, tycker livet är ganska besatt av cykler och ägglossningar som det är redan nu och jag antar att man inte blir mindre fixerad!?

Penny å längtan

Äldre 12 Dec 13:28

#46

Zwillinge86 skrev 2012-12-12 08:54:40 följande:

Vi ska höra av oss på januarimensen för att planera/starta behandling. Inte långt kvar nu, håller tummarna för ert första försök! Kram

Tack !! Jag fick också först besked att inget såg konstigt ut. Sköljningen av äggledarna, tester mm visade inga "fel". Jag blev klassad som "oförklarligt barnlös". Det verkar som att när man först kommer till själva kliniken så kan man få lite mer svar. Träffade ju en överläkare som redan efter ett VUL och lite frågor kunde konstatera att här måste vi köra på en gång..

Stort lycka till, till dig också!

Zwillinge86

Äldre 12 Dec 20:32

#47

Penny å längtan skrev 2012-12-12 13:28:46 följande:

Tack !! Jag fick också först besked att inget såg konstigt ut. Sköljningen av äggledarna, tester mm visade inga "fel". Jag blev klassad som "oförklarligt barnlös". Det verkar som att när man först kommer till själva kliniken så kan man få lite mer svar. Träffade ju en överläkare som redan efter ett VUL och lite frågor kunde konstatera att här måste vi köra på en gång.. Stort lycka till, till dig också!

Ja det verkar så, och det kanske är svårt att få besked tidigare. Synd bara att man under så lång tid får höra att allt ser bra ut och att man i te ska oroa sig. Det blir ju väldigt tvära kast känslomässigt. Från att ha tänkt i termer av otur till att känna sig "förbrukad" innan man ens fyllt 30. Men jag antar att man inte har nåt annat val än att ställa om och köra på!

Penny å längtan

Äldre 16 Dec 19:55

#48

Ja, vi få hålla tummarna och köra på, något annat vill jag inte tänka på...

Vill att min mens kommer nu, så att jag kan ta blodprov för att få reda på hur det står till med mina äggreserver. Åh känns så olidligt med denna väntan att minsta grej blir jobbig. Har värsta pms besvären nu men ingen mens.... Vad gör ni för att inte bli tokiga :) ?

Zwillinge86

Äldre 18 Dec 09:38

#49

Penny å längtan skrev 2012-12-16 19:55:50 följande:

Ja, vi få hålla tummarna och köra på, något annat vill jag inte tänka på... Vill att min mens kommer nu, så att jag kan ta blodprov för att få reda på hur det står till med mina äggreserver. Åh känns så olidligt med denna väntan att minsta grej blir jobbig. Har värsta pms besvären nu men ingen mens.... Vad gör ni för att inte bli tokiga :) ?

Jag är nog lite smått tokig från och till, framförallt kring beräknad ägglossning och mens. Och däremellan hetsar jag med ägglossningstest, termometrar och diverse diagram och kurvor. Hade nog varit helt fast i det om inte min sambo är precis tvärtom. Han tänker fortfarande positivt och menar att det blir när det blir. Jag vet inte om det är så han verkligen känner, eller om han försöker vara stark för att balansera mitt maniska tillstånd, men vilket fall som helst så funkar det. Han är den som gör att vi större delen av tiden fungerar någorlunda normalt. Sen är det klart att de dagarna jag är PMSig så retar hans sätt mig enormt och jag kan bli helt hysterisk. I de lägena känner jag mig ensam och gråter mycket, som tur är har han hittills lyckats hantera den sidan av mig också... Peppar peppar. Det värsta tycker jag är min egen inre malande monolog. Den som ena sekunden manar mig att ta det lugnt och försöka leva lite, och nästa sekund är superstressad och frustrerad över att vi inte agerar barnverkstad dygnet runt. Är så utmattande att inte ens kunna vara överens med mig själv. I övrigt har jag löst det så att jag har ett umgänge som är väl insatta i situationen och ett som inte vet nåt alls. De dagar det är som tyngst söker jag stöd hos de som kan bekräfta att det är okej att vara ledsen, arg och besatt, att världen visst är orättvis. Och när jag behöver ta mig ur det nedstämda tillståndet så umgås jag med dem där "livet rullar på som vanligt". Vet inte om detta sätt att hantera allt är sunt, men det funkar än så länge för mig. Hoppas att mensen kommit så att väntan är över för denna gång

Penny å längtan

Äldre 18 Dec 20:03

#50

Zwillinge86 skrev 2012-12-18 09:38:15 följande:

Jag är nog lite smått tokig från och till, framförallt kring beräknad ägglossning och mens. Och däremellan hetsar jag med ägglossningstest, termometrar och diverse diagram och kurvor. Hade nog varit helt fast i det om inte min sambo är precis tvärtom. Han tänker fortfarande positivt och menar att det blir när det blir. Jag vet inte om det är så han verkligen känner, eller om han försöker vara stark för att balansera mitt maniska tillstånd, men vilket fall som helst så funkar det. Han är den som gör att vi större delen av tiden fungerar någorlunda normalt. Sen är det klart att de dagarna jag är PMSig så retar hans sätt mig enormt och jag kan bli helt hysterisk. I de lägena känner jag mig ensam och gråter mycket, som tur är har han hittills lyckats hantera den sidan av mig också... Peppar peppar. Det värsta tycker jag är min egen inre malande monolog. Den som ena sekunden manar mig att ta det lugnt och försöka leva lite, och nästa sekund är superstressad och frustrerad över att vi inte agerar barnverkstad dygnet runt. Är så utmattande att inte ens kunna vara överens med mig själv. I övrigt har jag löst det så att jag har ett umgänge som är väl insatta i situationen och ett som inte vet nåt alls. De dagar det är som tyngst söker jag stöd hos de som kan bekräfta att det är okej att vara ledsen, arg och besatt, att världen visst är orättvis. Och när jag behöver ta mig ur det nedstämda tillståndet så umgås jag med dem där "livet rullar på som vanligt". Vet inte om detta sätt att hantera allt är sunt, men det funkar än så länge för mig. Hoppas att mensen kommit så att väntan är över för denna gång

Känner igen mig. Min sambo är mycket lugnare än jag och oroar sig inte så mycket. Jag kan vara riktigt jobbig mot honom ibland och har fått be om ursäkt en och annan gång :) Har också några vänner jag berättat för och andra som inget vet. Det jobbigaste har varit mitt arbete som bitvis är mycket stressigt. Ibland finns inte orken att arbeta och jag vill bara ligga under täcket i dagar.

Men jag ska vara ledig i ca två veckor nu och försöka njuta av julen. Hoppas du får en skön jul.

Kram!

Zwillinge86

Äldre 19 Dec 07:27

#51

[quote=68003201][quote-nick]Penny å längtan skrev 2012-12-18 20:03:56 följande: Känner igen mig. Min sambo är mycket lugnare än jag och oroar sig inte så mycket. Jag kan vara riktigt jobbig mot honom ibland och har fått be om ursäkt en och annan gång :) Har också några vänner jag berättat för och andra som inget vet. Det jobbigaste har varit mitt arbete som bitvis är mycket stressigt. Ibland finns inte orken att arbeta och jag vill bara ligga under täcket i dagar. Men jag ska vara ledig i ca två veckor nu och försöka njuta av julen. Hoppas du får en skön jul. Kram![/quote] Förstår vad du menar med jobbet, känner precis som du. Jobbar som kurator, så stressen är hanterbar i jämförelse med andra jobb jag haft, men vissa dagar är jag så trött på andra människors problem. Håller helt med dig om att man vissa dagar är så trött på allt att man bara behöver få vara. Hoppas julledigheten ger dig välförtjänt vila! Själv ska jag vara ledig i början av februari, då vi bokat en resa. Var tänkt som en "nu-rår-vi-om-varandra-som-par-resa-men-egentligen-åker-vi-för-vi-hoppas-att-det-ska-hjälpa-oss-att-bli-gravida", men nu när vi fått veta att orsaken till varför det inte blivit någon mer graviditet efter missfallet så tror väl ingen av oss att en romantisk resa ska göra någon skillnad. Hur som helst ska det bli skönt att få slappna av lite och slippa vara mitt uppe i vardagen. Vet någon på ditt jobb om vad ni går igenom så att du kan få stöd på jobbet? Kramar

Penny å längtan

Äldre 7 Jan 21:58

#52

Zwillinge86 skrev 2012-12-19 07:27:07 följande:

[quote=68003201][quote-nick]Penny å längtan skrev 2012-12-18 20:03:56 följande: Känner igen mig. Min sambo är mycket lugnare än jag och oroar sig inte så mycket. Jag kan vara riktigt jobbig mot honom ibland och har fått be om ursäkt en och annan gång :) Har också några vänner jag berättat för och andra som inget vet. Det jobbigaste har varit mitt arbete som bitvis är mycket stressigt. Ibland finns inte orken att arbeta och jag vill bara ligga under täcket i dagar. Men jag ska vara ledig i ca två veckor nu och försöka njuta av julen. Hoppas du får en skön jul. Kram!

Förstår vad du menar med jobbet, känner precis som du. Jobbar som kurator, så stressen är hanterbar i jämförelse med andra jobb jag haft, men vissa dagar är jag så trött på andra människors problem. Håller helt med dig om att man vissa dagar är så trött på allt att man bara behöver få vara. Hoppas julledigheten ger dig välförtjänt vila! Själv ska jag vara ledig i början av februari, då vi bokat en resa. Var tänkt som en "nu-rår-vi-om-varandra-som-par-resa-men-egentligen-åker-vi-för-vi-hoppas-att-det-ska-hjälpa-oss-att-bli-gravida", men nu när vi fått veta att orsaken till varför det inte blivit någon mer graviditet efter missfallet så tror väl ingen av oss att en romantisk resa ska göra någon skillnad. Hur som helst ska det bli skönt att få slappna av lite och slippa vara mitt uppe i vardagen. Vet någon på ditt jobb om vad ni går igenom så att du kan få stöd på jobbet? Kramar[/quote]

Hej Zwillinge,

Ledsen att jag inte svarat tidigare. Har tagit en lång paus från ivf-forum. Nu har jag börjat med spray och ska börja med sprutor nästa vecka.

Ang. mitt jobb så har jag berättat för ett par stycken, men jag är på flera arbetsplatser och orkar/vill inte berätta för alla kollegor. Men jag är orolig över hur jag ska må när ÄG närmar sig (vecka5). Jobbet är väldigt stressigt... Har funderat lite på att sjukskriva mig deltid om orken tryter, får se hur jag mår... Har en väldigt tuff arbetssituation just nu vilket också bidrar till att orken inte alltid finns där när den behövs som mest.

Hur är det att jobba som kurator dvs hur orkar du med ditt jobb och tankar på barn?

Snart närmar sig din semester! :)

Kram

Zwillinge86

Äldre 8 Jan 17:46

#53

Penne å längtan: det låter inte som om din arbetsituation är helt optimal, oavsett det du går igenom privat. Låter sunt att du reflekterar över din arbetsbelastning och stress, så att du kan sätta en gräns för hur mycket du orkar innan det gått för långt. Du och ditt mående är viktigast!

Vad skönt att snart är igenom första delen av behandlingen, även om jag kan tänka att nästa steg inte är lätt. Med tanke på de känslostormarna man har nu, kan säkert hormoninjektionen vara en tuff period. Själv börjar jag förhoppningsvis spraya i början av februari, om nu mensen inte förstör planeringen, vilket är något jag får räkna med då den helt lever sitt eget liv :(

Nu för att svara på din fråga: det går ganska bra att jobba för mig. Jag styr mycket mitt eget arbete och kan oftast ändra om arbetsuppgifter efter dagsform. Under stödsamtalen är jag så fokuserad på andras problem att det inte finns utrymme i tankarna för mina egna. Detta gör dock att jag tänker och ältar "ikapp" på hemmaplan. Det som är svårt är att hantera elever som blir gravida, då låser det sig för mig och jag har svårt att vara professionell. Denna termin jobbar jag dock inte längre på gymnasiet och då är tonårsgraviditet inte lika vanligt förekommande som tur är.

Penny å längtan

Äldre 9 Jan 14:16

#54

Zwillinge86 skrev 2013-01-08 17:46:18 följande:

Penne å längtan: det låter inte som om din arbetsituation är helt optimal, oavsett det du går igenom privat. Låter sunt att du reflekterar över din arbetsbelastning och stress, så att du kan sätta en gräns för hur mycket du orkar innan det gått för långt. Du och ditt mående är viktigast!
Vad skönt att snart är igenom första delen av behandlingen, även om jag kan tänka att nästa steg inte är lätt. Med tanke på de känslostormarna man har nu, kan säkert hormoninjektionen vara en tuff period. Själv börjar jag förhoppningsvis spraya i början av februari, om nu mensen inte förstör planeringen, vilket är något jag får räkna med då den helt lever sitt eget liv :(
Nu för att svara på din fråga: det går ganska bra att jobba för mig. Jag styr mycket mitt eget arbete och kan oftast ändra om arbetsuppgifter efter dagsform. Under stödsamtalen är jag så fokuserad på andras problem att det inte finns utrymme i tankarna för mina egna. Detta gör dock att jag tänker och ältar "ikapp" på hemmaplan. Det som är svårt är att hantera elever som blir gravida, då låser det sig för mig och jag har svårt att vara professionell. Denna termin jobbar jag dock inte längre på gymnasiet och då är tonårsgraviditet inte lika vanligt förekommande som tur är.

Jag förstår dig vg att mensen lever sitt eget liv... förra året fick jag oregelbunden mens med korta cykler och lite blödningar...ett tecken på dåliga äggreserver (har jag förstått nu :( ).

Du gör ett viktigt och meningsfullt jobb, känns skönt att höra att du kan planera dina dagar efter dagsform. Vi alla som går igenom ivf, har ofta olika arbeten och livssituationer, som kan försvåra/underlätta. Jag tror att jag har det ganska ok, jämfört med en del andra yrken där det tex inte finns en möjlighet att stänga in sig på sitt kontor när man mår dåligt eller kunna gå hem tidigare.

Håller tummarna för att din mens "sköter sig" :)

Kram

Frazze

Äldre 5 Jun 11:58

#55

Oj oj mycket skrivet om detta kan jag se. Fick i förrgår själv reda på att jag har en äggreserv på 0,2 så vi får se om dom ens vill utföra ivf på mej. Men min gynläkare sa även att det inte är helt omöjligt att bli gravid den vanliga vägen. Verkar ju inte som att det skulle hända efter man försökt i 4 år va? Jag är 35 och vill så gärna ha en liten!

Idag kom nästa smäll då, tydligen så har jag inget skydd mot rödahund så nu måste jag vaccinera mej asap. Sen får man ju inte bli gravid på 3månader efter det då. Ja men visst sparka på en som redan ligger vet jag. I alla fall så har min gyn läkare skickat iväg pappren till göteborg så nu hoppas jag att vi får en tid hellst innan alla ägg och äggledare går i pension. Va skraj man blir! Hur? Varför? Blir det såhär? Suck! Hoppas att ni andra lyckas med ert kämpande! Bara att bita ihop och se glad ut då! Hur f*n man nu gör det!

Zwillinge86

Äldre 5 Jun 14:13

#56

Frazze skrev 2013-06-05 11:58:48 följande:

Oj oj mycket skrivet om detta kan jag se. Fick i förrgår själv reda på att jag har en äggreserv på 0,2 så vi får se om dom ens vill utföra ivf på mej. Men min gynläkare sa även att det inte är helt omöjligt att bli gravid den vanliga vägen. Verkar ju inte som att det skulle hända efter man försökt i 4 år va? Jag är 35 och vill så gärna ha en liten!

Idag kom nästa smäll då, tydligen så har jag inget skydd mot rödahund så nu måste jag vaccinera mej asap. Sen får man ju inte bli gravid på 3månader efter det då. Ja men visst sparka på en som redan ligger vet jag. I alla fall så har min gyn läkare skickat iväg pappren till göteborg så nu hoppas jag att vi får en tid hellst innan alla ägg och äggledare går i pension. Va skraj man blir! Hur? Varför? Blir det såhär? Suck! Hoppas att ni andra lyckas med ert kämpande! Bara att bita ihop och se glad ut då! Hur f*n man nu gör det!

Det smärtar mig att behöva välkomna dig till Klubben. Det är typ 8 månader sen jag fick veta att jag har dålig äggreserv, vilket också kom som en blixt från klar himmel. Har inte accepterat det än, även om jag tyvärr börjat vänja mig vid eländet.

Det har inte varit någon aktivitet i den här tråden på länge, men jag finner mycket stöd och uppmuntran i en annan tråd som jag vill välkomna dig till: sökes frramgångshistorier trots lågt amh.

Önskar dig all lycka och hoppas få följa din resa i ovanstående tråd.

mamma till L

Äldre 26 Sep 14:46

#57

Hej. En gamal tråd. Någon som fortfarande är aktiv i de? Precis kommit hem från läkaren och fått besked att äggreserven börjar ta slut och nu tusen frågor ?????

Frazze

Äldre 26 Sep 15:06

#58

mamma till L skrev 2016-09-26 14:46:17 följande:

Hej. En gamal tråd. Någon som fortfarande är aktiv i de? Precis kommit hem från läkaren och fått besked att äggreserven börjar ta slut och nu tusen frågor ?????

Nja denna tråden har inte varit aktiv på flera år! Såg att du skrivit i den andra tråden oxå, jag kanske kan svara på någon fråga där. Kram

Hej finns det någon som mig?!! Är 30 o har nu fått reda på att min äggreserv håller på att ta slut! Någon?

INNEHÅLL