Hjälp någon? Varför??

Är han hungrig, sjuk, ont någonstans? Har det varit så här hela tiden?

Inte hungrig, inte trött, verkar inte ha ont.
De första månaderna var allt som det "ska vara" sen hade han kolik när han var mellan 2 och 4 månader, sen gick det över och allt var toppen mellan 4 och 5:e månaden och nu den senaste månaden så gråter han hela tiden, inte som när han hade kolik för då skrekgrät han helt hysteriskt, nu tjut/gråter han mer.

Men han vill inte göra nått mer än att vara i min famn. Inte ens om jag är med honom och leker.
Hade förstått om han inte ville leka själv men jag är ju med honom, sitter brevid osv hela tiden men det går inte iallafall.
Bara famnen hans vakna tid. Har alltså varit så i ca 1 månad nu.

Oj... Har haft samma sak med båda killarna. Min kära svärmor sa att dom gjorde så för uppmärksamheten. Att jag skämde bort dom. Jag hade avvänjning på typ 2 veckor med att ignorera hysterin. Var jobbigt men dom lärde sig. Det värsta är nog att jag gjorde likadant med 2:an. :) Vet inte alls hur det blir med den som kommer nu... Kan vara så?

Har du testat bärsele eller bärsjal? Avlastar ryggen och händerna blir fria till att fixa med annat, samtidigt som sonen får vara nära dig.

kan bero på att jag skämt bort honom, kommer ju såfort han piper. Men man kan väl inte låta han skrika hur länge som helst?
Han slutar ju inte förens jag kommer...

Klart du ska göra som du gör, han är ju jätteliten och ska få all närhet han vill ha. Men testa med bra bärsjal/bärsele, då kanske du kan slappna av lite och orka ha honom nära länge i och med att det inte är så betungande för dig som att bära i famnen.

Man kan inte ge sitt barn för mycket kärlek men man kanske ska tänka på om det verkligen alltid är så viktigt att plocka upp honom varje gång han piper. Han vet ju så småningom att det räcker med så lite för att få det han vill. Hade jag idag med facit i hand sett själv hur det blev hade jag kanske försökt välja mina så kallade strider. Nu kommer det en ny skrutt om 3-4 veckor och jag hoppas att jag gör annorlunda. Att han är liten gör ingen skillnad. Barn lär sig det vi lär dom oavsett ålder. Det är ens eget mammahjärta som blöder när dom gråter...

Jag tycker du gör helt rätt som följer ditt mammahjärta!

Han har en anledning att vilja vara hos dig och antingen går det över av sig självt eller så kommer du på vad det beror på och då kan du agera i enlighet med hans skäl. Fram till dess är det bästa att ge honom den närhet han så uppenbarligen behöver.

En bärsjal är super!

Får jag bara undra om det är just du som måste bära eller går det lika bra med pappa och andra?

Att leka i ett babygym kan tyvärr vara outhärdligt trist för en bebis. Mitt tips är att du istället tar med honom i det du gör. Jag gissar att du är föräldraledig med honom, och då kan du helt enkelt göra honom delaktig i vad du än gör på dagarna. Visa, berätta, låt honom titta, känna och smaka på det du gör. Variera sysselsättningen dock. Att vara med och laga mat kan vara toppen, min yngsta älskade att sortera strumpor (jag uppfann en del hushållsrbete när jag var hemma med honom) och plocka ur diskmaskinen. Ligga på mage på diskbänken och titta på en vattenstråle, torka golv, dammsuga.

I en sele/sjal på magen när man handlar, låt honom känna på varorna du plockar ihop, berätta om dem.

Dessutom brukar de ha en utveckligsfas när de är runt 6-7 månader som har med motoriken att göra, så mycket fysiska aktiviteter, utevistelse och magläge. Det fick mig att stå ut den sista månaden av föräldraledighet! 

Det behöver inte vara i min famn utan går också bra med andras men han föredrar min.

Att låta honom vara delaktig i det jag gör är såklart kanonbra, dock att plocka ur diskmaskin,dammsuga,tvätta golv osv blir lite svårt då han bara är 6 månader.

Han älskar att vara ute, älskar att gunga vilket han precis börjat med.

Alltså. Jag förstår att han behöver mycket närhet och kärlek och jag överöser honom med bägge.
Jag tycker dock inte att det är helt normalt att inte kunna göra något annat än att vara i min famn utan att gråta.
Så ska det ju inte vara.

Frågan är, Hur får jag honom till att kunna vara ifrån mig mer än 0,5 sekunder utan att gråta?
Och då menar jag inte att jag ska vara utom synhåll utan att jag är i samma rum men inte ALLTID bär honom.

Kanske när han lär sig förflytta sig själv  - då kanske han vill göra egna utflykter. Vad tycker han om hoppgunga? Jag brukade sno en liten paus så att jag kunde dricka kaffe genom att sätta sonen i hoppgungan och sedan sitta bredvid honom medan jag vilade lite.

Min yngste son kunde sova i max 12 minuter om jag la ner honom - så var han i flera månader från ca 4-5 mån till runt 7 mån. Så länge jag hade honom i famnen som han gott men nåde mig om jag la ner honom :)

Det går över, under tiden det varar får man försöka hitta sätt att gilla läget. Barnen har ett närhetsbehov som är lika viktigt för dem som deras behov av mat och sömn och det är lika bra att försöka tillfredsställa det.

Ps. Jag förutsätter att din son är frisk och mår bra :)

japp, inget fel på honom.
Får konka runt lite på honom och se om det går över självmant.
Tack för alla tips i allafall.

Jag menar att det går att låta små barn vara delaktiga i sånt ännu tidigare. Runt 6 månader är ju den där fasen också då de inte har lärt sig att ta sig fram ännu, men håller på att fatta att det är möjligt. Mao en väldigt frustrerande fas.

Med en 6 månaders plockar man ur diskmaskinen genom att ha barnet i famnen eller sele/sjal, böja sig ner, hjälpa barnet att fatta tag om något som ska plockas ur, ställer tillsammans med barnet in det i skåpet.

Man torkar golvet genom att lägga sig själv och barnet på mage på golvet med varsinn blöt trasa, fattar tag om barnets hand och hjälps åt att torka.

Dammsuga har man barnet i sjal/sele och dammsuger, låter barnets hand hålla om slangen.

Man lagar mat med barnet i sele/sjal, på samma sätt som jag beskrivit ovan hjälps man åt att tvätta grönsakerna, skära, skala, röra i en gryta osv.

När han lärt sig vara lite mer självständig kommer han inte gråta hela tiden du inte är hos honom. Men det är något du måste HJÄLPA honom med, på tex de vis jag föreslagit ovan.

aa ok, det låter ju vettigt, Får pröva med de och se om det hjälper :) tack så jättemycket för rådet.

Min bärsele (manduca) är ovärderlig.. han sitter på min rygg när jag gör allt möjigt... lagar mat, plockar ur diskmaskinen, krattar löv..  det går ju inte att göra sånt när man bär fram...

det finns en bild i mitt galleri när han hänger på ryggen... ungen är nöjd och jag har händerna fria.

Låter jättejobbigt.

Vi har alltid kunnat låta sonen sitta och leka själv på golvet/gymet/sitter/matstol så jag kan göra annat. Han gillar tex att sitta i matstolen medan jag diskar. Eftersom han alltid kunnat vara "själv" vet jag inte om jag har några bra tips, men kanske att du kan försöka sätta bebisen bara någon sekund i taget och sedan kunna länga tiden efterhand. Om du tex sätter dig ner med barnet i knät och sedan försiktigt bit för bit flyttar över barnet till golvet.

Värt o prova kanske...=)